Dömd för åtta mord och sedan frikänd – en tillfällighet eller systemfel?

Bergwallkommissionens rapport om Quick/Bergwall-cirkusen, utgör en omfattande kritisk granskning på 716 sidor. Den är på flera punkter mycket kritisk mot framförallt inblandade poliser, åklagare och hur utredningsarbetet bedrevs i samarbete med Säters personal. Men även tingsrätterna som dömde Bergwall får skarp kritik.

Kommissionens ordförande, Daniel Tarschys, framförde på presskonferensen idag att det är en smaksak om man vill kalla det hela för systemfel eller inte.

– Vi säger att det inte finns fundamentala fel i rättssystemen men det hindrar ju inte att det finns svagheter. Den ordningen där man bara har en åklagare, den är borta nu. Det är en smaksak om man vill kalla det systemfel eller inte, vi pekar på brister som behöver åtgärdas.

I en debattartikel på DN-debatt understryker kommissionen att det inte har ingått i kommissionens uppdrag att överpröva domsluten ”… men det bör ändå sägas att vår genomgång av materialet inte har gett oss någon anledning att ifrågasätta de friande domarna i resningsmålen”, skriver man.

Inte tillräckligt för fällande domar

I rapporten beskriver man bland annat om att en grundförutsättning för alltihop var att Sture Bergwall själv berättade om morden, men att en psykiskt sjuk person påstår något i den vägen inte är ”en tillräcklig förutsättning för fällande domar”. Och man fortsätter:

Vid vår granskning har vi iakttagit ett flertal bristfälliga ageranden som i olika grad bidrog till att Sture Bergwall blev misstänkt, åtalad och dömd. I utredningsarbetet tog polis och åklagare stor hänsyn till Sture Bergwalls särart och särskilda förutsättningar, något som bland annat påverkade hur utredningsarbetet bedrevs och hur man ställde sig till de uppgifter han lämnade. En allt för okritisk anpassning skedde till Sture Bergwalls egen förklaring till varför han hade så svårt att lämna korrekta och utförliga uppgifter, nämligen att det var svårt att närma sig och berätta om minnena från morden och att han, som en följd av det, även kunde lämna avsiktligt felaktiga uppgifter, så kallade ”medvetna avvikelser”. Förklaringen tycks inte ha ifrågasatts av utredarna.
En bidragande orsak till det var sannolikt den legitimitet som förklaringsmodellen, i vart fall indirekt, fick av såväl Sture Bergwalls psykoterapeuter som den psykolog som anlitades som rådgivare till polis och åklagare. Utredarnas tilltro till förklaringsmodellen innebar att knapphändiga eller felaktiga svar inte behövde betyda annat än att Sture Bergwall hade svårt att berätta eller att det handlade om ”medvetna avvikelser”.

Frångick vanliga förhörsmetoder

I rapporten tar man vidare upp hur den kognitiva förhörsmetoden felaktigt användes under förhören:

Följden blev att man i flera avseenden frångick sedvanliga förhörs- och utredningsmetoder och att Sture Bergwall på olika sätt kom att bli vägledd i sitt berättande. Han fick även kännedom om vissa omständigheter som hans erkännande egentligen borde kontrollerats mot.

Längre fram i rapporten drar man slutsatsen:

Utredarna och åklagaren måste i flera fall anses ha frångått den lagstadgade objektivitetsprincipen.

Kritik mot tingsrätterna

I den debatt som pågått i flera år nu om vad som var rätt eller fel under den process som resulterade i att Bergwall dömdes för åtta mord, har de tingsrätter som dömde honom inte fått utstå någon kritik att tala om. Tvärtom har det hetat att de blev förda bakom ljuset av polis och åklagare, och därmed inte kunnat döma annorlunda än vad de gjorde. Det här har vi tidigare tagit upp på Para§raf och ifrågasatt, eftersom vi menat att även domstolarna har del i att det blev så fel som det blev. På samma grunder är kommissionen kritisk:

Även under rättegångarna togs särskild hänsyn till Sture Bergwalls särskilda förutsättningar vilket innebar att tingsrätterna godtog ett sämre underlag för sin bedömning. Tingsrätterna avsade sig även delar av det kontrollsystem som finns inbyggt i processordningen till skydd för den enskildes rättssäkerhet. Bland annat tilläts åklagaren att höra förhörsledaren och andra poliser om vad Sture Bergwall hade berättat under förundersökningen. Detta tycks ha skett utan någon kontroll mot det bakomliggande förhörsmaterialet.

Kommissionen återkommer sedan till kritiken av tingsrätternas arbete:

Tingsrätterna bedömde inte tillräckligt noggrant utredningarnas fullständighet och analyserade inte heller hur eventuella brister inverkade på bevisvärderingen. Vidare tycks tingsrätterna inte ha ställt tillräckligt höga krav på vilken bevisning som krävs för att kunna döma någon för mord. Avsaknaden av kontradiktion kan ha varit en bidragande orsak även till det.

Med ”avsaknaden av kontradiktion” avser kommissionen att såväl åklagaren som advokaterna argumenterade för att Bergwall skulle bli dömd för morden.

Strävan efter samsyn

I rapporten används inte begrepp som rättsskandal eller liknande. Och än mindre ett begrepp som alltfler debattörer anslutit sig till, den att åklagare, poliser, psykologer och psykoterapeuter skulle komma att utgöra en ”sekt”. Kommissionen är försiktigare och strävar efter att vara mer korrekt i sin beskrivning. Man skriver att:

Förundersökningarna bedrevs inte tillräckligt brett och förutsättningslöst och med beaktande av alternativa händelseförlopp.

