Ingen bra lösning

Min boss, Para§rafs chefredaktör Dick Sundevall, skrev en debattartikel där privata fängelser förespråkades – förespråkar han kommunismen också?

Dicks förslag är att ett och samma fängelseföretag har ansvar för en fånge under hela straffet, företaget får endast göra en minimal vinst. Däremot kommer en ökande bonus att utbetalas i olika intervaller om den intagne inte återfaller. Första året en viss bonus, nästa bonus efter tre år och en sista efter fem år – alltså under förutsättning att den intagne inte har återfallit. Kontentan är att ett företags vinst ska vara beroende av att hindra återfallen, alltså en resultatbaserad verksamhet.

Inte praktiskt genomförbart

Det finns ett stort antal skäl till att Dicks idé inte kommer att fungera:

1. Ett företag är inte en myndighet, därmed kommer rättssäkerheten för de intagna att åsidosättas. Man kan inte vända sig till JO eller JK, det blir begränsningar i möjligheten att överklaga, med mera.

2. Ett privat företags verksamhet är inte heller offentligt, att dölja maktmissbruk och liknande blir alltså betydligt lättare.

3. Även om det i lag skulle finnas begränsningar vad gäller vinsten så skulle giriga företagsledare hitta sätt att komma runt detta. Lite kreativ bokföring som inte ens behöver vara olaglig kan visa på att verksamheten gått med en marginell förlust samtidigt som vinsten egentligen varit enorm.

Ja, jag kan hålla på hur länge som helst. Min poäng är att precis som kommunismen så verkar Dicks idé för privata fängelse bra ur ett rent teoretiskt perspektiv, dock skulle den aldrig fungera i praktiken. Skälet är helt enkelt att det är människor som styr verksamheten, och girigheten styr människor, vilket alltid leder till korruption och maktmissbruk – och då hamnar vi intagna i kläm utan att återfallen minskar.

Svar från Dick Sundevall:

Med all respekt för att du Ricard definitivt har mer erfarenhet än vad jag har av att inifrån kunna se hur Kriminalvården fungerar och inte fungerar, så står jag ändå på mig.

Nej, jag förespråkar inte kommunism utan dess direkta motsats, fri företagsamhet. Men därmed inte fullständigt fria tyglar. Om jag minns rätt så var det Gustaf Olivecrona som vid ett tillfälle skrev något i stil med (alltså inte ordagrant citerat):

Inget är enklare att styra än en kapitalist. Han eller hon går på nästa årsbokslut och däremellan på kvartalsbokslut – och inget annat. Och att skälla på kapitalister för att de beter sig som kapitalister är både dumt och meningslöst. Istället borde politiker inse att de kan styra deras investeringar till områden där resultatet blir något samhälleligt bra.

Låt mig ta dina punkter en och en Ricard:

1. Du hävdar att det blir begränsningar i att klaga och att man inte kan vända sig till JO och JK. Helt riktigt, men hur ser det då ut idag? Är det en gång på hundra eller en gång på tusen som någon intagen får rätt via dessa instanser? Och en mer godtycklig behandling av intagna än vad som är fallet idag, lär det väl knappast kunna bli?

2. Du menar att det bli enklare att dölja maktmissbruk för ett privat företag. Min erfarenhet är att privata företag resulterar i mer stridbara fackföreningar, så det kan nog diskuteras. Och hur gick det när ni ville samordna de olika anstalterna förtroenderåd? Det gick inte alls inom det nuvarande statliga systemet.

3. Ditt argument på den här punkten är egentligen ett argument mot all form av privat företagsamhet, som jag ser det. Och hur var det nu med den nuvarande Kriminalvårdens felaktiga upphandling och mutor de senaste åren. Det handlade väl utslaget på några år om mer än fem miljarder, om jag minns rätt.

Ricard – kan det bli så mycket sämre än vad det är idag? Om ett privat företags målsättning är högsta möjliga vinst, så vad är då Kriminalvårdens målsättning idag? Vad den än är, så inte tycks den vara att rehabilitera och åstadkomma att så få som möjligt återfaller i brottslighet – trots att det är precis vad de ansvariga är ålagda att försöka åstadkomma.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.