Emilie Hillert

Visa lite medmänsklighet!

Av Emilie Hillert 2020-04-20

Tänk dig att ett virus intar världen. Från en dag till en annan är livet, som vi dittills känt det, vänt upp och ned. Viruset sprider sig som en löpeld över jordklotet och smittar människor i land efter land. Mänskligheten står handfallen och ser på för ett ögonblick. Därefter börjar de mest extrema åtgärderna att vidtas.

Allt som nyss var otänkbart framstår plötsligt som en självklarhet. Hela samhällen stängs ner. Skolor och förskolor stängs ner. Restauranger och affärer stängs ner. Många länder inför utegångsförbud.

I ett land får man inte umgås utanför hushållet. I ett annat får man vara max fem personer i hushållet. I ett tredje land får det inte färdas två i samma bil. Många länder bötfäller de medborgare som lämnar hemmet. Det blir förbjudet att jogga utomhus. Människor kan inte gå till sina jobb, jobben kan inte utföras. Bit för bit bryts samhället ned.

I en tid av kaos är det ganska tryggt att vara bosatt i Svea rike. Landet lagom. Här stänger vi ner samhället lagom mycket. Vi undervisar de äldsta eleverna på distans. Vi uppmanar människor att arbeta hemifrån. Vi omber de som känner sig det minsta sjuka att stanna hemma.

Vi inför råd och instruktioner istället för förbud. Vi bötfäller ingen för att vistas utanför hemmet eller för att jogga. Vi informerar, instruerar, rekommenderar. Vi gör det på en lagom nivå. I syfte att begränsa smittspridningen.

Och när allt ställs på sin spets, krisen är ett faktum och konsekvenserna oundvikliga vidtar vi stödåtgärder. För att mildra de ekonomiska konsekvenserna, begränsa konsekvenserna för jobb och företag, ge ökad ekonomisk trygghet och skapa förutsättningar för ekonomisk återhämtning efter krisen. Slopade avgifter, sänkta skatter, ökade bidrag, och ökat stöd till utsatta branscher. Listan kan göra lång och nya åtgärder planeras var dag som går.

Vi vidtar alla dessa åtgärder i tron på en framtid. Med förhoppning om att det som nu sker är momentant och med förvissning om att det snart blir bättre. Att viruset snart ska dö ut och sluta sprida skräck. Att allt snart ska vara som vanligt. Att livet snart ska återgå till vad det nyligen var. Att vi snart kan ta vid där livet sattes på paus. Att vi snart kan få fortsätta med våra liv – så som vi hittills levt dem.

Ja, det svenska samhället har verkligen tagit sitt ansvar. Samhället har verkligen visat sin omsorg, för alla och envar. Alla utom de hitflyttade. Alla utom de som har kommit till Sverige med arbetstillstånd för att arbeta. För att arbeta, betala skatt och hjälpa oss att bygga upp vårt samhälle till vad det är idag.

Eller alla de som i nuläget satsat flera år av sina liv på att utbilda sig i Sverige för att därefter kunna arbeta i Sverige och tjäna vårt land. Betala skatt och bidra till att bygga upp samhället. För dessa människor har inga åtgärder vidtagits alls.

När vår kris är över, fortsätter deras kris, men då i en annan form. Alla de som tidigare beviljats uppehållstillstånd på grund av anställning och som har förlorat sina arbeten till följd av arbetslösheten i Covids spår, kommer då att utvisas.

Alla de som har beviljats uppehållstillstånd för gymnasiestudier, som nu närmar sig examen i utbildningen och som i den arbetslöshet som Covid föder inte lyckas hitta en tillsvidareanställning inom sex månader, kommer då att utvisas.

Alla de som en gång bidragit till att skapa vårt samhälle, och som är beredda att återigen bidra till att bygga upp de efter att vi besegrat Covid, kommer istället att utvisas.

För att tala klarspråk: Tusentals människor riskerar i skrivandes stund att förlora sina uppehållstillstånd till följd av Covid. När vi övriga möter ljuset i tunneln för oss, kommer många tusentals av de som legalt vistats i landet och varit oss behjälpliga i flera år, att ryckas upp från sina liv och utvisas.

Samtidigt som det talas om stödinsatser på löpande band är Migrationsverkets generaldirektör mycket tydlig. Det finns ingen grund för undantag avseende alla de som befinner sig i Sverige med uppehållstillstånd för arbete, menar han (jfr artikeln Tusentals kan förlora sina uppehållstillstånd i Dagens Nyheter 2020-04-03). För att tala klarspråk: förlorar de sina jobb ska de utvisas. Det är hans budskap.

Samtidigt meddelar migrationsminister Morgan Johansson via sin pressekreterare att det inte finns några planer på att se över lagstiftningen i denna fråga (jfr artikeln Tusentals kan förlora sina uppehållstillstånd i Dagens Nyheter 2020-04-03). För att tala klarspråk: regeringen planerar inga insatser för denna grupp.

Idag sliter 67 000 utlandsfödda inom den svenska vården för att rädda liv. Det är oklart hur många av dem som kommit till Sverige med uppehållstillstånd för att jobba. Vi är uppenbart i stort behov av dem nu. Vi kommer vara det när Covid ger sig också.

I samma stund sliter tusentals gymnasieelever i skolbänkarna i förhoppning om att ta studenten, hitta ett arbete och på den grunden tillåtas stanna i landet som har blivit deras hem. Trots att Covid härjar. Trots att klassrumsundervisning bytts till distansundervisning i hemmet. Trots de problem som följer med detta och de tillkommande svårigheterna.

Trots allt så kämpar de vidare i förhoppning om den framtid vi utlovat. Men för var dag som krisen består, minskar deras möjligheter drastiskt till att få en tillsvidareanställning inom 6 månader från examen, och då ska de istället utvisas.

I en tid som denna. När hela världen är upp och ned. När allt som nyss var otänkbart plötsligt framstår som en självklarhet. När de mest extrema åtgärder vidtas på löpande band. I en tid när uppfinningsrikedomen aldrig tycks sina.

Vad är det då som hindrar vidtagandet av en enda åtgärd i syfte att stoppa utvisningarna av de tusentals människor som idag är rotade i Sverige, väl integrerade i landet, och en naturlig kugge i samhällets maskineri?  Vad är det som hindrar att vi tar vara på vår investering? Vad är det som hindrar oss från att visa lite medmänsklighet?

Om inte för deras skull så för vår egen skull. Det är just det och dem vi kommer behöva när stormen lagt sig.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Advokat Emilie Hillert arbetar i lika mån med migrationsmål som med brottmål. Hon är en av Sveriges mest framträdande migrationsrättsadvokater och företräder dagligen sina klienter mot Migrationsverket.
Hon har engagerat sig ideellt i migrationsfrågor för frivilligorganisationer. Hon ligger bakom JO-anmälningar som lett till att JO riktat allvarlig kritik mot Migrationsverket och hon har fått prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen för bristfällig handläggning i migrationsdomstolen.
Emilie Hillert
 söker minska den enskildes underläge vid Migrationsverkets myndighetsutövning och är öppen i sin kritik mot bristerna i systemet. På sin privata Fb-sida tar hon upp rättssäkerhetsfrågor. Mer information om henne finner ni på www.processadvokat.se.
Emilie Hillert är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.