Nu kryper de fram ur SD-garderoben

Av Andreas Magnusson 2019-01-14

Om det är någon gång en människas sanna natur kommer fram så är det när hon nyss förlorat. Det var därför intressant att granska ytterkantshögerns reaktioner efter att Centern och Liberalerna beslutat sig för att stötta en Löfven-regering.

   Jag brukar försöka tänka snällt om andra människor. När Ann Heberlein kallade mig för en av Sveriges elakaste skribenter i direktsänd TV så tänkte jag att hon nog bara inte läser så mycket.

   Och när champagnepolitikern Sara Skyttedal nu i helgen kallade Annie Lööf för Qusling efter att Centern beslutat sig för att stötta Stefan Löfven, så tänkte jag att hon nog bara var okunnig om nutid och dåtid. Och framtid.

   För inte kunde hon väl på allvar jämföra en politiker som ansträngt sig för att hindra fascismens inflytande med en politiker som ansträngt sig för att möjliggöra fascismens inflytande?

   Högerbloggaren Rebecca Weidmo Uvell var så rasande arg på Centern och Liberalerna att hon gjorde som mellanstadielever brukar göra med sina fiender i skolkatalogen. Hon la upp ett foto på Twitter där hon med hetsiga svarta penndrag hade målat över Lööfs och Björklunds ansikten.

   Ytterkantsmoderaten Ann Heberlein kallade uppgörelsen mellan mittenpartierna i Sverige för Alliansens död och ”demokratins kris”.

   Lynchmobbsjournalisten Joakim Lamotte tog en paus från sin ständigt pågående ilska över invandrare som begår brott för att passa på att fara ut mot en centerpartist som i ett pedagogiskt filmklipp förklarat Centerns besked med hjälp av olika leksaker.

   Lamotte var arg eftersom ”mina skattepengar går till att betala hans riksdagslön där han sitter och tramsar.” Inlägget uppskattades av följarna som omedelbart uppmanades att swisha för att stötta Lamottes eget tramsande.

   Och självklart ville Sveriges äldsta tonåring Hanif Bali säga sitt. I ett inlägg på Facebook blir det tydligt att han förespråkar en SD-anpassad politik. Så här säger han:

”Det finns inget som Centerpartiet har fått från Socialdemokraterna som de inte hade kunnat få från Moderaterna. Förutom anhöriginvandringen. Så ni vet vad det handlar om.”

   Hanif Bali ser inte problemet som den anständiga delen av borgerligheten brottas med eftersom han inte ser Sverigedemokraterna som ett hot. Istället göder han SD-svansen genom att insinuera att Annie Lööf valde Stefan Löfvén framför Ulf Kristersson för att få igenom en generösare flyktingpolitik.

   Det som mer än något annat blir tydligt i svallvågorna av Centerns och Liberalernas besked om att de föredrar liberal politik under Löfvens ledning framför konservativ politik på Jimmie Åkessons villkor är hur många Moderater, Kristdemokrater och ”oberoende” journalister som egentligen är SD-sympatisörer.

   På kommunal nivå har vi Christian Sonnesson som leder Moderaternas SD-koalition i Staffanstorp. När de direkt efter valet bestämde sig för att slå sina påsar ihop med Sverigedemokraterna förklarade Sonnesson sitt beslut med: ”Partiet har en policy. Jag har struntat i den.”

   I Staffanstorp har det senaste stora politiska beslutet handlat om att förbjuda alternativ till griskött i kommunens skolbespisningar. Ja, eftersom det finns muslimer och judar som efterfrågar den typen av kost alltså.

   På kommunal nivå har vi också Vellingemoderaternas ledare Carina Wultzer som tyckte att Kristersson måste föra politiska samtal med Sverigedemokraterna och därefter drev igenom ett lokalt tiggeriförbud.

   Eftersom det ansågs strida mot svensk lag fick de nej i tre juridiska instanser innan Högsta förvaltningsdomstolen slutligen gav kommunen rätt att förbjuda sin enda tiggare från att tigga på vissa avgränsade platser.

   Under hela hösten har de krupit fram ur SD-garderoben en efter en, men Liberalernas och Centerns besked har öppnat dörren till SD-garderoben på vid gavel. SD:s smygsympatisörer får allt svårt att hålla sin liberala fasad. Det är bra. Då vet vi vad de egentligen står för.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.