Väck mig inte!

Det kan synas som om polisverksamheten var lättsammare och lindrigare för drygt 50 år sedan än idag och det var den kanske, i vart fall de flesta nätterna. De som hade det lindrigast var vakthavande befäl som hade en egen sovalkov i ett rum bakom tjänstgöringsrummet.

   Vissa vakthavande lade sig redan strax efter klockan 22 medan andra dröjde ända till strax efter midnatt. Enligt order var det bara vakthavande som fick fatta viktiga beslut och om någon tjänsteåtgärd krävde ett slikt beslut så var det bara att väcka befälet. Inte alla befäl hade fördragsamhet med detta och här följer ett exempel.

   Nils E hade varit anställd i Eskilstuna i cirka 30 år. Med bak­grund som gammal militär visste han att föra sig och att hålla på sin rang. Han var milt sagt knarrig och besvärlig i överkant. Nils var mån om sin nattsömn och du milde vilket liv det kunde bli om han väcktes i onödan. Detta fick Olle lära sig på ett ovanligt bryskt sätt.

   En natt när Olle hade vakten råkade distriktets enda radio­bil hitta ett rattfyllo. Ett rattfyllo skulle tas med till polissta­tionen. Där fick han lämna urinprov med det snaraste. Jour­havande läkare tillkallades för blodprov och en klinisk under­sökning. Allt detta var rutin och alla rattfyllon behandlades lika. Inga konstigheter alls utan allt gick på rutin men, och det fanns ett stort men, allt detta skulle formellt beslutas av vakthavande befäl.

   Klockan 02.30 kom radiobilen in med sitt rattfyllo. Olle var ny, formell och framför allt ambitiös, hade precis läst allt om arbetsordning i distriktet. Han beordrade radiobilen att bevaka fyllot och om möjligt ta urinprov. Själv ringde han efter jourhavande läkare som lovade komma snarast.

   För att uppfylla alla formalia gick han därefter in till Nils E som gått och lagt sig vid 23.30-tiden. Nils snarkade så det dånade och reagerade inte på Olles försynta knackningar. Olle, stor och stark, bestämmer sig för att nu djävlar ska Nils E väckas. Han tar alltså till knytnävarna och slår en trumvirvel på dörren så det vibrerar i hela polishuset.

   Inne i det lilla vilorummet förstärks ljudet som i en reso­nanslåda. Det dånar som om helvetet vore löst och inte ens Nils E kan undgå att vakna. Vakna förresten. Utan att veta hur eller varför stod plötsligt Nils E upprätt i sängen. Håret stod på ända och ögonen var klotrunda utan sömndrucken­het. Då stack Olle in huvudet och meddelade att en ratt­fylla tagits in.

– Vvvva ända in i gggglödheta helvetet mmmmmenar du?

Nils var så upprörd att han stammade:

– Vad i helvete menar du med banka på det där sättet?

– Du vaknade ju inte.

Olle försökte försvara sig och sitt handlande:

– Jag har knackat på den där djävla dörren i fem minuter men du bara snarkar.

– Hörnu min bäste herre nu ska du djävlar anammat lyssna på mig. Om du inte passar dig så ska jag djävlar se till så att du får fotpatrullera i all framtid. Du ska tammefan lära dig att sköta det här jobbet på rätt sätt. På natten väcker du inte mig om det inte är nödvändigt. Är det uppfattat?

– Ja, det är uppfattat. svarade Olle.

   Olle vände om och slog igen dörren. Återvände ut till vakten, eller hade för avsikt att göra det. Då for dörren upp och ut kom en mycket arg Nils E:

– Hördu din förbannade slyngel. Du slår inte igen dörren framför näsan på mig.

   Nu var Nils E förbannad, ja riktigt förbannad. Hela han skakade och saliven sprutade när han röt. Han var nästan bindgalen och tycktes vilja gå till handgripligheter. Han viftade med knutna nävar framför Olle näsa.

