Foto Kriminalvården

Någonting luktar i fallet med rymningen från fångtransporten

Av Börje R P Carlsson 2019-12-02

Polisen hade gjort sitt jobb och gripit mannen som var misstänkt för ett mord. Efter utredning kommer åklagaren fram till att det finns tillräcklig bevisning för att ta fallet till domstol. Men under en fångtransport kunde den misstänkte mördaren rymma rakt ut i terrängen – barfota och fängslad med handbojor. Och ingen försökte hindra honom.

   Den här händelsen blev ordentligt uppmärksammad i olika medier. Nu har hovrätten tittat närmare ärendet.

   Låt mig återkomma till det. Men först en bakgrund till vad som hände. Eller kanske snarare, till vad som har blivit känt.

   Den mordmisstänkte skulle efter att ha genomgått en rättspsykiatrisk undersökning transporteras från Göteborg till Sala, en sträcka på 41 mil. Då det var två frihetsberövade personer i transporten kan man utgå från att det var minst tre följeslagare i form av anställda på Kriminalvården.

   Under en sådan transport får uppehåll för till exempel toalettbesök, av säkerhetsskäl bara göras på förutbestämda platser. Men ändå stannar man på en helt annan plats för att transportledaren ska ha blivit akut kissnödig.

   Transportledaren går bort en liten bit från fångtransporten för att göra ifrån sig i buskarna. Då lyckas den mordmisstänkte ta sig ut ur bilen och springa iväg.

   Han springer då inte, som man kanske kunde tänka sig, åt ett annat håll än det där transportledaren står och kissar, utan han springer åt samma håll – förbi transportledaren. Och ingen försöker springa ifatt honom. Inte transportledaren och ingen av de andra vakterna.

   Den mordmisstänkte har alltså handbojor på sig och är barfota. Och man vet att han inte är beväpnad. Så varför springer man inte bara ifatt honom och stoppar in honom i bilen igen?

   Enligt tingsrätten beror det på att transportledaren inte har delegerat transportledaransvaret till någon av de andra. Men vad i hel-te? kanske någon nu tänker. Måste de som skulle vakta så att ingen rymde under transporten, få direkta order om att gripa den som försöker rymma? Och om de inte fått det, så ska de då alltså inte behöva agera…

   Det är onekligen befogade frågor. I det här fallet beror det på att man från Kriminalvårdens sida bara har anmält transportledaren för tjänstefel.

   Men det innebär väl inte att åklagaren är låst vid det? Nej, just det. Inget hindrar polis och åklagare att gå vidare med ärendet och utreda om det handlar om ett betydligt grövre brott som ligger bakom att den mordmisstänkte kunde rymma.

   Vad som talar för att man kan misstänka ett grövre brott är flera faktorer:

  1. Den mordmisstänkte har haft fullständiga restriktioner under den tid han varit häktad och genomgått rättspsykundersökning. Därmed har han bara efter speciella tillstånd fått ringa några andra än sin advokat – och samtalen har då varit övervakade.
  2. Fångtransporten stannar på en plats där den inte får stanna.
  3. Den mordmisstänkte som är bojad och barfota lyckas då ta sig ut ur den specialbyggda fångtransportbilen och springa iväg.
  4. Ingen tycks försöka hindra honom.
  5. Han springer åt det håll där transportledaren står och pinkar.
  6. Ingen springer efter honom.
  7. Han blir ganska snart därefter upplockad i närheten av platsen där han tog sig ur transportbilen – av några som kommer och hämtar honom.
  8. Det handlar alltså inte om någon småtjuv utan om en mordmisstänkt som sannolikt hade blivit dömd till livstids fängelse.
  9. Den mordmisstänkte är fortfarande på rymmen.

   Milt uttryckt så luktar det om hela den här historien. Med fog kan frågan ställas om det här är hela sanningen?

   Men kan det ändå handla om en radda olyckliga tillfälligheter och tafatthet? Alltså inget brottsligt.

   Den mordmisstänkte tar i så fall alltså ett spontant beslut att försöka rymma när tillfället ges. Men han kan ju rimligen inte ha en aning om var någonstans han har hamnat på den 41 mil långa sträckan han ska transporteras.

   Ändå kan han då, iförd handbojor och utan någon form av telefon, få fram vänner/kumpaner som snabbt hämtar upp honom med bil. Och därefter kan han försvinna – sannolikt utomlands.

   Låter inte så värst sannolikt men låt oss ändå tänka oss att det gick till så. Då är det ju viktigt att det utreds så att de här vakterna inte behöver gå omkring och vara misstänka för att ha blivit mutade.

   Alltså en utredning som utgör vanligt befogat polisarbete när det luktar om en historia. Det finns ett gammalt uttryck – snutnäsa. Dessa snutnäsor hos erfarna poliser har utgjort grunden för att många såväl små som stora brott har kunnat leda till åtal och fällande domar.

   I det här fallet vore det väl självklart att undersöka om det fanns något som tydde på att en eller flera av de inbladade hade blivit mutade. Var det några som satt ekonomiskt illa till? Hade en eller flera fått in en större summa pengar på sina konton i samband med den här rymningen. Och varifrån kom i så fall dessa pengar? Eller hade någon uppenbarligen mycket kontanter? Hade kanske någon av de inblandade köpt en ny bil kontant?

   Alltså vanligt polisiärt arbete, när det lukar konstigt om en händelse. Istället dömde nu hovrätten transportledaren för tjänstefel och han fick böter. Att polisen som tog emot denna anmälan inte gör en annan bedömning förvånar mig eftersom larmsignaler ljuder nästan över halva Sverige.

   Här borde naturligtvis en anmälan om ett misstänkt, betydligt grövre brott, ha upprättats och utretts för att klarlägga eventuell skuld eller oskuld. Men nu utreds bara tjänstefel och då blir det som att utreda vad som händer under ett par sekunder av ett flera timmar långt skeende.

   Genom denna snäva inriktning utreds inte vad som hände innan fången hämtades, vad som hände under transporten och vilka kontakter transportledaren eller andra vakter hade haft. Inte heller utreddes följderna av denna utredning.

   Inga masttömningar utmed färdvägen som genom förflyttningarna ger korta sekvenser på varje mast. Inget om vad som hände runt rymningen. Kort sagt inget av allt det som vore möjligt att utreda om man utredde ett grövre brott gjordes utan bara ett kallt konstaterande om att:

  • Transportledaren kissnödig.
  • Bilen stannade.
  • Fången sprang.

   Vad var det egentligen som hände vid denna rymning? Även om man inte anar någon högre intelligens hos en del kåkfarare så är det väl naivt att tro att en fånge, på vinst och förlust, med fängslade händer, barfota skulle springa rätt ut i spenaten och försvinna så totalt att han fortfarande är på kuten.

   Någon eller några har sannolikt kommit allt för lindrigt undan.

   Någon eller några har sannolikt inte gjort detta av människokärlek.

   Någon eller några har förmodligen tjänat en hacka på händelsen.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.