Debatt

Varför inte sätta sig ner och tänka efter?

Av Para§rafs Redaktion 2019-12-27

”Skärpta straff. Mer pengar till polisen. Fler poliser. Hårdare tag mot gängkriminaliteten. Sänkt straffmyndighetsålder. Bort med straffrabatten.”

   Ropen skallar och medier svämmar över med olika politikers krav på ”hårdare tag” – den ena värre än den andra. Själv är jag lite tveksam.

   Vad leder skärpta straff till? I en del fall säkert till att förövaren in spe rustar sig bättre för att inte åka fast, kanske inkluderande vapen. Och finns det ett vapen tillgängligt ökar risken säkert logaritmiskt för att ett grövre våldsbrott sker.

   I andra fall leder skärpta straff kanske till att vi behöver fler fängelser. Eventuellt något positivt, nu när det finns så få arbeten. Jag menar byggarbeten, fångvaktare och en del administration…

   Okej. Varför ska polisen ha mer pengar? Jag har inte hört något om vad dessa pengar ska användas till. Det vore väl intressant att veta innan beslut fattas? Fler poliser? Jaha, som ska göra vad då? Det vill jag också veta innan jag tar ställning till kravet.

   Sen är det det här med ”gängkriminaliteten”. Kan någon berätta för mig vad det är? Är det månne tonårsgänget i ”hoods” som hänger utanför ICA nere på torget och som röker, dricker energidryck, skräpar ner och är allmänt stökiga – ropar obegripligheter efter människor som går förbi? Och sen: vad består ”gängkriminaliteten” av? Vad är ”gängkriminalitet”?

   Kriminella är säkert många av de där ”hoodisarna” – har gjort sig skyldiga till en eller annan cykelstöld, snattat en och annan godispåse, eller sparkat sönder en papperskorg (skadegörelse). För att inte tala om alla i skattesmitarutsatta områden som gemensamt tipsar varandra om – och kanske till och med planerar – hur man fixar både det ena och det andra.

   De är väl också kriminella om man med begreppet avser någon som utfört ett brott? Eller det kanske krävs att man har fällts i en domstol också?

   Och alla rapporterade ”insatser” mot gängkriminalitet – mer övervakning, utökad rapporteringsplikt (om vad då?), fler omhändertaganden, stärkta ”kontrollmöjligheter” (vad det nu är?). Vet man orsakerna? Vore det inte bra att börja i den änden – att söka orsaker innan man vidtar åtgärder?

   Och hur ser förhållandet sänkt straffmyndighetsålder och borttagen straffrabatt relativt minskad ”gängkriminalitet” ut? Förklara gärna för mig, för i mina öron låter det mer som ett politiskt utspel på temat ”hårdare tag” för att få fler röster i nästa val, alternativt ett desperat gammaltestamentligt hämdbegär.

   Men som sagt, olika medier svämmar över av rapporter om brott – både misstänkta och belagda. Olika tv-kanaler tävlar om att illustrera (viss) brottslighet – både nutida och historisk – i olika magasin (Brottsjournalen, Veckans brott, Efterlyst) och en rad ”dokumentärer”.

   Själv är jag förundrad över hur många olika historier som uppenbarligen kan berättas utifrån samma material – jämför bara berättelsen om Jonna Henningson och styckmordet i Askersund 2014 i GW:s Mord respektive I huvudet på en mördare. Fascinerande!

   För att inte tala om redovisningen av samma fall i Rättegångspodden respektive i Krimfall. Undrar inte längre hur det egentligen förhöll sig – har resignerat – och egentligen: vem bryr sig? Gjort är gjort, hon är dömd – fick livstid i hovrätten.

   En liten parentes: kommersiell radio och tv infördes i Sverige i början av 1990-talet, bland annat med argumentet att det skulle bli ökad mångfald. Så här i efterhand kan man väl konstatera att det inte blev så.

