Domstolarnas oberoende ställning bör stärkas ASAP

Av Michael Pålsson 2019-09-18

Vi var nog många som i somras drog på smilbanden när den amerikanske presidenten ringde till sin svenske mycket begåvade motsvarighet och bad statsministern att se till att myndigheterna skulle släppa ut den amerikanske rapparen ASAP Rocky från häktet.

   Men förutom att historien är aningen dråplig eftersom den amerikanske presidenten tycks tro att presidenter och statsministrar kan göra lite som de vill, var den samtidigt en påminnelse om hur mycket värt det är att ha fria och oberoende domstolar som dömer oavsett vad statsministern råkar ha för åsikt om olika enskilda människors frihetsberövande.

   Det var med lättnad vi kunde se hur åklagare, polis och domstol, oberoende av statsministern, gjorde sitt jobb som professionella ämbetsmän. Likhet inför lagen.

   En rättsstat tar sin utgångspunkt i förhållandet mellan den enskilde och staten. Staten har, och måste ha, våldsmonopol i alla samhällen för att kunna motverka anarki och kunna försvara den som inte kan försvara sig själv.

   Detta förstår de flesta människor. Men just eftersom staten har våldsmonopol måste det finnas något som håller tillbaka staten så att de styrande inte ohämmat kan nyttja sitt våldsmonopol. I detta är våra oberoende domstolar en omistlig del.

   För att upprätthålla principen om allas likhet inför lagen krävs att den domare som ska döma inte har någon personlig relation till den person som står inför skranket. Har domaren nämligen en personlig relation till den misstänkte kan det antas att domarens omdöme grumlas. Det får inte ens misstänkas att domare på grund av vänskapsband eller av andra skäl friar vissa från brott, men på samma omständigheter dömer andra.

   Men det räcker inte med detta. Domaren får heller inte vara beroende av någon annan, så att denne eller dessa andra påverkar domaren att döma på ett visst sätt. Därför måste domaren ha en förhållandevis hög lön, så att hon eller han inte blir lockad att ta mutor från andra.

   Det får inte förekomma eller ens misstänkas att domaren tar mutor för att en person ska bli dömd på ett sätt och en annan på ett annat.

   Men inte ens detta är nog. Domaren måste dessutom vara oavhängig staten så att domaren inte lockas att döma på ett visst sätt bara för att exempelvis få behålla arbetet. Staten ska inte kunna avsätta en domare med mindre att denne genom brott eller grovt åsidosättande av sina skyldigheter visat sig uppenbart olämplig som domare.

   Om staten skulle ha obegränsad rätt att utse och avskeda domare, skulle nämligen detta leda till domare som av rädsla för att bli av med sin försörjning skulle gå i statens ledband och döma som de styrande vill.

   Beträffande de allmänna domstolarna, det vill säga tingsrätterna, hovrätterna och Högsta domstolen, har jag aldrig upplevt att dessa tummat på sitt oberoende på grund av att politiker uttryckt vare sig det ena eller andra.

   Det är utmärkt eftersom vi alla ska vara lika inför lagen. Det ska påpekas att jag nu bortser från vissa fall där olika nämndemän ibland kan uttrycka åsikter som kan få vem som helst att häpna.

   Det är oerhört viktigt för ett samhälle att vi känner att lagarna är förutsebara liksom att domstolarna dömer oberoende och upprätthåller principen om allas likhet inför lagen.

   Den dagen vi känner att vissa personer kan muta sig förbi ogynnsamma domare eller påverka domarna via makthavarna, den dagen har rättsstaten dött och vi är hänvisade till makthavarnas godtycke likt nuvarande Kina eller Ryssland. Där enskilda människor med lätthet kan offras för att det passar den makthavande eliten.

   Domstolarnas oberoende slås fast i Regeringsformen 11 kap 3 § där det slås fast att ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt ska tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall.

   I 14 § samma kapitel slås fast att domstolarna ska vägra att tillämpa en lag som står i strid med grundlagarna och att man vid denna prövning särskilt ska beakta att riksdagen är folkets främsta företrädare och att grundlag går före lag.

   Det få känner till är emellertid att domstolarnas fria ställning har ett mycket svagt skydd i Sveriges grundlagar eftersom domare tillsätts av regeringen efter förslag från domarnämnden eller enligt vad regeringen anser. Regeringen kan sålunda på detta sätt tillsätta mot regeringen lojala domare, så som för närvarande sker i exempelvis Polen.

   Det finns heller inte något högsta antal domare i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen, innebärande att en regering som vill manipulera landets högsta domstolar skulle kunna tillsätta fler till regeringen lojala domare i syfte att uppnå en mot makten följsam domstol.

   Det finns heller ingen grundlagsfäst pensionsålder för justitieråd, innebärande att en regering som önskar en mer lojal Högsta domstol skulle kunna ändra pensionsåldern för att bli av med förment illojala domare.

   Lyckligtvis skulle domstolarnas oberoende ganska lätt kunna säkras genom några lagändringar såsom att göra domarnämnden oberoende av regeringen och att låta domarnämnden utse domare samt  slå fast ett högsta antal domare i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen.

   I tider då politiker ofta synes mer intresserade av egna opinionssiffror än allmänhetens väl, vore det en välgärning att stärka domstolarna från politikernas inflytande. Att det inte redan är gjort är i sig ytterst oroande. Frågan om oberoende domstolar borde nämligen inte vara ett internt diskussionsämne för jurister, utan en angelägen sak för oss alla. I annat fall kan vi snabbare än vi tror hamna i läget där Putin ringer sin mycket begåvade svenska motsvarighet och ber denne se till att fängsla utredande journalister, människorättsaktivister eller andra för makten motbjudande personer.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Michael Pålsson är advokat på Juhlin & Partners, med expertis inom avtalsrätt och arbetsrätt. Han har ett stort intresse för såväl rättsfilosofi som filosofi i allmänhet.

   Han är författare till ”Det bra livet, Det dåliga livet –moraliska frågor ur ett praktiskt perspektiv” och arbetar för närvarande med nästa bok på temat; ”Hypotetiska händelseförlopp – Essä om frihet i vår tid”.

   Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.