Om samvetsfrihet och rätten till arbete

Av Michael Pålsson 2019-05-31

För abortmotståndare är begreppet samvetsfrihet ganska självklart. Om jag som abortmotståndare av religiösa eller andra värderande skäl anser att abort är fel, då måste jag kunna välja bort att arbeta med det. Även om jag är barnmorska. Den sidan av saken är lika lätt förstå som att Påven och andra pro life-anhängare anser att abort är att likställa med mord.

   Små spermiesjälar som guppar omkring i pungen på killar. Små äggsjälar i tjejernas livmoder. Endast preventivmedel, onani, mens och abort kan förvägra dessa små själar sin fulla potential.

   Det är därför inte svårt att förstå att abortmotståndare också förespråkar så kallad samvetsfrihet. Den som jämställer abort med mord, kan givetvis inte med rent samvete medverka till abort. Det är självklart.

   Men om man som jag istället menar att kvinnans rätt till fri abort fram till vecka 22 är i det närmaste självklar med hänsyn till kvinnans rätt till sin egen kropp, till att ett foster inte är en människa, till att det inte finns ett enda rationellt argument till att föda fram fler oönskade barn – då är frågan om samvetsfrihet så mycket svårare.

   Å ena sidan – individens rätt till sina egna religiösa föreställningar och samvetsfrihet på grund av dessa. Å andra sidan – kvinnors rätt till korrekt medicinsk behandling. För det tredje arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet.

   Fram tills för bara ett par år sedan behandlades sannolikt frågor om så kallad samvetsfrihet oftast förnuftigt inom ramen för olika arbetsplatser, inte i det offentliga. Den som inte var beredd att medverka vid aborter av religiösa eller samvetsskäl blev helt enkelt inte barnmorska. Det finns ju så många andra vårdyrken med behov av personal.

   Om däremot någon barnmorska blev frälst och därmed abortmotståndare, är i vart fall mitt intryck att de flesta kvinnokliniker hanterade detta genom att låta vederbörande slippa arbetsuppgifter som innebar abort. Precis som de flesta rationella arbetsgivare hade gjort.

   Ingen rationell arbetsgivare vill nämligen ha en dysfunktionell arbetsmiljö, vilket hade blivit följden om arbetsgivaren tvingade sin anställde att genomföra arbetsuppgifter som den anställde ansåg moraliskt stötande.

   Sedan kom det så kallade ”Barnmorskefallet” (AD 2017 nr 23), där allting ställdes på sin spets. Mycket kortfattat gällde fallet en utbildad barnmorska som sökte och begärde ett få flera anställningar som barnmorska, men som inte ansåg sig kunna medverka till abort på grund av religiösa skäl och därmed sammanhängande samvetsskäl.

   Barnmorskan menade att hon heller inte på grund av sin kristna tro och sitt samvete, kunde sätta in kopparspiral eller ge så kallade dagen-efter piller. Den arbetssökande fick inga av de arbeten som barnmorska hon sökt eftersom arbetsgivaren menade att hon måste kunna delta i hela verksamheten, inkluderat vid aborter.

   Barnmorskan väckte då talan mot arbetsgivaren och menade att denne kränkt hennes rättigheter enligt artiklarna 9, 10 och 14 i Europakonventionen, och att arbetsgivaren dessutom utsatt henne för diskriminering.

   Enligt artikel 9.1 i Europakonventionen har vi alla rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Artikel 9.2 anger att inskränkningar i religions- och trosfriheten endast är tillåtna om de är föreskrivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

   Artikel 10 stadgar yttrandefrihet och åsiktsfrihet, medan artikel 14 anger att fri- och rättigheter ska säkerställas utan åtskillnad på grund av till exempel religion.

   Arbetsdomstolen (AD) gjorde bedömningen att ett ställningstagande att inte medverka vid abort genom att vägra utföra beordrat arbete av religiösa och samvetsfrihetsskäl i och för sig skyddas av artikel 9.  Emellertid menade AD att barnmorskan inte behandlats annorlunda än vad andra sökanden skulle ha gjorts om sådan potentiell sökande redan i ansökan sagt att han eller hon av ett eller annat skäl inte skulle kunna medverka vid olika arbetsuppgifter.

