Identitetspolitiken – bemötande

Hej Michael Williams!

Av Carin Åberg 2020-10-01

Du drar lite väl långtgående slutsatser utifrån det jag skrev i min krönika. Jag skrev inget om att ge ”tolkningsföreträde” eller att inte få ”äga sin berättelse”. Inte heller att mina åsikter på något sätt skulle ”återges” genom mina ”tolkningar och erfarenhetsfilter”. Ifrågasatte bara identitetspolitiken.

Alltså bara det att dra alla öven en kam vad gäller ”majoritetssamhället” tyder på en viss brist på urskiljning. En ganska tydlig förenkling.

Och det du skriver om att människor själva ska ha rätt att ”avgöra sin identitet” – just precis! Jag vill bli bedömd för den jag är – inte utifrån någon utifrån pådyvlad grupptillhörighet.

Jag tror att vi i grunden tänker ganska lika där – men ser medlen och politiken på olika sätt.

Och det här med primär- och sekundärkällor, förstår jag inte. Jag skrev inget om vilken information som ska föredras framför någon annan.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår hur du resonerar. Å ena sidan hävdar du att varje människa är unik, men samtidigt tycks du mena att medlemmar i (vissa?) grupper har samma erfarenheter. Låter lite motsägande tycker jag.

Dessutom – gäller detta med gemensamma erfarenheter alla gruppindelningar man kan göra? Faktiskt, man kan dra upp linjerna lite hur som helst: grönögda, rödhåriga, akademiker, rörmokare, politiker. Eller menar du att gemensamma erfarenheter bara gäller för vissa grupper. Förslagsvis: kvinnor, utrikes födda, icke-vita? Och kanske sexuell läggning?

Jag tror faktiskt mina erfarenheter som ensamstående mamma och lågavlönad städerska – trots att jag levt hela mitt liv i Sverige och ser helt ”svensk” ut – delas med en del andra ensamstående mammor och lågavlönade städerskor oavsett utseende och härkomst.

Och jag tror att de mest väsentliga livserfarenheterna skiljer sig enormt mellan mig och exempelvis Margret Thatcher eller Antonia Ax:son Johnsson, trots att vi alla tre är kvinnor med ”europeiskt” utseende. Och antagligen alla tre med en kristen uppfostran.

Alla frivilliga i spanska inbördeskriget och i finska vinterkriget tyder väl på att människor kan agera på föreställningar om andra människors villkor. Och vietnamkriget. Utan representativ grupptillhörighet.

Olika former av kvotering, gräddfil eller vad du vill kalla det är i högsta grad orättvis – är det något jag inte rår för eller kan påverka i mitt liv så är det att jag är född kvinna i Sverige. Med svenska som modersmål. Ska detta avgöra till exempel om jag får ett visst jobb eller inte? Inte mina meriter?

I en av mina anställningar blev jag ofta presenterad som vår ”kvinnliga” tekniker. Detta trots att jag fick arbetet på mina meriter. Jag kände mig vid dessa tillfällen ganska förminskad och förolämpad.

Just detta att oombedd bli presenterad som en representant för en grupp – gullad med – skapar ingen rättvisa. Den befäster snarare ojämlikhet.

Själv är jag som sagt kvinna, grönögd, gråhårig, akademiker, pensionär. Vilken grupp tycker du att jag representerar? Vad vet du om mig och mina erfarenheter med dessa kunskaper?

Och: för att kunna tro på en rättvis framtid måste man ibland vara idealist! Tro på människans förmågor – utan gruppindelningar!

 

Detta är en debattartikel. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Carin Åberg inledande krönika finns att ta del av här.

Michael Williams replik finns här.


    Carin Åberg är äntligen pensionär. Har en bakgrund som bland annat filosofie doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, filosofie kandidat i teoretisk filosofi, databasmodulator, ljudtekniker, författare, pottkusk och städerska.
Kan som pensionär skriva om vad som helst, när som helst. Född på landet i Åmot, Gästrikland.
Carin är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.