Sadistiska njutningar som hotar vår demokrati

Av Andreas Magnusson 2020-10-02

År 2015 råkade en sverigedemokratisk riksdagsman försäga sig. Han sa då att ”vår långsiktiga ambition är att få bort de andra partierna”. Tanken är inte att man utåt sett ska vara så öppen med att den långsiktiga planen är att vända demokratin ryggen.

I den polskamerikanska journalisten Anne Applebaums nyligen utkomna bok ”Demokratins skymning” diskuterar hon från sitt eget högerliberala perspektiv vad det är som gör att högern på tjugo års tid har fallit isär i en mer traditionell höger och en rent antidemokratisk falang. Samma tendens syns i de flesta länder.

Med utgångspunkt från beteendeekonomen Karen Stenner gör Applebaum antagandet att ungefär en tredjedel av alla människor, oavsett land, har ett auktoritärt kynne. Med detta avses en grundläggande strävan efter ordning och homogenitet.

Personer med ett auktoritärt kynne har svårt för mångfald och komplexa resonemang där man väger för- och nackdelar emot varandra. Avvikelser tolereras inte om det så gäller klädsel, religion eller till och med hudfärg. Eller som Applebaum formulerar det:

”Auktoritarismen tilltalar helt enkelt människor som inte tolererar komplexitet. Det finns inget ’vänster’ eller ’höger’ i denna insikt. Den är antipluralistisk.”

På samma sätt som den auktoritära högern vill förbjuda slöja, böneutrop, halalkött, tiggeri och göra det olagligt att vara kompis med någon som är med i ett kriminellt gäng, så vill även den auktoritära vänstern bestämma vilka ord som får användas på universitet och vilka åsikter som är tillåtna för en lärare eller journalist.

Låt gå för att det är helt andra ord och åsikter, men den auktoritära tendensen är densamma.

Applebaum konstaterar samma sak som Paragrafs Michael Pålsson gjorde när han myntade begreppet ”det nationalradikala blocket” om den nyligen uppblommade kärleksrelationen mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna och de synnerligen blixtförälskade Kristdemokraterna.

Den här högern är så långt ifrån konservativ man kan komma. De vill inte bevara nuvarande samhällsordning. De vill göra genomgripande förändringar i rättsstaten, i Sveriges åtaganden kring FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna och annat som vi hela tiden tagit för givet i vårt land.

De vill avveckla det Sverige som byggts upp genom årtionden av reformer och framsteg – ett Sverige där vi tar hand om varandra och respekterar och accepterar olikheter.

Den nya högern har på många sätt mer gemensamt med kommunistiska revolutionärer än med konservativa tänkare. Applebaum uttrycker sig så här:

”I USA och Storbritannien har den nya högern brutit med den gamla konservatismen av Burkes typ, som är misstänksam mot snabb förändring i alla dess former. Den nya högern avskyr att höra det, men de är mer bolsjevikiska än burkeanska. De vill störta, förbigå eller försvaga befintliga institutioner, bryta ner det som finns.”

I Sverige yttrar det sig till exempel genom upprepade angrepp på Public Service, Arbetsförmedlingen eller Folkhälsomyndigheten. För den som vill få kontroll över våra åsikter, vår sysselsättning och vår hälsa är det fiffiga institutioner att försvaga.

För att kunna genomföra sin samhällsomstörtande revolution mot ett allt mer auktoritärt samhälle behöver den nya högern underblåsa rädsla och otrygghet hos medborgarna. Tron på den så kallade systemkollapsen måste till varje pris hållas vid liv.

Det är ett mätbart faktum att det dödliga våldet var högre under hela 80-, 90- och 00-talen än vad det var mellan 2010-2019. Den som inte tror att det är sant är välkommen att granska statistik över faktiska dödstal både genom polisrapporter och patientregister.

Samtidigt har det aldrig skrikits högre om hårdare tag, längre straff och olika inskränkningar i rättssäkerheten. Människor tycks på allvar tro att det råder krig här.

Eller som Moderaternas migrationspolitiska talesperson sa på frågan om Sverige skulle kunna tänkas hjälpa några av flyktingarna från den humanitära krisen vid det nedbrända flyktinglägret i Moria:

”Vi har vår egen humanitära kris i våra särskilt utsatta områden.”

Nej. Vi har ju inte det. Här har man mat att äta, tak över huvudet, rinnande vatten, toaletter, skolor, lokaltrafik, affärer, postkontor, restauranger och all tänkbar social service. Sådant som visserligen kan försvinna lika enkelt som den demokrati vi tar för given.

Onyanserade analyser av det slaget leder till onyanserade förslag på lösningar. För den som på riktigt tror att det pågår ett krig i förorten finns det ju ingen anledning att inte kalla in militären istället för att skjuta till ordentliga ekonomiska resurser.

Högern har alltid trott på lag och ordning och ordentliga straff, men den nya högern har bättre fantasi än Dante Alighieri hade när han på medeltiden diktade ihop sina tortyrmetoder för de syndfulla människor som hamnat längst ner i helvetestratten.

Den nya högern är liksom blodtörstig på en nästan pervers nivå. De nöjer sig inte med att en dömd brottsling rehabiliteras och återvänder till ett liv utan kriminalitet. De ser rättsväsendet som en hämndapparat, som en arena för sadistisk njutning.

Sverigedemokraternas motsvarighet i Polen är partiet Lag och rättvisa. Liksom den revolutionära nyhögern i Sverige har de fokuserat på att driva en politik med minimal invandring, hårda straff och tuffa tag mot brottslingar.

De har gjort inskränkningar i yttrandefriheten, skärpt straffen för brott mot liv, hälsa och egendom och föreslagit återinförande av dödsstraff. Partiet är emot homosexuella partnerskap och förordar starka privatiseringar av statliga institutioner.

Vi ser egentligen samma tendenser i hela världen just nu. Den liberala demokratin är under massiva hot överallt. I USA har vi en president som redan nu har signalerat att han kanske inte avgår frivilligt utan istället kommer att välja att försöka sitta kvar som diktator.

I Sverige är det inte längre orimligt att det nationalradikala blocket vid nästa val får en majoritet i Riksdagen. I en sådan samarbetsregering kommer det inte vara Kristersson och Busch som håller i taktpinnen utan det parti som grundades av nazister, som lät håret växa ut, köpte kostym och klädde ut sig till politiker.

”Demokratins skymning” inleds med att Applebaum beskriver den nyårsfest hon och hennes man höll vid millennieskiftet för en massa gäster med anknytning till Polens höger- och mittpartier.

Hon konstaterar att mer än hälften av dem som var på festen idag skulle skämmas över att de var där och att många vänskapsrelationer har krossats när den auktoritära högern växte sig stark.

För sådan är den auktoritära ideologin till sin skepnad att den bryter ner partier, människor och relationer. När man har fångats i dess garn är det nästan omöjligt att slå sig fri.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.