Jag är inte jurist men…

Av Michael Williams 2020-12-10

Jag kanske inte riktigt ser grejen helt glasklart framför mig, men om vi förbjuder en nazistisk sammanslutning som heter NMR, så kan väl nazisterna inom några minuter organisera sig under en ny förening med ett nytt namn. Då måste vi börja om från början och lagstifta mot den nya organisationen, och så vidare i all oändlighet.

Nu höjs röster för att Sverige, likt Finland, ska förbjuda NMR. Debatten är inte ny. Jag har följt den i mitt sociala flöde och i olika debattforum. Jag har fortfarande inte landat i en tvärsäker ståndpunkt.

Min hemstad Norrköping är en av de städer som har en synlig närvaro av nazister, senast när uniformerade nazister placerade sig utanför stadens synagoga, och tidigare när de framförde sitt missnöje med Stadsmuseets utställning om Norrköpingsbornas historiska motstånd mot nazismen.

Andra civilsamhällets organisationer som verkar för sakfrågor som sticker i ögonen på nazisterna har tvingats censurera sig och sin närvaro i det offentliga rummet för att hotbilden växt sig starkare. Det är fullkomligt orimligt.

Min egen position är att jag innerligt avskyr nazismen, allt vad den står för och jag tycker att nazister är genuint obehagliga människor, men är verkligen förbud mot en enskild organisation förenligt med svensk rättspraxis?

Är det den typen av lagstiftning som vi vill se mer av? När vi antar nya lagar så ska vi vara säkra på att de åstadkommer önskad effekt, att de går att upprätthålla och att allmänheten accepterar dem för att de är rimliga.

Jag instämmer med de som anser att grundlagen redan i sin nuvarande form kan ge oss möjlighet att förbjuda nazistisk organisering. Regeringsformens andra kapitel, 24:e paragraf ger oss möjlighet att begränsa föreningsfriheten för sammanslutningar av militär eller liknande natur, och som innebär förföljelse av folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.

Som så ofta så är svensk lagstiftning luddig och har karaktären av ett ramverk. Kodordet här är förstås ”liknande”. Det kan möjligen räcka för att förbjuda organiserad nazism och fascism varje gång de sticker fram sina fula trynen. Kanske kan formuleringen även räcka för att begränsa mötesfriheten.

Det handlar egentligen bara om att en åklagare ska väcka åtal mot en organisation som NMR så att ett rättsprejudikat skapas. Att det inte redan gjorts kanske tyder på att det är en juridiskt knepig fråga.

Våra grundlagsbefästa friheter är starka. Paragraferna är rangordnade efter styrka. Starkast först, de svagare formulerade undantagen kommer senare. Det innebär att andra kapitlets första paragraf är mycket starkare än den 24 paragrafen i samma kapitel. Det är värt att påminna om:

Kapitel 2: 1 § Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor, informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden, mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk, demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats, föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, och religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. (https://lagen.nu/1974:152)

Det har tydligen visat sig att de finska nazisterna inte haft det lika lätt att organisera sig och att de är mindre synliga nu, i och med den nya lagen. Man kanske kan killgissa att de tagit färjan över Östersjön. Expo rapporterar i sin årsrapport över rasideologisk aktivism i Sverige att vitmakt-rörelserna ökar.

Jag kanske inte riktigt ser grejen helt glasklart framför mig, men om vi förbjuder en nazistisk sammanslutning som heter NMR, så kan väl nazisterna inom några minuter organisera sig under en ny förening med ett nytt namn. Då måste vi börja om från början och lagstifta mot den nya organisationen, och så vidare i all oändlighet.

Tyskland har som bekant haft en del historiskt uppmärksammade problem med nazism, men tyskarnas förbud mot nazism har visat sig vara mer eller mindre verkningslöst. Lagar i all ära, men till sist handlar det ju om att kunna lagföra och döma ut straff.

Nazismens uttryck och konsekvenser är ju redan olagliga. Då handlar det väl snarast om polisiära prioriteringar. Att konsekvent störa verksamheter som uppviglar till brottslighet, att punktmarkera dess ledargestalter, att konsekvent neka demonstrationstillstånd med hänvisning till säkerheten.

Tveklöst är nazism något av det jävligaste mänskligheten hittat på. De människor och organisationer som utsätts för nazisternas hat, hot och våld behöver befrias och att samhället faktiskt har misslyckats freda utsatta människor. Vi lyckas inte ens freda vår demokrati från nazister.

Ändå är jag motståndare till dylika förbud. Förbud löser inte alltid problem. Visst ska vi lagföra och döma men då ska nazisterna och deras organisering dömas som en instans av den organisering som grundlagen redan undantar. Ett undantag är ju något helt annat än ett förbud.

Dessutom är vi ute på svag is om vi ska förbjuda idéer. Det strider å det grövsta mot grundlagen och rättsstatens principer. Det är alltså brottsligheten som följer av de nazistiska idéerna som ska beivras, inte idéerna i sig.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Williams är statsvetare, policyanalytiker, ämneslärarstudent, kommunikatör, kapellmästare i rockbandet Violent Divine, förälder och äkta make. Arbetar som politisk tjänsteperson i kommunpolitiken. Skriver och debatterar oftast utifrån grön, feministisk grund.
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.