Elin Ersson

Domslutet som upprör Lamotte och SD-gänget

Av Andreas Magnusson 2019-02-20

Elin Ersson dömdes i måndags till böter för att i en aktion ombord på ett flygplan ha hindrat deporteringen av en afghansk man. Domen har väckt SD-gängets vrede. De hade önskat strängare straff än lagen medger.

   Domen var ganska väntad om än inte självklar. Mårten Schultz som är professor i civilrätt menar i en text på SvD att ansvarslagen i luftfartslagen är väldigt mild eftersom det inte ses som något allvarligt brott att hindra ett flygplan från att lyfta.

   Domslutet följer lagstiftningen under förutsättning att Elin medvetet undvikit att följa befälhavarens order. Schultz påpekar att en tänkbar brist med domen är att det inte fullt ut är klarlagt att hon någonsin fick någon order direkt från kaptenen.

   Man kan ha synpunkter på domen åt båda håll och man kan mycket väl ifrågasätta att vi lever i ett samhälle som har blivit så empatilöst att allt fler människor ser civil olydnad som enda utvägen.

   Man kan också ha synpunkter på att den Sverigedemokratiska nämndemannen var skiljaktig och vill döma Elin Ersson till fängelse med motiveringen att handlingen var förberedd och politisk.

   Genom sitt agerande visar nämndemannen med önskvärd tydlighet att nuvarande nämndemannasystem i värsta fall kan leda till politiskt styrda domar. Nämndemannens avvikande åsikt har dåligt stöd i lagen men är helt i samklang med åsikterna i den högerextrema pressen.

   Ett typexempel på detta finner vi hos drevkarlsjournalisten Joakim Lamotte.

   I ett inlägg på Facebook använder han sin patenterade swishmaximeringsmetod som går ut på att vara så arg som möjligt, lyfta fram saker som förstärker swisharnas fördomar och samtidigt utelämna information som kan minska pengaflödet.

   Lamotte föreslår i detta inlägg att Elin Ersson kanske hade kunnat gå fri om hon hade genomgått en sinnesundersökning. Han säger rakt ut att han är av uppfattningen att Elin Ersson inte kan vara riktigt frisk.

   I inlägget knyter han an till ett tema som den högerextrema pressen gjort ett stort nummer av. Mannen som var ombord på planet och skulle deporteras är dömd i domstol för kvinnomisshandel.

   Det Lamotte inte nämner är att Elin Ersons planerade protest gällde en 26-årig afghan som sedan visade sig vara ombord på ett annat plan. Att den man hon sedan istället försökte förhindra deporteringen av var en 50-åring som tidigare dömts för misshandel saknade Elin vid tillfället kännedom om.

   För tydlighetens skull bör nämnas att denna misshandelsdom inte var skälet till utvisningen. Utvisningen skedde på grund av att mannen av Migrationsverket ansetts sakna asylskäl – ingenting annat.

   När jag googlar på ”Elin Ersson dömd misshandel” så är första och andra sökträff artiklar från Samnytt, tredje och fjärde sökträff är artiklar från Fria tider. Femte sökträff är ett Facebookinlägg från Joakim Lamotte. Sen är det Nordfront och Nyheter idag som vill uppmärksamma saken.

   Joakim Lamotte och hans gelikar på Nordfront, Samnytt, Fria tider och Nyheter idag låtsas i sin retorik inte om två saker.

   För det första bryr de sig inte om att hon agerade utifrån den information hon hade tillgänglig och inte utifrån information som senare framkommit.

   För det andra bryr de sig inte om att människor i alla tider har agerat mot rådande lagar när de av moraliska skäl funnit dem felaktiga.

   Rosa Parks som satte sig på en plats reserverad för vita människor fast hon var svart bröt mot lagen. Kvinnor som kör bil i Saudiarabien bröt fram tills alldeles nyligen mot lagen.

   Joakim Lamotte nöjer sig i sitt inlägg inte med att kalla Elin Ersson för sinnessjuk – han passar på att göra det till en könsfråga.

”Det är något med vissa svenska kvinnors beteende idag som inte går att greppa.”

   Och så fortsätter han:

”Hur förklarar man den här typen av beteende? Det enda jag kan komma på är kollektiv psykos och hjärntvätt av högsta graden.”

   Och när Lamotte väl har fått upp ångan är han lika ostoppbar som den där ångmaskinen farsan demonstrerade för oss barn när jag var liten.

”Jag undrar var folk drar sin gräns för vad som är rimligt. Skulle Elin Ersson ha ställt sig upp för ”Hagamannen” om han sattes på ett plan till Afghanistan? Skulle hon praktisera civil olydnad för att rädda Anders Eklund från utvisning?”

   Eftersom Elin Ersson saknade all kännedom om mannens kriminella förflutna medan Lamottes läsare har full kännedom om Hagamannens och Anders Eklunds gärningar är retoriken djupt ohederlig.

   Joakim Lamotte har två favoritteman: invandrare som begår brott – gärna mot kvinnor och så tycker han om att se sig själv som offer. På ett förbluffande sätt lyckas han till och med få den här domen att bli en fråga om honom själv.

”Idag blir de som ömmar för kvinnomisshandlare hyllade som hjältar, medan andra som kämpar för trygghet blir av med sina jobb och plattformar. Kan någon väcka mig när den här surrealistiska mardrömmen är över?”

   Det Lamotte syftar på här är troligen att inte ens SD-vänliga Göteborgs-Posten vill veta av hans krönikor längre och att skolor inte längre vill anlita honom som föreläsare eftersom de inte har något behov av föreläsare som drevar mot invandrare och kvinnor.

   Joakim Lamotte har inte blivit av med uppdragsgivare för att han värnar om tryggheten. Han har blivit av med dem för att han agerar oseriöst och slarvar med sanningen.

   Lamotte säger att han önskar att någon ska väcka honom, men jag tror faktiskt inte att han har råd att vakna. Försörjningen bygger på fortsatt drömsömn. Det är dessutom av högsta vikt att följarna lever kvar i samma fördomsfulla okunskap som tidigare.

   För vem swishar en journalist för att denne berättar nyanserat om ett domstolsbeslut och att bakgrunden är lite mer komplicerad än vad den kanske vid en första anblick framstod som?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.