Får vi försvara oss – eller är det bara poliser som får det?

Av Börje R P Carlsson 2019-03-04

Olle bor i en liten villa. En dag när han har ett ärende på annat håll kommer en våldsbejakande mc-åkare till hans villa. Mannen kommer på en stor mullrande motorcykel. Beväpnad med en kniv börjar han söka efter Olles bror Bertil. Genom en bekant till Olle får mc-killen reda på att Olle inte är hemma och Bertil finns inte där. Detta negativa besked passade inte mc-killen som gav Olles bekant några hårda knytnävsslag.

   När Olle kommer hem berättar bekantingen om besöket för Olle samt att mc-killen lovat komma igen. När Olle hör, genom ett mullrande mc-ljud, att desperadon är tillbaka funderar han på vad han ska göra.

   När han hör att samma bekanting återigen blir misshandlad rusar han ner i källaren och hämtar sin laddade bössa. När mc-killen med våld tvingar sig in i bostaden är han visserligen obeväpnad men vem kan begära att Olle ska observera detta.

   Olle hotar med fingret på avtryckaren mc-killen att denne ska lämna hans bostad. Enligt Olle grep mc-killen tag i bössan som för att slita denne ur händerna på Olle. När Olle håller igen går skottet av och mannen avlider.

   Hade exakt samma händelse inträffat med en polis i stället för Olle hade det funnits hur många skäl som helst, från nödvärn till inbillat nödvärn, för att inte gå vidare med denna utredning.

   Vår rätt att försvara oss är formulerad så här i lagen:

En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.

Rätt till nödvärn föreligger mot

  1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
  2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning, den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller
  3. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse.

   Detta är samma paragraf vilken polisen använder när de försvarar sina dödsskjutningar men åklagarnas tolkningar tycks bli helt annorlunda.

   I början av februari åtalades så Olle för mord, alternativt grovt vållande till annans död. Och i fredags föll domen i Mora tingsrätt. Straffet blev 1,5 års fängelse för grovt vållande till annans död.

   Rätten menar att mannen ”begått gärningen i en nödvärnssituation men gjort mer än vad som är tillåtet”.

”Att NN har befunnit sig i en nödvärnssituation är en förmildrande omständighet som ska beaktas vid bedömningen av straffvärdet”, står bland annat i domen.

   Denna dom är intressant att ställa emot ett antal polisiära dödsskjutningar. Hur åklagaren ens kan fundera på mord är fullkomligt obegripligt. Den döde befann sig på ett område där han inte hade ett dugg att göra och uppträdde på ett sätt som rimligen höll på att skrämma skiten ur Olle.

   När polisen i Stockholm sköt Eric åberopades nödvärn. Eric, en tvärhand hög med Downs syndrom, var ”beväpnad” med ett leksaksvapen i plast. Han befann sig på en innergård varifrån han bara hade en väg ut. Avstånd till poliserna torde vara åtskilliga meter.

   Denna väg blockerades av flera poliser som i ”nödvärn” öppnade eld mot Eric. Hur en instängd yngling beväpnad med en plastleksak kunde göra sig skyldig till ett överhängande brottsligt och livsfarligt angrepp mot ett antal poliser är för mig en fullständig gåta.

   Här är det dock högst tveksamt om det blir ett åtal överhuvudtaget eftersom åklagaren till viss del tycks ha köpt polisernas uppfattning om ett överhängande hot som i vart fall tycktes föreligga under den tid det tog att avlossa 23 skott varav två skott träffade den som höll på med det överhängande brottsliga angreppet – i ryggen.

   Jag har svårt att förstå att nödvärn, reellt eller inbillat, för en polis aldrig tycks bli uppenbart oförsvarligt medan civilpersoner, som Olle i Mora, ganska fort hamnar i en situation där deras försvar är uppenbart oförsvarligt.

   Det handlar i Moraärendet om ett uppenbart överhängande brottsligt angrepp medan det i Eric-fallet inte alls är lika uppenbart. Trots det så åtalar åklagaren i Mora medan åklagaren i Stockholm våndas och drar ut på tiden för sitt beslut. Han tycks hoppas på ett allmänheten ska glömma ärendet så det kan rinna iväg ut i tystnad.

   Jag vet på rak arm inte ett enda ärende där en civilist i nödvärn dödat en annan människa utan att ärendet gått till åtal för prövning.

   Jag har å andra sidan aldrig hört talas om att en polisiär dödsskjutning gått till åtal utan att nödvärnet har prövats av åklagare.

    Det borde egentligen vara tvärtom. Poliser är välutbildade och vältränade och borde vara bättre skickade att hantera och bedöma ett överhängande brottsligt och livsfarligt angrepp än en vanlig Svensson som förmodligen har betydligt svårare att avgöra gränsdragningen för det uppenbart oförsvarliga.

    Polisen har möjlighet att använda våld vid laga befogenhet. Här förutsätts dock att allt våld som används är försvarligt. Det är en enorm skillnad på försvarligt och uppenbart oförsvarligt.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


     Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.