   De skulle helt enkelt heller inte fått jobbet eftersom arbetsgivaren sökte en person som kunde utföra alla arbetsuppgifter, inte bara några få utvalda. Alltså var det inte på grund av barnmorskans religion hon nekades anställning, utan på grund av att hon inte kunde utföra alla arbetsuppgifter.

   Utöver detta för AD en mängd utförliga och intressanta resonemang som jag av utrymmesskäl inte kommer att redovisa här. Den intresserade kan lätt och kostnadsfritt hitta domen på internet.

   Barnmorskefallet tycks ha satt igång tankar om så kallad samvetsfrihet hos vissa politiker, eftersom frågan varit en politisk icke-fråga under flera årtionden dessförinnan. Bland annat har Kristdemokraternas ledare, Ebba Busch Thor, flera gånger uttryckt stöd för att barnmorskor ska kunna vägra medverka vid aborter med hänsyn till sin religiösa tro och sitt samvete.

   Jag håller med om att vi inte ska ta lätt på frågeställningen om samvetsfrihet, eftersom även en icke-troende abortförespråkare som jag själv erkänner alla människors rätt till religions- och åsiktsfrihet.

   Men frågan är om religions- och åsiktsfriheten ska vara så överordnad allt annat, att människor ska anses diskriminerade för att de nekas arbete eftersom de i sin tur nekar att utföra arbetsuppgifter på grund sin tro eller sitt samvete?

   I Sverige gäller att arbetsgivaren med stöd av sin företags- och sin arbetsledningsrätt har rätt att bestämma över sin organisation. Arbetsgivaren kan med stöd av denna rätt bestämma att vissa befattningar ska ha särskilt innehåll.

   Principen är erkänd av arbetsmarknadens parter sedan i vart fall 1938 genom det så kallade Saltsjöbadsavtalet mellan dåvarande SAF och LO, men dess rötter kan i själva verket sökas ännu längre tillbaka.

   Frågan här är bland annat om vi anser att en persons rätt till religionsfrihet ska vara överordnad denna rätt? Frågan kan sägas vara särskilt intressant här mot bakgrund av att den vård som arbetsgivaren i detta fall tillämpar syftar till att genomföra den lagstiftning om abortvård som beslutats i demokratisk ordning i enlighet med svensk grundlag.

   Var går i så fall gränsen för vad en person kan vägra att göra med hänsyn till en persons religions- och åsiktsfrihet?

   Ska en läkare med hänsyn till hon är ett Jehovas vittne kunna neka en person blodtransfusion? Eller en slaktare neka att slakta djur eftersom han är militant vegan? Ska en veterinär neka att avliva min sjuka katt och be mig strypa den själv eftersom hon är med i Djurens rätt och tycker det är fel med husdjur? Ska en polis med nazistiska böjelser kunna neka att anhålla blonda människor?

   Och vad säger den så kallade samvetsfriheten om oss andra? Är vi samvetslösa? Och hur ska en kvinna som söker preventivmedelsrådgivning kunna lita på att en Livets Ord-medlem eller troende katolik ger råd som inte speglar dennes livsåskådning?

   För egen del har jag därför kommit till slutsatsen att var och en givetvis ska ha rätt till sin egen tro och sina egna åsikter, så länge denna tro och åsikt inte skadar andra. Med detta sagt menar jag dock att religion- och åsiktsfrihet inte i alla fall kan övertrumfa andra hänsyn, som till exempel arbetsgivarens rätt att leda och organisera arbetet.

   Du ska givetvis å ena sidan ha rätt att kunna ta vilka arbeten som helst oaktat vilken religion du har, men om du vägrar att utföra vissa arbetsuppgifter måste å andra sidan arbetsgivaren ha lika stor rätt att låta bli att anställa dig. I annat fall, vilket jag försökte åskådliggöra ovan, kan konsekvenserna annars lätt bli absurda.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för såväl rättsfilosofi som filosofi i allmänhet.

   Han är författare till ”Det bra livet, Det dåliga livet –moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv” och arbetar för närvarande med nästa bok på temat; ”Hypotetiska händelseförlopp – Essä om frihet i vår tid”.

   Han är en av Para§rafs fasta krönikörer och driver även bloggen www.moralisk-kompass.se

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.