Veckans värsta
Björn Ranelid. Foto: Stina Stjernkvist / TT

Är Björn Ranelid terrorist?

Av Andreas Magnusson 2020-02-29

Visst känns frågan i rubriken konstig? Det borde vara uppenbart för alla med sinnet i behåll att man inte är terrorist bara för att man klottrar en massa dumheter. Eller?

Visst har Ranelid på sista tiden hävt ur sig hårresande och ganska aggressiva saker på sociala medier som att det är krig i Malmö och att Stefan Löfven är farlig för Sverige och har en förvirrad hjärna, men det gör honom knappast till terrorist. Radikaliserad – absolut, men terrorist – i alla fall inte än.

Författaren som en gång i tiden hyllade kärleken låter numer som vilken kärlekslös SD-vurmande nätkrigare som helst (fast med lite fler adjektiv så klart).

Han hatar Stefan Lövfen med samma intensitet som man gör på Joakim Lamottes Facebookvägg. Han hetsar om laglösheten på samma sätt som man gör i vilket Stå upp för Sverige-forum som helst.

Björn Ranelid har blivit litteraturens Katerina Janouch och tilltaget uppskattas av de många nya följarna: Äntligen ytterligare en gubbe som kan gnälla precis lika mycket som oss utan att heller komma med några som helst förslag på lösningar!

Varför ställer jag då egentligen frågan om huruvida Ranelid är terrorist? Jag ställer frågan eftersom Ranelids egen terrordefinition gör den nödvändig. Vi behöver få klarhet i om skriftlig skadegörelse verkligen kan jämställas med terrorism, vilket Ranelid faktiskt hävdar.

I ett inlägg på Facebook 25 februari skriver Ranelid så här apropå att en moderatpolitiker har kallat tre klottrande medelålders män för kloakråttor:

”De är terrorister, men inte kloakråttor. Moderaten Kristoffer Tamsons kallar klottrare för kloakråttor, men det är en missvisande och alltför mild liknelse, ty dessa brottslingar gör betydligt mer skada för samhället än nämnda djur.”

Han menar i sitt inlägg att begreppet klotter är en eufemism, det vill säga en förskönande omskrivning och att terrorism är ett mer passande ord för den som sysslar med skadegörelse med pennor och sprayburkar.

”Jag påstår att klottrarna är terrorister och jag skall förklara varför det är så i detta inlägg. Saneringarna av deras illgärningar kostar skattebetalare och Stockholms stad närmare 150 miljoner om året.”

En mer vedertagen definition av terrorism än att det kostar 150 miljoner om året kan man finna på Wikipedia. Där står det följande:

Terrorism (från latin terror ’rädsla, fruktan’) avser det systematiska användandet av våld eller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska förändringar.”

Enligt svensk lag krävs det att en handling ska vara riktad mot staten eller en folkgrupp och ha till syfte att sätta befolkningen i fruktan eller förmå offentliga organ att vidta eller undvika att vidta vissa åtgärder. Syftet kan också vara att försöka destabilisera staten eller våra grundläggande samhällsstrukturer.

Någonstans här tror jag att alla inser att Ranelid sysslar med motsatsen till eufemismer. Med ett fint ord kan man kalla det för dysfemismer. En dysfemism är när någon använder en omskrivning för att få något att framstå som mer stötande än ursprungsordet.

Ofta är dysfemismerna ganska roliga. Man kan kalla en dörrvakt för dörrslusk, en psykolog för hjärnskrynklare och en advokat för lagvrängare. Ranelid är sällan så fyndig i sina formuleringar. Istället påstår han att det är krig i Malmö och att människor som ägnar sig åt skadegörelse är terrorister.

Björn Ranelids språk har tappat all markkontakt. Varenda stavelse tycks utsatt för betydelseinflation. Han tar i så att han spricker och när han har spruckit tar han i så att han spricker igen. Och igen. Och igen.

Och varför gör han då så här? Vilket är syftet? För att få klarhet måste vi nog söka oss tillbaka ett drygt halvår i tiden.

Den 5 juli 2019 gör Björn Ranelid sitt första kontroversiella utspel på Facebook. Det är här han hävdar att Malmö befinner sig i krig. Det blir Ranelids dittills överlägset mest lästa och delade inlägg. Inlägget dessförinnan från den 25 maj som handlar om barnfetma gillas av 567 personer. Nu får han plötsligt 45 000 gillamarkeringar och över 21 000 personer delar inlägget.

Ranelid har fått sin scen och alla vi som har följt Ranelid genom åren vet att han älskar uppmärksamheten, att han inte tvekar att skryta om hur stor genomslagskraft han har. Han är rent av beroende av sådan uppmärksamhet.

Ett exempel på hur viktig uppmärksamheten är för honom är det här lilla inlägget på Facebook från 20 november 2018:

”Söndagen den artonde november 2018 visade Sveriges Television för sjätte gången under ett och halvt år dokumentären ”Björn Ranelid-Människan och ordet”. Det har mig veterligen aldrig tidigare hänt att Sveriges Television visat en dokumentär sex gånger under så kort tid eller ens någonsin. Det är i varje fall första gången i den svenska televisionens historia under cirka femtio år att det föräras en författare som fortfarande lever. Dag Hammarskjöld, Ingmar Bergman, Olof Palme, Birgit Nilsson, Björn Borg eller Zlatan Ibrahimovic har inte fått en sådan ärebetygelse. Jag skryter inte. Jag talar sanning och det kan beläggas vetenskapligt och empiriskt.”

Kort efter att Björn Ranelid från sin lummiga trädgård på Österlen hävdat att det var krig i Malmö besökte han TV4-studion för att tala om årets fina äppleskörd. Kanske var behovet av massmedialt utrymme större än rädslan att lämna skyddsrummet.

I ungefär ett halvårs tid nu har Ranelid matat på ordentligt på Facebook och följarna blir allt fler. På Facebook rekommenderas liknande sidor. Logaritmerna föreslår att de som gillar Ranelid också kommer att gilla Tino Sanandaji. Ebba Busch Thor (ja, hon har kvar det sista efternamnet på sin Facebooksida) och Stefan Sauk.

8 november gjorde han ett inlägg där han ifrågasatte alla människors lika värde. Här skriver han att ”Sverige är en fristat för terrorister och många andra kriminella individer.” och ”Här kan en massmördare från krigets Syrien andas fritt och gå lös på våra gator och torg. Det är ett vetenskapligt faktum som ingen med rätt kan bestrida.”

På nyårsafton gjorde Björn Ranelid ett inlägg där han påtalade genomslagskraften för de egna Facebookinläggen men insiktsfullt nog hade han förstått vad det var som hade gått hem bäst:

”Jag blir dock litet ledsen när jag betänker att många läsare tycks föredra att jag skriver om elände och tragiska händelser i Sverige medan mina inslag som handlar om glädje, kärlek och livets goda sidor inte lockar lika många individer.”

Även om 2019 avslutades med ett ögonblick av självreflektion har han hittills under 2020 mest fokuserat på att skriva i den systemkollapspornografiska genren.

Problemet för Ranelid är att när alla ord och uttryck slår i taket så finns det ingenstans att ta vägen. Hur beskriver man situationen i Syrien om det är krig i Malmö? Vad säger man om Akilovs vansinnesdåd på Drottningatan eller nedskjutningarna i moskéer om tunnelbaneklotter är terrorism?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


     Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.