Börje Carlsson

När rättssamhället ska spara pengar

Av Börje R P Carlsson 2019-08-01

Rättssamhället måste spara. Pengarna räcker inte till varken det ena eller det andra och frågan är varför eftersom anslagen har en förmåga att hela tiden skrivas upp.

   Polisen redovisar allt färre ärenden till domstolarna som trots det får allt svårare att hinna med. Detta är en i grunden udda företeelse eftersom detta förhållande borde vara tvärtom.

   Domstolarna börjar nu likt polisen lägga ärenden på hög och nu har lagstiftningen också gått domstolsväsendets väg genom att spara in på målsägandebiträden.

   År 2006 utfärdades 119 686 domar, strafförelägganden och åtalsunderlåtelser. Därav domar i 53 762 brottsbalksbrott.

   År 2018 var motsvarande siffror 101 185 domar, strafförelägganden och åtalsunderlåtelser varav brottsbalksbrott var 36 796 st.

   Således har under denna period totalen minskat med 18 501 domar varav brottsbalksbrotten har minskat med 16 930. Frågan blir tydlig, varför hinner domstolarna inte med och varför räcker inte budgeten?

   Trots dessa siffror har advokatkostnader för offentliga försvar på en 15-årsperiod ökat från 572 miljoner till cirka 3 miljarder (3 000 000 000 kr)

   Beslutsfattare i Sverige har en underlig syn på var det ska sparas när spardjävulen får råda. Oftast ska det sparas på de sämst ställda och de oskyldiga. I det här fallet ska de oskyldigaste i målen drabbas medan det aldrig talas om att skära på banditernas försvarskostnader.

   Detta trots att försvarsadvokaternas kostnad ofta sätts ner av domstolarna eftersom många advokater gärna saltar sina räkningar. Nu reagerar säkert någon på orden ”ofta skärs ner” eftersom många vill göra gällande att detta tillhör undantagen.

  Anne Ramberg har skrivit om det här att:

”Det finns ingen statistik över hur ofta det händer, men en koll som TT gjort bland erfarna domare på några tingsrätter tyder på att det i varje fall sker i mindre än hälften av målen”.

   ”Mindre än hälften” då handlar det nog om en siffra väldigt nära 50%. Observera också att det enligt TT är de mest erfarna domarna som skär ner. Så frågan blir var ska procentsatsen egentligen ligga? Hälften av fallen är dock en bestickande andel.

   Jag har försökt hitta motsvarande ”felräkningar” bland målsägandebiträden utan att lyckas. Det betyder inte att det inte förkommer men förmodligen i betydligt mindre omfattning.

   Om nu målsägarna inte får ha sina målsägandebiträden i överklagade mål borde detta också gälla de misstänkta.

   Lite raljant uttryckt: Ett överklagat mål kräver oftast just ingen närvaro av varken åklagare, misstänkt, målsägare eller försvarare. Det är näst intill en fars och kan knappast inte bli simplare än vad det är i de flesta fall.

   En kort närvarokontroll, ett par till intet förpliktande uttalanden varefter första och enda frågan till den tilltalande blir om han fortfarande har samma jobb och samma lön.

   Därefter får åklagare och försvarare chansen att redovisa om något nytt tillkommit från förra förhandlingen i tingsrätten. Inget nytt eftersom detta redovisats i överklagandet och anslutningsvädjan. Oftast handlar det om exakt samma innehåll som använts i TR.

   Då meddelar rätten att de kommer att gå igenom den inspelade förhandlingen från tingsrätten och meddela ett beslut senare under dagen.

   Senare under dagen meddelar rätten att de tagit del av ärendet och frågar än en gång om eventuellt tillkommande yttrande. De avslutar och meddelar att dom kommer att kungöras då och då varefter farsen äntligen är över.

   Så här ser en stor del, hur stor vet jag inte, av förhandlingarna ut och försvarare är oftast lika överflödigt som ett eventuellt målsäg.biträde.

   Så min uppmaning till beslutsfattarna blir, sluta spara på de oskyldigaste och de mest utsatta!

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.