Vadå misslyckad integration?

Av Hans Westerlund 2020-07-10

Nuförtiden pratas det ofta om misslyckad integration, men jag blir inte riktigt klok på vad som egentligen menas med det. Vad är det för måttstock man använder? De flesta utlandsfödda och deras barn jobbar, lagar mat, går i skolan och lever sina liv. På vilket sätt är de inte en del av samhället?

Visst, det finns en del som till exempel är dåliga på svenska, men hur få ska de vara för att man inte ska bli upphetsade över det? Och de som inte har jobb, är det en integrationsfråga eller en arbetsmarknadsfråga?

Om jag blir arbetslös, är jag då också ett exempel på misslyckad integration? Är felet kanske mer hos arbetsgivarna än hos de som är arbetslösa?

För det är väl integration vi talar om? Inte assimilation? Att den blåbruna högern vill ha en monokultur där alla är blonda, dansar runt midsommarstången och tar en nubbe till sillen medan man slår sig för bröstet och skrålar ”Fy fan vad vi är bra!”, kan man strunta i, men vi andra klarar väl av att samhället inte består av kloner?

Att man bryter på finska eller farsi? Att man kan vara svensk och samtidigt same, jude, muslim eller Göteborgare? Att det är ok att ha släkt i Danmark, Tyskland eller Afghanistan?

Och om man nu tycker att integration är bra, då borde man väl också tycka att det vore bra om folk kan planera långsiktigt med utbildning, jobb och bostad? Istället för att bara vänta på att man ska tvingas lämna landet? Känns överhuvudtaget ganska korkat att investera i folk bara för att sedan sparka ut dem.

Och det där med kriminalitet… Är det ingen som reflekterat över att vi haft kriminalitet i flera hundra år? Mord, stölder och misshandel är knappast några nya företeelser. Man skulle kanske kunna tänka sig att frågan om kriminalitet är mer komplicerad än var man är född?

Är man bekymrad över fattigpensionärer, så kanske man borde diskutera pensionssystemet och dess uppbyggnad? Är man bekymrad över skolan kanske man borde diskutera pedagogik, målstyrning, resursfördelning och gränssnittet skola/familj i stället?

Vi tog plötsligt emot ett stort gäng flyktingar för fem år sedan och jag tycker att det gått jäkligt bra över lag. Jag förstår inte riktigt vad gnället handlar om.

Som jag ser det, är SD och nu även M det största hindret mot integration. De snackar skit om och svartmålar flyktingar. De sätter upp hinder för att folk ska kunna känna sig delaktiga i samhället och i stället för att integrera, vill de exkludera. Vi kanske borde snacka mindre om flyktingar och mer om vilka hinder som finns i samhället?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Hans Westerlund arbetar sedan drygt tio år som personligt ombud, där han stöttar personer med psykisk ohälsa i kontakten med myndigheter och vård. Tidigare har han arbetat inom Kriminalvården och Försäkringskassan. Han har ett långvarigt intresse för samhällsfrågor och med en utbildningsbakgrund inom både socialantropologi och psykologi, tycker han det är viktigt att kunna ha många olika perspektiv.
Hans Westerlund är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.