Av Ricard A R Nilsson 2025-05-18
Väldigt få cyklister, mopedförare och elsparkcykelförare verkar ha kunskap om gällande trafikregler. Minst ett par gånger i veckan skriker någon på cykel eller liknande efter mig om att jag skulle stannat vid ett övergångsställe, när reglerna säger att jag inte alls har väjningsplikt. Häromdagen valde jag att stanna efter att jag fick fingret visat mig och då ta diskussionen med en cyklist.Låt mig börja med vilka regler som gäller. Detta är vad som står på Transportstyrelsens hemsida: ”Cykelpassager är markerade med vägmarkering för cykelpassage och ska användas av cyklister eller förare av moped klass II för att korsa en väg eller en cykelbana. … Vid obevakade cykelpassager ska fordonsförare på vägen anpassa hastigheten, så att det inte uppstår fara för cyklande som är ute på cykelpassagen. Cyklister och förare av moped klass II som kommer från en cykelbana har väjningsplikt när de korsar en väg. Det gäller även om det finns en obevakad cykelpassage.”
Vid obevakat övergångsställe gäller följande: ”Tänk på att fordonsförare … inte har någon väjningsplikt mot den som cyklar på ett obevakat övergångsställe.”
Med andra ord, cyklister, mopedförare och elsparkcykelförare som kör över ett obevakat övergångsställe eller en obevakad cykelpassage har väjningsplikt gentemot bilar.
Nästan ingen känner till att de inte får cykla rätt ut hursomhelst, eller ännu värre, de kanske inte bryr sig. Ett utmärkt exempel är från häromveckan när jag skulle köra över ett obevakat övergångsställe.
Jag ser en cykel cirka 60 meter bort när jag närmar mig övergångsstället. Min bedömning är att jag hinner passera. Bilen jag kör kommer fram till övergångsstället när cyklisten är cirka 20 meter bort. Denne tvingas bromsa och när jag kör ut räcker han fingret åt mig och börjar skrika. Jag svänger in till sidan av vägen och stannar min bil.
Cyklisten fortsätter skälla, jag har tagit fram min mobil för att dokumentera det som händer. Jag påtalar lugnt att det faktiskt är han som har väjningsplikt. Han står på sig och säger att det inte alls är så. Då tar jag fram information från Tranportstyrelsens hemsida och visar honom. Han läser i tysthet, och säger sen ”det kan inte stämma”. Jag bara skakar på huvudet och frågar om han verkligen tror det står fel på Transportstyrelsens hemsida. Vi skiljs åt utan att jag fått så mycket som en ursäkt. Och jag tror inte för en sekund att han lärt sig något.
Denna trafikregel är väldigt viktig. Om den inte följs kan resultatet bli både person- och sakskador. Men ändå tillåts vem som helst att köpa en cykel och ge sig ut i trafiken. Kanske är det dags att införa ett cykelkörkort. Då kanske olyckorna skulle minska?
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd oss i arbetet med att bevaka rättsstaten »Ricard A R Nilsson är före detta livstidsdömd, numera jurist, journalist, författare och fast medarbetare hos Magasinet Paragraf sedan starten. Han har tidigare bland annat publicerat ”En livstidsdömds dagbok”, ”Under Kriminalvårdens grönrandiga påslakan” och ”När orättvisan segrar”.
Inom kort kommer han besvara läsarnas juridiska frågor om Kriminalvården hos Kriminalvårdsmagasinet.
Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.