Första året i frihet

Av Ricard A R Nilsson 2020-11-11

Efter 20 år i fängelse, så har jag nu varit fri i ett drygt år. För sex månader sedan upphörde övervakningen från frivården. Nu behöver jag inte följa några andra regler än de som gäller för alla andra samhällsmedborgare. Att äntligen vara fri från Kriminalvårdens byråkratiska kedjor har gett mig ett inre lugn som jag inte känt på mycket länge. Men oj vilken omtumlande värld jag har kommit ut till.

Min frihet har inneburit att jag gjort vissa val. En del av dessa har förvånat många, inte minst trollen på Flashback. Ett sådant val är att sluta vara med i offentliga sammanhang.

Trots regelbundna förfrågningar om mediala framträdanden så har jag kategoriskt tackat nej i över ett halvår, trots att vissa av uppdragen hade inneburit en välbehövlig extrainkomst.

För mig handlar det om att försöka hålla en låg profil och att hitta mig själv samt min plats i samhället efter alla år som fånge. Rampljuset är inget jag eftersträvar och helt ärligt något jag inte alls är förtjust i. De negativa sidorna är alltför många.

Detta har även medfört att mina nästkommande böcker har lagts på is. Även om jag gärna vill få dem publicerade, så innebär författarrollen alldeles för mycket offentlighet.

Därför väljer jag att avvakta, även om jag vet att många väntar på uppföljarna till ”En livstidsdömds dagbok”. De är färdigskrivna och kommer att ges ut, jag vet bara inte när.

Förvånande är att mina fortsatta dagboksanteckningar efter min frigivning, i viss mån har likheter med det jag skrev som fånge.

Jag kom ut från ett liv som inlåst och hamnar i ett samhälle där social distansering och självisolering har blivit det normala. Covid-19 har gjort att livet i frihet, påminner om livet i fängelse.

Isolerad från omvärlden, precis som man är på anstalt. Enligt Folkhälsomyndigheten, ska man enbart träffa sina närmaste, Kriminalvården beviljar oftast bara besökstillstånd till nära anhöriga.

Många som sitter hemma klättrar på väggarna, också i likhet med livet som inlåst. Nu är det förstås inte så att jag klagar på att vara ute, för en viktig skillnad finns, hur tråkigt det än blir i friheten så har jag min mobiltelefon och tillgång till Netflix.

Skämt åsido, framtiden för mig är ett oskrivet blad. Jag kommer ta vara på denna möjlighet som getts mig och fortsätta kämpa för att visa mig värdig en andra chans. Jag var en ung 23-årig man som greps och dömdes till livstids fängelse, nu är jag medelålders och full av lärdomar som kommer leda mig rätt.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Ricard A R Nilsson dömdes till livstids fängelse för mord, men fick under 2017 sitt straff tidsbestämt till 30 år och är sedan september 2019 frigiven. Under åren i fängelse har han betat av nio olika universitetsexamina.
Ricard har släppt flera böcker, bland annat ”En livstidsdömds dagbok” och ”Under Kriminalvårdens grönrandiga påslakan”.
Han har medarbetat på Para§raf sedan vi startade magasinet. Ett av Para§rafs honnörsord är inifrån. Vi ska så långt det är möjligt rapportera inifrån. Komma in under ytan. Ricard har rapporterat inifrån fängelsevärlden. Nu fortsätter han att skriva utifrån sina insikter om fängelser och den undre världen.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.