Vittnen dödas

Av Börje R P Carlsson 2019-08-28

Det var en sorgens dag då en 30-årig kvinnlig läkare sköts till döds i Malmö. Enligt obekräftade uppgifter hade kvinnan gjort sin medborgerliga plikt genom att vittna i en mordrättegång. Händelsen visar att banditerna har flyttat fram sina positioner och nu tystar vittnen även sedan denne har avlagt sitt vittnesmål.

   Att vittnen hotas inför en rättegång är inte helt ovanligt men att dödas sedan man vittnat hör till ovanligheterna.

   Samtidigt retirerar polisen allt mer och inriktar sig allt oftare på att utreda och klarlägga vad som hänt. De tycks ha missat polislagens andra paragraf där det står:

2 §   Till Polismyndighetens uppgifter hör att
1. förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten,
2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten och ingripa när störningar har inträffat,
3. utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal,
4. lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen,
5. fullgöra den verksamhet som ankommer på Polismyndigheten enligt särskilda bestämmelser
.

   Denna ordning är nog inte en slump utan skall nog tolkas bokstavligt. Nu tycks polisen ha vänt på kakan såtillvida att punkt 1 missas helt medan punkt 2 har överlåtits till olika vakter och väktare. Punkt 3 sker i mån av tid när punkt 5 fullgjorts. Punkt 4 faller på svårigheter att överhuvudtaget få kontakt med polisen. En enkel skriftlig förfrågan om en anmälan tar oftast 8–10 dagar att få svar på.

   Det går inte att klara polislagens uppdrag genom att med nästan all kraft administrera och med resterande kraft utreda redan begångna brott.

   När jag började inom polisen (nu tänker nog många att nu är den där gamle stofilen där igen, men försök orka läsa vidare) var cirka 75–80% av cirka 110 poliser i yttre tjänst. Resterande var krimmare och chefer. Allt, och då menar jag allt, administrativt sköttes av civilanställd administrativ personal.

   75–80% av poliser i yttre tjänst i en stad som då hade cirka 60 tusen invånare gav naturligtvis dessa poliserna i en djup kunskap om både lokaliteter, invånare och brottslighet.

   Vi hade fotpatrullerande konstaplar dygnet runt, bemannade radiobilar dygnet runt, lite senare hundbilar dygnet runt. Därutöver fanns spaningsbilar, bilar från trafiksektionen och en länstrafikgrupp på frekventa tider.

   Skolpolisernas brottsförebyggande arbete kunde inte överskattas. Skolpoliserna och eleverna träffades på olika övningar och sammankomster och resultatet var visserligen omätligt men inte desto mindre påtagligt brottsförebyggande.

   Ingripandena var många och när ärenden avrapporterades fanns mestadels också misstänkta angivna. Krimpersonalen hann med ärendeinflödet och balansen var obefintlig.

   Detta är dock en svunnen tid som de flesta chefer av idag inte varit i närheten av. De följer, till punkt och pricka de direktiv som de guldbeprydda höga cheferna i polisens taktiska ledningsgrupp ger.

   Dessa hävdar att polisen av idag fungerar och den nya organisationen är en succé. Detta trots en omfattande centralisering som blottlägger en stor del av Sverige som helt är utan polis. En organisation som alltid ger polisen ”bortaplan” vid ingripanden.

   När olika regioner tilldelas nya poliser handlar det ofta om att förstärka utredningssidan och administrationen.

   Region Väst skall förstärkas med 75 poliser i olika funktioner, förutom utredare och IT-handläggare också brottsofferstöd och administratörer. En del personal går åt för att implementera metodstöd om hur man bäst arbetar med relationsärenden. Hur många fler utredare kan denna satsning ge? Förmodligen minimalt.

– Den senare tiden har vi sett en utveckling med större sprängkraft, stora egendomsskador och en påtaglig risk att människor kan komma till skada, det får inte fortsätta, säger Mats Löfving, chef för nationella operativa avdelningen, Noa.

   Här är Löfving ovanligt klarsynt. Han berättar vidare:

– Vi lägger ner mycket kraft på att utreda brotten, men de är ofta svårutredda på grund av att tekniska bevis kan försvinna när en laddning exploderar. Precis som vid annan grov organiserad brottslighet är det också få personer av de som har information om brotten som vill prata med polisen.

   Det blir således som vanligt. De olika förstärkningarna som skapas ska till stor del sitta i knät på beslutsfattarna.

   Jag har inte hört en enda hög polischef förorda en omsvängning där de polisiära resurserna används enligt polislagen och således ska tjänstgöra i yttre tjänst. Att slösa en stor del av personalen på alla dessa ”svårutredda brott” är inget annat än ett resursslöseri.

   Om den yttre personalen utgjorde 70-80% av polistotalen skulle förmodligen långt fler brott förhindras, upptäckas i sin linda eller när det utförs med åtföljande gripande.

   Att släppa samhället fritt åt en förhållandevis liten numerär gangsters är förödande. Därefter offras i stort sett alla resurser på att klara upp de brott som skett. Detta är i alla fall vad de höga polischeferna säger ”skjutningarna tar alla våra resurser”.

   En liten helt ovetenskaplig förfrågan till några regioner inkl Stockholm ger dock vid handen att inte en enda polis, i dessa regioner, är helt upptagna med skjutningarna. Inte en enda.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.