Men kommissionens förklaring till det här, närmar sig onekligen något som kan beskrivas som sektliknande:

En bidragande orsak till det var sannolikt att de mer tongivande aktörerna – det vill säga förhörsledaren, åklagaren, Sture Bergwalls psykoterapeut från våren 1994 och den rådgivande psykologen – bibehöll sina roller under hela den tid som utredningarna pågick. Inom denna grupp tycks det ha utvecklats ett grupptänkande och en strävan efter samsyn.

I utredningen använder man även begreppet ”grupptänk” för att beskriva vad som pågick i gruppen runt Bergwall under förhören och rekonstruktionerna.

Jäviga sakkunniga

Vad gäller de sakkunniga som framträdde i tingsrätterna ifrågasätter kommission om dessa kunde betraktas som ojäviga:

Trots att rättegångsbalken föreskriver att domstolssakkunniga ska vara ojäviga hade samtliga som förordnades i varierande grad anlitats av åklagaren redan under förundersökningarna och i de flesta fall även avgett utlåtanden till denne. Därmed uppstod en risk för jäv. Jävsproblematiken var särskilt påtaglig för den rådgivande psykologen och för den rättsläkare som återkommande anlitades i utredningarna. Vi ser anledning att ifrågasätta om den rådgivande psykologen i sin roll som domstolssakkunnig i alla delar förmedlade kunskap som var grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Uppmuntrades att fabulera

När kommissionen kommer in på teorierna om bortträngda minnen och om att traumatiska barndomsupplevelser kunde återgestaltas i senare händelser, i Sture Bergwalls fall mord, skriver man att dessa teorier vid den tiden var omdiskuterade och kontroversiella:

Det tycks som om den psykoterapi som Sture Bergwall fick på Säters sjukhus bland annat syftade till att hjälpa Sture Bergwall att ta fram bortglömda minnen dels om barndomshändelser, dels om de mord som antogs återgestalta barndomshändelserna. Psykoterapeuterna förefaller inte i tillräcklig utsträckning ha beaktat risken för att falska minnen kunde skapas eller att Sture Bergwall uppmuntrades att fabulera.

Vad som bör åtgärdas

Vad har då kommissionen kommit fram till att det behövs för förändringar för att något liknande inte ska upprepas? Det punktas upp så här: 

Vi anser att vikten av polisers och åklagares objektivitetsplikt bör betonas starkare. Vi ansluter oss därför till Förundersökningsutredningens förslag (SOU 2011:45) om att objektivitetsprincipen bör regleras i lag även för åtgärder som vidtas innan en förundersökning har inletts samt efter att åtal har väckts.

Det är en strukturell brist att en och samma åklagare tilläts ansvara för flera omfattande och svårbedömda mordutredningar samt åtalsbeslut avseende samma misstänkt. Detsamma gäller frånvaron av granskning och kontroll av utredningsarbetet.

Poliser i brottsutredande tjänst bör kontinuerligt uppdateras om förhörs- och utredningsmetoder, rådande kunskapslägen och nya forskningsrön. Objektivitetsprincipen och efterlevnaden av den bör återkommande diskuteras i organiserad form.

Vi vill framhålla vikten av att domstolar alltid behåller ett självständigt förhållningssätt till parterna och att domstolarna utövar processledning med särskilt beaktande av den enskildes rättssäkerhet och en strävan efter bästa möjliga bedömningsunderlag. Såvitt gäller domstolens ansvar för utredningens fullständighet ansluter vi oss till Straffprocessutredningens förslag (SOU 2013:17) som innebär en begränsning av domstolens materiella processledning och att svagheter i bevisningen i stället ska gå ut över åtalet och leda till att åtalet ogillas.

Trots att sakkunnigutlåtanden vanligtvis får stort genomslag i domstolarnas bevisvärdering, kvalitetssäkras inte sakkunnigutlåtanden som åberopas i domstol. Möjligheten att inrätta ett system för kvalitetssäkring av sakkunnigutlåtanden bör utredas.

Vi anser att staten och landstingen behöver ägna ökad uppmärksamhet åt rättspsykiatrin och den psykiatriska tvångsvården. Kunskapsutvecklingen behöver förstärkas. Regeringen bör ge Vetenskapsrådet i uppdrag att göra en översyn av den rättspsykiatriska forskningen i Sverige utifrån ett internationellt perspektiv. 

Kommissionens ledamöter har varit:

  • Petter Asp, professor i straffrätt vid Stockholms universitet
  • Kjell Asplund, professor i medicin, före detta generaldirektör för Socialstyrelsen 
  • Mari Heidenborg, lagman och chef för Solna tingsrätt 
  • Mikael Kullberg, rättssakkunnig i justitiedepartementet
  • Tor Langbach, före detta chef för norska Domstolsverket 
  • Daniel Tarschys, professor i statskunskap och före detta generalsekreterare i Europarådet

Vi återkommer de närmaste dagarna med intervjuer med bland andra Svea hovrätts president Fredrik Wersäll, författaren Dan Josefsson, Bergwalls advokat Thomas Olsson och statsåklagare Nils-Eric Schultz, när de hunnit läsa och analysera rapportens 716 sidor.

 

Artikeln har följts upp med en personlig krönika av Dick Sundevall, som finns att ta del av här.

Nedan biläggs kommissionens rapport i sin helhet.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 
Framöver blir det bara prenumeranterna som kommer åt att läsa samtliga artiklar

I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat.
Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.