Rädsla är politikens socker – och vi betalar priset Samtidigt som livsmedelsindustrin tyst ökar mängden socker i vår mat, fyller högerpolitiska krafter det offentliga samtalet med rädsla. Det ser olika ut – men det är samma metod: ett beroendeframkallande verktyg som gynnar dem på toppen och försvagar oss andra.
Ska vi låta oss styras av rädda och hatiska personer? Läser om en varg här i Sörmland som nyligen har skjutits ihjäl vid så kallad skyddsjakt. Varför? Vad hade vargen gjort? Hade den bitit någon eller visat aggressivitet mot någon människa? Nej. Hade den dödat någon hund eller katt? Nej, inte det heller efter vad som rapporterats. Men den hade nyfiket närmat sig människor i Sörmland. På bilden ovan följer den efter en man i Trosa som är på väg till bussen en morgon.
Om rädsla Efter att ha varit och badat nästan en hel dag närmar vi oss hemmet, jag och mina två barn. I det lilla skogspartiet strax innan vi är hemma möter vi en äldre man med en stor sten i handen.
Kriminalpolitiken och mediernas samspel Ju mer brottslighet uppmärksammas i media och av politiker, desto mer oroas människor av kriminalitet, vilket i sin tur gör att media och politiker lyfter fram brottslighet ännu mer.
Trygghetsnarkomanernas tyranni Våra politiker har ett egenintresse av att hålla oss rädda. Helst ska vi vara rädda för sådant vi inte begriper oss på, såsom kriminalitet med internationella förgreningar, nätverk av terrorister med utländsk härkomst, islamister, mystiska globala organisationers användning av krypterade telefoner och datorer.
Rädslan som det politiskt normala Rädslans politik, ”politics of fear” vädjar till vårt ”sunda förnuft” och pekar alltid ut någon syndabock som tillhör de ondskefulla ”de andra” – de som bär skulden.
