En alldeles rysk uppfattning om vad som egentligen utspelar sig i Ukraina

Som jag läser artikeln, kan den kan sägas skildra effekten av den outsinliga ström av sofistikerad propaganda i alla dess former som Putinregimen dag efter dag kraftfullt pumpar ut.

Propagandan upprepar ihållande sina lögner, inte minst om grundläggande fakta. Den sprider förvrängda påståenden. Grova lögner blandas ut med enstaka korn av sanning.

Allt lockar mottagaren att ta lögnerna för verklighet, att tycka sig förstå innehållet och att därför känna sig intelligent.

Anna-Lena Laurén tror för sin del att nio ryssar av tio har anammat den här propagandan och gjort den till sin sanning. De människor som lever i Ryssland hör inte längre vad de själva säger.  De tror sig ha bildat sin uppfattning självständigt, när de i själva verket bara upprepar propagandans uttryck.

De flesta ryssar har isolerat sig från all information utifrån. De känner det som att  i andra länder, främst i väst, finns globala sammansvärjningar riktade mot Ryssland. Någon säger till och med att ukrainarna borde tacka Ryssland för att de slipper att ”mattbombas”.

Kanske inte minst för sinnesfridens skull tycks Anna-Lena Laurén nöja sig med att bara notera sakernas tillstånd. Och att tills vidare gömma minnet av sina erfarenheter i sitt inre.  Hon tycks alltså just nu avstå från att lyfta fram verkligheten och börja argumentera eller liknande.

Hon särskiljer sig från en del andra initierade observatörer. De vill, i all välmening, prompt hjälpa till med att höja den ryska allmänhetens klena kunskapsnivå. Närmast genom att sprida information om det som de själva betraktar som sant, naturligt och up to date.

Men om man förfar på det viset, riskerar man att omges av en obehaglighet som Dag Hammarskjöld kallar ”misstrons murar”.

Det kan väl sägas att Anna-Lena Lauréns förhållningssätt liknar den attityd som italienaren Galileo Galilei gav prov på, när han år 1633 av den romerska inkvisitionen påtvingades att dela uppfattningen att det är jordklotet som är rymdens centrum och som stillastående låter solen cirkulera dag efter dag.

Enligt Bibeln, sa man, förhåller det sig således ingalunda så, som Galilei hade vågat påstå, nämligen att det är jorden som rör sig runt solen.

Övertygad om att han i själva verket hade rätt, lär Galilei då tyst för sig själv ha mumlat: ”E pur si muove !”.  Alltså:  ”Och ändå rör hon sig!”.

Vårt grannland Polen står inför ett stundande val där landet balanserar på randen till att överge demokratin. På regeringssidan förbereder sig starka reaktionära krafter genom att på ryskt manér strypa yttrandefriheten för press och andra media.

Men oppositionen samlar omfattande motdemonstrationer. Vi får ju innerligt hoppas att den demokratiska sidan lyckas vinna valet.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.