Är det Sovjetstaten eller Nordkorea som är idealet?

2018-08-21

”Vänta på myndigheternas utredning och yttrande”, har blivit det nya mantrat. Ena dagen gäller det Eric som några poliser sköt ihjäl. En annan dag handlar det om brinnande bilar. När vi på Para§raf har tankar och funderingar om det här får vi påskrivet att vi inte ska ha det, utan att vi ska vänta på myndigheternas utredningar och yttranden. Alltså den ordning som gällde i den gamla Sovjetstaten och i dagens Nordkorea.

   Minns inte om det var i högstadiet eller gymnasiet som min årgång fick lära sig grunderna för en demokratisk rättsstat. I korthet beskrevs så här:

  • Den folkvalda riskdagen stiftar lagar.
  • Regeringen är verkställande.
  • Domstolarna dömer.
  • Medierna granskar.

   Det där gäller än idag i såväl Sverige som i andra demokratier. Det är, eller ska i varje fall utgöra, de fyra grundpelarna i en demokratisk rättsstat. I Sverige räknas inte domstolarna dit för att de ses som får mycket uppbundna i den politiska makten.

   Därför beskrivs i olika sammanhang medierna som den tredje statsmakten i Sverige. Det mesta står stadigare på fyra ben än på tre. Men nu vilar alltså den svenska demokratiska rättsstaten på tre ben.

   Ska vi nu ta ifrån ett av dessa tre ben, medierna, dess grundläggande funktion att vara granskande så blir det väldigt vingligt. Ja, risken blir överhängande att alltihop rasar.

   Medierna är samhällets revisorer – alltså de som ska granska. Och seriösa revisorer nöjer sig inte med att bara få se en del av bokföringen.

   Därmed inte sagt att alla medier och enskilda journalister gör ett bra jobb. En del av dem har uppenbarligen aldrig slagits av en enda kritiskt granskande tanke. Men likafullt är det mediernas samhälleliga uppgift att granska.

   Om denna uppgift skulle tolkas som att medierna i olika sammanhang skulle vänta på vad myndigheter av olika slag kommit fram till och först då rapportera rakt av vad myndigheten ifråga vill ha fram – då skulle ”granskandet” inte vara så värst mycket värt. Det skulle istället bli radio, tv och tidningar av nordkoreansk modell.

– Har man inte varit på plats och därmed har förstahandsinformation ska man inte yttra sig, påstår en del.

   Så om poliser eller andra personer hittar en mördad person och det inte finns några vittnen till mordet – då skulle följaktligen den enda som hade rätt att yttra sig om vad som hänt vara mördaren. För han är ju den enda förutom den dödade som var på plats och som därmed har förstahandsinformation…

   En del som fört fram de här tankarna om att invänta myndigheters utredningar och yttranden och att man ska hålla käft om man inte har förstahandsinformation, är personer som jag normalt har förtroende för. Och jag tror inte en sekund att de tycker att den gamla Sovjetstaten eller dagens Nordkorea är en bättre samhällsmodell än den svenska.

   Men vad de för fram är ogenomtänkt. Och det visar att de inte är riktigt klara över vad som är mediernas roll i en demokratisk rättsstat.

   Låt oss titta på Quick-cirkusen i perspektivet av att alltid invänta myndigheternas ställningstaganden och inte yttra sig om man inte har förstahandsinformation. Myndigheterna i det fallet är polisen, åklagare och domstolar. De kom enhälligt fram till att Quick hade mördat ett antal personer.

   Sedan började några fåtal journalister och en advokat gräva och rota i det hela. Uppenbarligen litade de inte på vad myndigheterna hade kommit fram till. Och de hade definitivt inte varit på plats vid morden och hade därmed inte förstahandsinformation. (Något som inte heller poliserna, åklagaren och domstolarna hade.)

   Detsamma gäller för andra uppmärksammade rättsfall som med tiden fått resning och där den dömde har frikänts. Själv var jag inte på plats i Nazityskland och än mindre i koncentrationslägren – men jag hävdar ändå att det som utspelade sig där var rent åt helv-te vidrigt.

   Om en liten kille i en 20-årings kropp men som mentalt är på en treårings nivå leker med sin leksakspistol av plast och därmed blir ihjälskjuten av poliser, skulle avrapporteras i medierna enbart utifrån vad myndigheterna gått ut med så skulle det, som det redan visat sig, dels bli fel i sak och dels – framförallt – innebära att medierna inte uppfyllde sin samhälleligt granskande roll.

   Om ett antal personer, med samma klädsel, samordnat, lugnt och metodiskt tänder eld på uppemot hundra bilar på olika platser, ska naturligtvis medierna kritiskt granska och ifrågasätta vad det handlar om. Inte minst när forskare påvisar att det som hände inte överensstämmer med försäkringsbedrägerier eller allmänt idiotiska pojkstreck, som vi fått uppleva allt för ofta.

   Låt oss inte offra demokratins grundläggande funktioner för att vi kanske hoppas att det finns en vettig förklaring till att poliser sköt ihjäl Eric, eller för att vi hoppas att det samordnande eldandet av bilar var en ren tillfällighet.

   Om mindre än en månad är det val. Demokratin och rättsstatens vara eller inte vara är några av frågorna som då står på spel. Dess grunder kan röstas bort. Det var vad som hände i Tyskland en gång i tiden.

   I vår närhet finns exempel på vad som hänt de senaste åren i Polen, Ungern och Turkiet. För att inte tala om det krig som den nuvarande amerikanska presidenten för mot de medier som kritiskt granskar makten i dess olika former.

   Trump ser granskande medier som ”folkets fiender”. I dagens Sverige finns det allt för många som har samma syn på medierna. Låt oss slå vakt om de fria mediernas kritiskt granskande funktion – även när vi personligen hoppas att medierna har fel.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.