   Olle, nästan två meter lång och 120 kilo tung, började känna en besk smak i munnen. En besk smak som hotade att rasera hans behärskning och goda föresatser. När nu Nils E använde knytnävar framför ansiktet på Olle kände Olle att han egentligen gav fan i om han fick sparken. Det här behövde han inte ta emot.

   Han tog tag i Nils E:s överarmar, ett ordentligt tag, och förde armarna in mot Nils bröstkorg. Sedan lyfte han. Han lyfte Nils E från golvet, skakade om honom ungefär som man kan göra med ett barn som inte lyssnar.

– Nu ska du passa dig djävligt noga. Jag har inte tagit anställning här för att få snubbor när jag sköter jobbet som det ska skötas. Nu ska du hålla truten och gå in på din lilla kammare. Har du något att klaga på så gör det imorgon hos polismästaren.

   Nils E var inte dum utan förstod att tyda tecknen. Han förstod att han kanske gått lite för långt. Han förstod att han kanske riskerade både liv och hälsa genom att driva den där aspiranten för hårt. Aldrig hade han känt sig så djävla liten och billig som nu. Den där djävla aspiranten lyfte och ruskade honom som om han vore en trasa. Utan att säga ett ord återvände han till sovalkoven när Olle släppte ner honom.

   Nästa nattpass – fyra nätter senare. Olle satt som vanligt i vakten och Nils E gick som vanligt och la sig klockan 23.30. Allt var lugnt och stilla och inga rattfyllon störde friden. Istället kom ett samtal från Skogstorp om ett familjebråk. Radiobilen skickades dit och efter cirka en halvtimma ringde den ene patrullmannen in till polisstationen.

– Olle, här ser för djävligt ut.

– Vad är det som hänt? undrade Olle.

– Vi har hittat en död kvinna här. Hon är knivhuggen till döds.

– Är det mord?

– Ja, inte nog med det. Hennes karl är också död. Han har hängt sig.

– Det var det djävligaste. Vad gör vi nu?

– Vi blir kvar här medan du får ordna med det som måste vidtas.

– Jag fixar det.

   Olle började med att ringa kriminaljouren och kallade ner dessa. Dessa kriminalpoliser brukade vilja bli kallade av vakthavande eftersom det bara var denne som fick kalla in dem. De inställde sig dock till tjänstgöring när de fick höra vad som stod på.

   Nästa samtal gick till teknikerna som även dessa inställde sig utan några som helst protester. Här frågades överhuvudtaget inte efter vem som var vakthavande.

   Ett tredje samtal gick till jourhavande läkare som lovade att åka direkt till adressen.

   Polismästaren stod därefter i tur att bli underrättad och meddelade att han skulle komma ner direkt. Han ansåg händelsen vara av den arten att den krävde hans personliga närvaro.

   Klockan närmade sig nu fem på morgonen och alla nödvändiga åtgärder var vidtagna. Lokalpressen underrättades om händelsen och ville komma ner för en presskonferens.

   En spontan presskonferens skapades i vaktlokalen och närvarande var polismästaren, Olle, en kriminalkommissarie, en tekniker och en kriminalpolis tillsammans med fyra representanter från lokaltidningarna.

   Pressen fick vad polisen kunde ge dem och medan denna konferens pågick vaknade Nils E. Han kom ut i vaktlokalen okammad och sömndrucken. Håret stod på ända och hans nedgångna tofflor hasade mot golvet.

   I vakten blev han stående inför det auditorium som fanns där. Han fick syn på en av lokalpressens representanter som han kände. Han lyckades vinka till sig denne och frågade:

– Vad är det som står på?

– Vet du inte det?

– Då hade jag väl inte behövt fråga.

– Mord och självmord i Skogstorp.

– Det var fan.

   Efter denna episod var Nils E inte längre lika vrång att väcka nattetid och om Olle sa han entusiastiskt stammande:

– Oolle är en djdjävla bra pppolis. Ddet var bbåde mord ooch självmord i Sskogstorp och hhan väckte mmig inte eens.

 

   Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.