Veckans religiösa mord

Religion och hat

Av Michael Pålsson 2020-10-31

Den franske läraren Samuel Paty i Frankrike blev bestialiskt halshuggen av en 18-årig man. Motivet ska ha varit att Samuel Paty i början av oktober visat de omstridda Muhammedkarikatyrerna som publicerades av tidningen Charlie Hebdo för en grupp elever vid en kurs om yttrandefrihet. Dessa muslimers religiösa känslor blev tydligen så sårade och kränkta av tanken på yttrandefrihet att de såg sig föranledda att halshugga en obeväpnad person med andra värderingar än de själva.

Inte nog med det. Över hela den muslimska världen protesterar människor och bojkottar franska varor. Dessutom har den muslimska världens egen nutida härförare, Turkiets Erdogan, gett sig in i debatten och kritiserar Frankrikes president Emmanuel Macron för att denne markerat mot radikala islamister de senaste veckorna och bland annat försvarat användandet av Muhammedkarikatyrer.

Så torsdagen den 29 oktober 2020. Muhammeds påstådda födelsedag. Ännu en feg attack på oskyddade människor i katedralen i Nice, Frankrike, i vad som tycks vara ytterligare ett terrordåd i Muhammeds namn.

Så några oskyldiga teckningar i tryckfrihetens namn ska få till stånd att flera obeväpnade människor mördas. Om detta verkligen var Muhammeds mening, måste denne Muhammed ha varit en sällsynt lättkränkt och feg psykopat.

Jag har viss förståelse för att människor kan bli illa berörda av att någon skämtar om eller kritiserar deras tro eller ideologiska övertygelse. Det hindrar mig emellertid inte från att skämta om och kritisera såväl fadern, sonen, den helige anden, Allah och Muhammed.

Precis som jag tillåter att andra kritiserar och skämtar om min ateism och övertygelse om det liberala och sekulära samhällets överlägsenhet, min kärlek till yttrandefriheten, vetenskapen, naturen och medkänslan med andra människor.

Det skulle nämligen aldrig ens falla mig in att bruka våld mot någon som med fredliga medel kritiserar mig och mina övertygelser.

Men på något sätt är det som om att militanta islamister inte tål att man kritiserar deras tro på en märklig gud som uppmanar sina anhängare att halshugga otrogna, lova jungfrur till de som dör i kriget för Islam, utlova ett evigt brännande helvete för de som saknar den rätta tron.

I själva verket ser de militanta islamisterna oss i väst med våra sekulära värderingar som fan själv som de har rätt att terrorisera, bara av det enkla skälet att vi inte är muslimer.

IS-skriften ”Why we hate you and why we fight you” går inte att missuppfatta. IS hatar oss och ser sig berättigade att terrorisera oss och mörda oss bara för de värderingar vi har. Det är som att tiden stått stilla för dessa människor och hela Upplysningen gått dem förbi.

Religionerna har enligt min uppfattning åter blivit ett allvarligt, nutida problem.

För också i den kristna världen ställer religionen till problem, även om den ännu så länge inte yttrat sig som massterrorism på samma sätt som i den muslimska världen.

I Polen liksom i delar av Sydamerika är abort förbjudet, vilket leder till att kvinnor fängslas för att de gjort illegala aborter, kvinnor dör för att de tvingats genomföra illegala aborter.

Delar av den så kallade ”pro-life” rörelsen i USA drar sig inte för att bruka våld mot abortkliniker. För dessa kristna är det mer värt att föda ytterligare olyckliga barn till världen än att ta hand om de barn som redan finns.

Problemet med religiösa människor är att de hela tiden anser att jordelivet endast är en mellanstation i väntan på nästa, riktiga liv, som de ska få först efter döden. Detta medför flera stora problem.

För det första går det nämligen inte att resonera rationellt med en person som på allvar tror att hen ska få det bättre i nästa liv. En sådan person kan nämligen förmås att göra vad som helst för att få det bättre i paradiset eftersom livet på jorden endast är en mellanlandning.

Det gör också att religiösa människor inte värdesätter livet lika högt som de av oss som inser att vi bara har ett liv här och nu att umgås med de vi älskar och att göra det vi vill – allt kan ta slut imorgon.

Men vad som är än värre är att eftersom allt de troende gör kan hänföras tillbaka till en allsmäktig gud, går det heller inte att ifrågasätta deras värderingar.

Dessa är bestämda av en gud och denne guds vägar är outgrundliga. Oavsett vilka rationella argument du har, kan den religiöse alltid hänvisa till sin osynlige ande, Allah eller annan låtsasfigur.

Och hur barbarisk gudens påbud än kan tyckas går det ändå inte att ifrågasättas eftersom det är en gud som befallt.

Människor får ha vilken tro de vill. Det rör mig inte. Jag begär bara att jag och alla andra ska ha samma rättighet. Doktrinen om religionsfrihet måste kompletteras med en rätt till frihet från religion.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för rättsfilosofi och är bland annat författare till boken ”Om frihet i vår tid”.
Läs mer på www.michaelpalsson.se
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.