   Nyheterna är desamma oavsett avsändare – de flesta kanalerna har inte ens ett nyhetsprogram! Och situationen med samägda kanaler gör att samma program sänds om och om igen, fast i olika kanaler, relativt ägarförhållande. Tänk hur det kan bli. Hemska tanke: det är kanske därför som innehållet i ”dokumentärerna” är så olika i ett och samma fall? Mångfald?

   I alla fall. Medier anklagas för att förvanska/förtiga ”hur det i verkligheten är” – ofta med ett politiskt syfte från det ena eller andra hållet. Och så är säkerligen fallet, medier har så länge de funnits varit ett uttryck för maktsträvanden och påverkan – redan prästens kungörelser från predikstolen, på den tiden då kyrkan stod för den främsta informationsförmedlingen, var ett maktredskap.

   Men varför sätter sig så få ner och funderar över det ofta summariska och generaliserande som förmedlas i ”nyheter” och ”dokumentärer”? Och kanske även över sensationsfaktorn i dem?

   Och alla psuedodokumentära ”blåljus”-program (Södertäljepolisen, Stockholmspolisen, Vägens hjältar, Cops, Brit Cops, 112- och SOS-serier), jag blir bara trött – så jag bryr mig inte ens om att titta. Men bidrar de till vår allmänna uppfattning om polisarbete och brottslighet i Sverige? Sant eller osant.

   Nyheterna blir kortare och kortare, allt i den nya sköna världens teknikutveckling namn. Medielandskapet har förändrats – allt går så fort nu för tiden. Varken journalister, programskapare eller olika opinionsledare tycks ha tid att sätta sig in i saker.

   Min undran därvidlag är: försvinner fakta ifall man väntar med att publicera, säg en eller två dagar, för att kolla upp det hela? Eller ligger det något annat bakom? I dagens sköna nya värld är det ju inte speciellt besvärligt att kolla fakta, vad jag vet.

   Kanske spelar även den (under-) grävande journalistiken också en väsentlig roll? Jag menar: här matas vi i program efter program (Uppdrag granskning, Kalla fakta, Dokument inifrån) med maktmissbruk och andra oegentligheter från både kommersiella aktörer och olika myndigheter. Bidrar detta månne till att politikerföraktet sprider sig? Till att tilliten till ett rättssamhälle inte riktigt gäller för Sverige längre?

   Märkliga krav på införande av kronvittnen, anonyma vittnesmål och strafflindring om man skvallrar (á la USA)? Eller rent ut sagt till att (sd) ökar sin andel av rösterna i riksdags- och kommunval och att vi väljare får finna oss i ett allt mer segregerat, ojämlikt och rättsosäkert samhälle?

   Sen har vi ju det här med olika mer eller mindre klart kommersiellt och/eller politiskt finansierade bloggar, detta eviga kvittrande (”twittrande”) och Flashback. Har folk inget bättre att göra än att söka upp och/eller uttrycka svepande utspel och snaskigt skvaller? Mycket av det som förekommer är ju värre än det värsta skvallret på tanternas kafferep.

   Och förresten, på förekommen anledning, vem tror på allvar att en straffskärpning vid mord, vad gäller ”nära anhörig” och ”organiserad brottslighet” verkligen avhåller någon från att mörda? Om man nu kommit in på så absurda tankar?

   Men det är kanske inte fråga om prevention, utan straff som ren och skär gammeltestamentlig hämnd? Skärpta straff verkar preventivt möjligtvis vid felparkering.

   Jag ropar i första hand inte på fler regler, mer censur, varken begränsad eller utökad yttrandefrihet. Jag önskar bara att alla, kanske en gång om dagen, eller bara en gång i veckan, satte sig ner och tänkte efter.

   Thomas Thorild (1759–1808) skrev en gång: ”Tänka fritt är stort, tänka rätt är större”. Jag instämmer.

 

Av Carin Åberg, Ödeshög

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


Carin Åberg är bland annat f.d. ljudtekniker, författare, databasmodulerare, fil.kand. i teoretisk filosofi, fil.dr. och docent i medie- och kommunikationsvetenskap, numer – tack och lov – pensionär.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.