Knutby del 12: Djävulen gömmer sig i detaljerna

Det första som får utomstående att inse att något allvarligt hänt hos Knutbysekten under mordnatten 2004, är det samtal till SOS-alarm som den svårt skottskadade Daniel Linde ringer. Vi har fått tag på ljudfilen från det samtalet, som man kan lyssna på här.

Av Dick Sundevall

files/content/knutbybilagan/Asa_vanster_liggande 3.png

Knutbysektens ledare Åsa Walldau

Klockan är 04.42 när Daniel Linde ringer SOS Alarm och med ett skott i bröstet, sönderskjuten käke och blodet bubblande ur munnen försöker förklara vad som hänt. Han är inte ensam i rummet där han blivit skjuten. En annan sektmedlem Samuel Frankner som bor i samma hus finns också där. Men när hans granne och vän Daniel är skjuten och blodet pumpar ur bröstet, så ringer inte Samuel efter en ambulans. Inte heller försöker han stoppa blodflödet. Utan han börjar ringa olika sektmedlemmar. I bakgrunden hör man en mumlande röst på bandet – eller är det flera röster?

Vem talar jag med?

När telefonisten inte förstår vad Daniel försöker säga frågar hon om det finns någon annan hon kan prata med, varvid Daniel ropar på Samuel som kommer och tar luren. Man skulle kunna tänka sig att Samuel då hört att Daniel har försökt få dit en ambulans, eller i varje fall förstått det. Om någon har blivit skjuten i bröstet och i huvudet så är det väl minst sagt självklart. Men tydligen inte för Samuel. Han tar luren och frågar:

– Vem är det jag talar med?

Vad han gör är väl helt enkelt att först av allt försöka ta reda på om det är en i sekten, en av de utvalda, han pratar med – eller om det kan vara en utomstående. Han är helt enkelt på sin vakt och ställer därför sin fråga.

Vad hade hänt om inte Daniel själv hade ringt SOS Alarm? Hade kanske Alexandra Fossmo och Daniel i så fall ”hittats” döda av någon i sekten några timmar senare, när det hade varit naturligt att de hade gått upp på morgonen? Och hade Daniel då kanske haft ytterligare ett skott i huvudet?

En man i hans längd

Det där är spekulationer naturligtvis. Men det stora misslyckandet den där mordnatten för den som sköt och de som låg bakom mordet på Alexandra, var ju att Daniel överlevde – och att det därmed fanns ett ögonvittne. Ett ögonvittne som aldrig blev medvetslös, inte hade några minnesluckor och som hävdade att det var en man som sköt honom. En man i hans egen längd eller möjligen något kortare.

Redan innan ambulansen åker iväg med Daniel går polisen ut med en efterlysning av en storväxt man, som kan vara mördaren. Jag har i mina tidigare artiklar utgått ifrån att det naturligtvis måste vara en beskrivning av skytten som poliserna på platsen har fått från Daniel, eftersom ingen annan påstår sig ha sett något. Men är det så?

Förhörs på sjukhuset

När Daniel samma dag förhörs på sjukhuset och skriver ner svaren på frågorna eftersom han har svårt att prata, beskriver han ingen storväxt man. Han beskriver då istället en man i sin egen längd eller något kortare men ingenting om att mannen skulle vara storväxt. Kan det alltså vara någon annan i sekten som sagt till poliserna att Daniel beskrivit skytten som en ”storväxt man”, för att beskrivningen inte ska överensstämma med den som sköt?

Någon eller några av de sektmedlemmar som var på plats när polis och ambulans anlände, vet svaret på den frågan.

Är du övertygad?

Jag har under arbetet med den här artikelserien om Knutbyhaveriet fått en och samma återkommande fråga över mejl och telefon:

Är du helt övertygad om att det inte var barnflickan Sara Svensson som mördare Alexandra och försökte mörda Daniel, eller tror du bara det?

files/content/knutbybilagan/Sara_rekon7.pngSvaret är att jag är så övertygad som jag kan vara, utan att ha varit där och sett den som sköt. Den tekniska utredningen och att Sara på punkt efter punkt misslyckats med att beskriva vad som hände så att det överensstämmer med den tekniska bevisningen, har gjort mig helt övertygad.

Där av följer att inte bara hon är felaktigt dömd utan rimligen också Helge Fossmo. Han är dömd till livstid för anstiftan till mord. Närmare bestämt för att ha anstiftat Sara att mörda. Men om hon inte har mördat så är naturligtvis också domen mot honom felaktig.

Djävulen gömmer sig i detaljerna, är ett gammalt uttryck. Här passar det otäckt bra in. Detaljerna i den tekniska utredningen och i obduktionsprotokollet, liksom i Daniels återgivande av vad han har sett, stämmer inte alls med Saras version av vad som hände.

Så här långt kom vi

Längre än så här kommer vi inte – idag. Vi vet att Sara än idag vidhåller den version hon gett i förhören och i domstolarna. En version som alltså inte är sann, som inte överensstämmer med utredningen och de tidsangivelser vi känner till. Det handlar här, precis som i fallet med Thomas Quick om falska erkännanden.

Vi vet via andra patienter att Sara ägnade det mesta av sin vakna tid på rättspsyket åt att läsa bibeln. Att hon fortfarande vidhåller sin orimliga historia beror sannolikt på att hon fortfarande tror att hon fått nåd inför Gud, genom att ta på sig de här brotten. Och/eller för att hon skyddar någon. Skyddar någon för att hon är rädd eller för att hon hyser medkänsla med den som sköt. En person som sannolikt var, eller fortfarande är, sektsjuk.

Problemet är att det bara är några få i sekten som kan uteslutas som misstänkta: De som skulle mördas, Alexandra och Daniel. Sara som förtvivlat försökt få ihop historien om sig själv som mördaren men inte klarat av det. Och Helge Fossmo.

När Sara svänger och börjar delta i sektens utmålande av Helge Fossmo som ormen i paradiset, lägger hon så mycket hon kan av skulden på honom. Hade han skjutit hade hon naturligtvis sagt det.

Det finns några som vet vad som hände den där mordnatten 2004: Den som sköt naturligtvis. Därtill Sara som var på plats och några i sektledningen – och kanske också Helge Fossmo. Men så länge ingen av dessa är beredda att berätta vad som verkligen hände, så kommer vi inte längre – den här gången.

 

Nedan ljudfilen från samtalet med SOS alarm.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.