Blir snabb hantering av mängdbrott bara en ny form av pinnjakt?

2018-11-01

Polisens handläggningstider av brott med max tre års fängelse i straffskalan ska utredas snabbare. Utredningstiden skall minska till ett genomsnitt av max 6 veckor mot idag cirka 22 veckor. Vore intressant att se hur polisen fått fram siffror på det. Max tre års fängelse ger vid handen att det handlar nästan uteslutande om förseelser som idag lyfter polisens statistik.

   Här ska då polisen göra långtgående insatser redan på platsen för det inträffade brottet som också kräver en närvarande, på bar gärning, anträffad misstänkt.

   Med detta följer också en tidsåtgång som ytterligare beskär polisens möjligheter att hjälpa och finnas nära medborgaren.

   De förseelser som polisen idag rapporterar handlar nästan uteslutande om trafikbrott, ringa stöld/stöld, narkotikaförseelser och skadegörelser. Här i försöken handlar det i första hand om trafikbrott och snatterier/ringa stöld.

   Dessa brott handläggs nog redan idag med hygglig snabbhet så jag undrar var genomsnittstiden på 22 veckor kommer ifrån? Övriga brott blir förhållandevis marginella evad det gäller snabbare handläggningstid. Det är bara mängdbrotten, som genom sitt stora antal, påverkar den genomsnittsliga handläggningstiden. De grova brotten kommer att bli kvar på samma långa handläggningstid och samma låga uppklaring.

   Dessa snabbare handläggningar har pågått på försök i Solna, Rinkeby och Täby och eftersom resultaten blivit bra så ska detta arbetssätt implementeras också i resten av myndigheten. Jag undrar vad som avses med att resultaten blivit bra?

   Brottsligheten har knappast minskat och om utredningsstatistiken är det som blivit bra visar detta bara att polisen är mer intresserad av statistik och ”pinnjakt” än att klara upp brott.

   Så här långt ser ändock allt hyggligt bra ut med samhällets snabba reaktioner på olika brott som måste komma så gott som omedelbart för att ge effekt. Ju kortare tid mellan brott och ”åthutning” desto bättre effekt.

   Men tappar man, med den föreslagna snabbare handläggningen, inte en stor bit av brottsligheten? Jag läste en siffra (kommer inte ihåg de exakta siffrorna) som sa att cirka 80% av brotten utfördes av några få procent aktiva brottslingar.

   Om dessa siffror är riktiga (om så bara i stora drag) betyder det att den samordning som sporadiskt sker idag missas helt och hållet. Eller det kanske är meningen att brottslingar ska lagföras för de ärenden där de ”grips” på bar gärning medan deras övriga brott skrivs av av olika skäl. Det betyder i klartext att det som vinnes i snabbhet förloras i mängd.

   Jag försöker påvisa att den bandit som grips på bar gärning för brott får en alltför summarisk behandling eftersom det brott han grips för ofta bara är det senaste i en lång rad brott. Det hinner knappast ske någon samordning. Med detta faller oftast också möjligheterna till husrannsakan och med det kanske man missar en hel bostad full av stöldgods, brottsverktyg eller vapen.

   Man missar att är man brottsaktiv, så är man, och då ofta inom förhållandevis vida ramar. Även grövre brottslingar begår lindrigare brott och det är en del av det man missar. Den snabba hanteringen tycks syfta mer till att bara sätta stopp för ett pågående brott, inte klara upp tidigare, av samma misstänkte, utförda brott.

   Inte heller tycks polisen vilja klara upp de grövre eller de mer svårutredda brotten. Jag har haft utredningar som börjat med ett brott och slutat med en utredning där hundratals brott klarats upp (som mest 674 grova stölder) och redovisats.

   Det är det jag menar att man missar. Man stämmer varken i bäcken eller ån och sätter inte stopp för en brottslig yrkeskriminalitet.

   Jag har en bekant som tagit för vana att aldrig betala parkeringsavgifter. På vissa platser kan det kosta ohemult mycket pengar i parkeringsavgift per timme. Han har bokfört detta på ett ganska noggrant sätt och kommit fram till att det i längden var lönsamt att aldrig betala avgiften och i stället betala de få p-avgifter som han påförts via inbetalningskort.

   Jag har en känsla av att de brottslingar som lagförts snabbt kommer att kalkylera med att det egentligen blev ganska billigt i förhållande till vad de egentligen gjort och vad detta borde ha kostat dem.

   Ingen människa (nästan ingen) har sån otur att han åker fast för det första och enda brott/förseelse han gjort. Men med den snabbare lagföringen kommer varje brottsling (nästan varje) genom den snabba domen få ”syndernas förlåtelse” för tidigare brott. Jag anar att ingen kommer att åtalas för tidigare utförda brott om det finns en färsk dom på liknande brott.

   Så den snabbare lagföringen är på både gott och ont. ”Åthutningen” kommer snabbare men uppklarningsprocenten kommer förmodligen att minska.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.