Yttersta högerkanten sätter nytt bottenrekord Stödet för Israel har varit mycket starkt bland människor på yttersta högerkanten på olika sociala plattformar sedan Hamas fruktansvärda attack mot den judiska civilbefolkningen.
61 år efter En dag i Ivan Denisovitjs liv Sveriges Radio sände för några veckor sedan den kunnige ledsagaren Dmitri Plax minnen kring Solzjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv. Detta väcker följande minnen hos mig:
Israel/Hamas och folkrätten Ett mördargäng från det ökända Hamas tog sig en lördag oväntat snabbt förbi Israels gränsskydd och begav sig in på landets territorium för att där sedan massakrera och kidnappa ett stort antal oskyldiga människor – ett angrepp som ju utgör alldeles uppenbart en uppvisning av en vedervärdig förbrytelse, stridande mot alla tänkbara rättsliga och humanitära regler.
Ska kommunerna skapa egna ”poliser”? Som många andra i vårt land måste jag säga att våra folkvalda politiker i regering och riksdag gör mig mörkrädd. Det som är det mest deprimerande är att vi har en regering som likt små barn är så rädda att de intensivt försöker leta skäl att lugna sig själva och medborgarna genom löften att låsa in de som lever utanför samhällskoderna.
Migrationsminister Maria Malmer Stenergard diskriminerar israeliska regeringsföreträdare Migrationsminister Maria Malmer Stenergard uttrycker i en nyligen gjord intervju att människor som uttrycker offentligt stöd för Hamas, bör utvisas. För den som tycker det låter rimligt räcker det med att bevaka kommunikationen på sociala plattformar, för att inse hur problematiskt ett sådant förslag är.
Tänk att det ska vara så svårt med sanningen Polismyndigheten plockar poliser och civilanställda som kommenderas hit och dit inom landet. När en tillräckligt särskild händelse inträffar så kommenderas mängder av poliser och civilanställda dit trots att statistiken visar att de dränerade områdena nästan omgående drabbas av ökad brottslighet.
Vem blir värst och vad väntar oss? Tävlingen om vem som kan ta i värst mot gängkriminaliteten pågår för fullt. Övrig brottslighet, som kvinnor som mördas i sina hem, lämnas därhän. Det är ju det gamla vanliga. Därtill handlar det ju alltför ofta om vanliga vita svenskar som begår dessa brott. Nej, nu handlar tävlingen om vem som kan ta i värst mot förortsgängen.
Mörker kan inte driva ut mörker När Sverigedemokraternas Richard Jomshof som innehar ämbetet som Justitieutskottets ordförande gick ut och smutskastade muslimer och uppmanade människor till att bränna Koranen, var det inte konstigt att vissa människor i Sverige och andra länder, tolkade hans uttalanden som ett uttryck för Sveriges offentliga syn på muslimer och islam.
Med anledning av Lasse Berghagen Det tveksamma rådet ”De mortuis nil nisi bonum dicendum est”, antecknade Diogenes Laertius i sitt verk Om kända filosofers liv och tankar och tillskrev det Chilon av Sparta. Om de döda bör man inget annat än gott att säga, låter det på svenska. Även i svensk rätt är förtal av avliden kriminaliserat enligt Brottsbalk (1962:700).
Så blir dagens banditer inlåsta på livstid Det svenska rättssamhället urholkas alltmer. Grundlagarnas värde devalveras till ett intet. För Tidögänget finns inget vare sig heligt eller respektabelt. Nu har dom infört tillstånd för polis att utnyttja alla de tvångsåtgärder som tidigare var omgärdade av regler och förordningar och som ställde stora krav på den brottslighet som var målet för polisens ansträngningar.
Filmen Festen och riksdagsvalet "Om man utgår från den information som offentliggjorts om processen som föranledde Tidöavtalet, kan man konstatera att det inte fanns någon från de berörda parterna som ställde sig upp och opponerade sig mot det som var på väg att hända. Vad är det som krävs för att bryta de borgerliga partiernas förnekelse? Hur långt ska SD behöva gå, innan någon ställer sig upp?"
Vem är och hur blir man en kändis? Min då 14-åriga dotter frågade mig, var arbetar du pappa? Jag svarade att jag är författare och således är jag inte anställd någonstans. Två dagar senare, samma dotter, lät mig veta att jag inte är författare eftersom ingen av hennes skolkamrater kände till mig.
Terrordådet i Belgien Jag sitter i min säng och läser liverapporteringar från Bryssel, där minst två svenskar skjutits ihjäl under kvällen. Myndigheterna säger att det rör sig om ett misstänkt terrordåd, att det var just svenskarna som var de tilltänkta offren, och hur sjukt det än är så kan jag inte tänka annat än på hur det här bara var en tidsfråga.
Vilka poliser ska hinna utreda brotten? Rikspolischefen slår sig för bröstet och går med stora åthävor ut i massmedia och berättar, vid varje avgång från polisskolorna, att nu kommer så och så många nya poliser att göra skillnad. Vad han inte säger är att sedan förra avgångsklassen har så eller så många poliser slutat av olika skäl. Nettot blir på sin höjd några enstaka poliser som inte gör just någon skillnad.
Blir nästa steg att låsa in barn på livstid? Full av förväntan satte jag mig framför Tv:n för att följa partiledardebatten i söndags. När det blev dags att debattera den svenska kriminaliteten förvånades jag lite av attityd och uppfattning mellan partiledarna. Här fanns ingen enighet om vare sig orsak eller verkan eller hur man skulle komma tillrätta med detta.
