Krig – Magasinet Para§raf

Folkrätt eller den starkes rätt?

Världens medborgare står inför två alternativ, när det handlar om vilken världsordning vi vill lämna över till kommande generationer.

USA:s attacker är kontraproduktiva

USA:s aggression mot Iran visar att landets nya ledare saknar ett uppriktigt intresse för fred och att imperiedrömmar lever kvar.

Det är alltid en enkel sak att få med sig folk…

”Det är alltid en enkel sak att få med sig folk vare sig det är demokrati eller en fascistisk diktatur, eller ett parlament eller en kommunistdiktatur. Röst eller ingen röst, folk kan alltid fås att göra det som ledarna vill. Det är enkelt. Allt du behöver säga till dem är att de är attackerade och göra ned pacifisterna för deras brist på patriotism och att de utsätter landet för fara. Det fungerar likadant i alla länder.”

Mot en ny världsordning

Vi är alldeles tydligt på väg mot en ny världsordning. De monstruösa bombningarna i Mellanöstern har visat oss i västvärlden att det är dags att prata om en framtid där det inte längre finns EN dominerande stormakt. Efter murens fall trodde vi ibland att så skulle bli fallet.

Krigshets och hat

Vad är det för media som jagar kändisar bara för att få ur dem något förargligt som de kan slå upp på förstasidorna med stora bokstäver och sedan låta ledarsidan späckas med sitt usch-fy?

Vad händer med en människa som har dödat?

I ”Människans lott” av André Malraux beskriver författaren hur den som har dödat plötsligt upptäcker att han har en erfarenhet som de andra i gänget inte delar och inte kan förstå. Han vill rapportera tillbaka till sin grupp att han har fullföljt gruppens beslut. Det går inte. De andra respekterar hans tystnad. På något vis förstår de ändå.

Att reflektera innan man väljer att reagera

Låt mig börja börja med att deklarera att denna text inte ska tolkas som ett uttryck för någon form av sympati med regimen i Iran. När det har blivit klargjort kan vi gå vidare med ämnet för texten, vilket är den rådande händelseutvecklingen mellan Iran och Israel. Iran har under de senaste dagarna genomfört en omfattande raketattack mot Israel.

Tänk om det inte blir krig

Det har gått sex år sedan broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” damp ner på hallmattan. Utgivare var Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Då, 2018, hånades broschyren och intresset för dess innehåll var svalt bland de nästan fem miljoner svenskar som fick den.

Att döda ett barn

Kanske var det när Alice Teodorescu förklarade att Israel egentligen kan döda hur många palestinska barn som helst just nu utan att det bör ses som oproportionerligt våldsanvändande som jag på allvar började fundera över vad som har hänt med den svenska samhällsdebatten.

Debatt

Kärnkraften och folkviljan

Sverige genomförde en folkomröstning avseende kärnkraften 1980. Det utmejslades tre alternativ att välja mellan. Men det kom inte att handla om att helt stoppa all form av kärnkraft eller att tvärtom bygga ut den. Istället fick vi som var gamla nog att rösta på den tiden, välja mellan tre vägar för avveckling.

Anfallskrigets argument – konsten att rättfärdiga våld

Ove Bring, välkänd folkrättsprofessor och författare, har just kommit ut med en tänkvärd liten bok. Den tar fram en räcka spännande exempel från skilda tider på olika slags falska förevändningar och svepskäl som stater har gjort sig mödan att presentera, innan de har våldfört sig på ett annat land.

Vad jag önskar – fred på jorden

Sitter med mitt barnbarn och pratar lite förstrött om vad som händer i världen och vad som händer här hos oss i Sverige. Då frågar hon plötligt vad jag önskar mig mest av allt nästa år?

Nu Ukraina – och sedan?

Det var utan märkbara internationella reaktioner som ryska styrkor invaderade dels Tjetjenien med 1,4 miljoner invånare, dels Krim med 2,3 invånare och andra delar av Ukraina. Putin kan ha tagit det till intäkt för att det var läge att i februari 2022 överfalla också övriga Ukraina. Men den här gången har väst snabbt kommit med starka protester.

Orimlig rädsla för krig

Rädslan för krig bland allmänheten är för tillfället på topp. Det stora ryska hotet hägrar och folk förbereder sig för det värsta. Folk tror att det redan är kört för Sverige . Men jag är av en helt annan åsikt. När jag hör de i min bekantskapskrets berätta om att slutet nu är nära, då säger jag att deras rädsla är helt orimlig.

Visst är väl Natomedlemskap det minst dåliga?

Är väl medveten om att när jag nu skriver om varför jag föredrar att Sverige ansöker om Natomedlemskap, får jag många emot mig. Och en del av dessa är medarbetare på Para§raf. Låt mig därför redan här understryka att det här är mitt personliga ställningstagande. Para§raf tar inte ställning i frågan.