Att förtjäna källtillit

Av Michael Williams 2021-04-01

Internetstiftelsen är en oberoende organisation som bland annat hanterar den svenska toppdomänen. Internetstiftelsens sajt internetkunskap sprider information och kunskap om internet för att bland annat bekämpa desinformation och verka för en kritisk informationsförståelse. Det är gott och väl, men det händer ibland att man inte riktigt går i mål med sitt resonemang, som när man föreslår att kritik mer eller mindre ska ersättas av tillit.

Anders Thoresson skriver på Internetstiftelsen och introducerar det nya begreppet ”källtillit”. Tillit är en av demokratins byggstenar, att vi känner tillit till våra förtroendevalda, förvaltningen och inte minst till våra medmänniskor i vardagen.

Sverige är nära nog världsmästare i tillit. Nu oroas många över fenomen som ”fake news”, desinformation och konspirationsteorier. Vad är egentligen sant i den informationstsunami som vi kallar för internet?

Det mesta vi får till oss i våra kanaler och flöden apellerar på våra känslor. Det gäller att göra folk förbannade. Det blir som en drog. När folk lugnat sig drar de ut på nätet igen för att låta sig uppröras och låta vreden koka. Det är fördjävligt.

Internetstiftelsen konstaterar att i samtiden finns inget monopol på kunskap. Det är lika sant som det är en olycklig formulering som leder oss att tro på att det finns olika sanningar.

Det finns egentligen tre kategorier: sant, falskt samt vi har inte den blekaste aning. Den som uttalar sig för kunskapens räkning måste vara ödmjuk nog att använda sig av alla tre kategorierna.

Källkritik är en teknik som tjänat oss väl när vi försökt utröna mänsklighetens historia. Vi förstår äntligen att vi fått till oss segrarens berättelser och att den kvinnliga hälften av mänskligheten har riktigt dålig representation i berättelserna om oss själva.

Kyrkan och senare det tryckta ordet i böcker och tidningar med tillhörande ansvarig utgivare har länge haft monopol på berättelser och sanningar  men genom internet och de dominerande sociala mediekanalerna så äger var man och kvinna de nya berättelserna och sanningarna.

Då tänker Internetstiftelsen att källkritik inte längre är tillräckligt. Istället måste vi dödliga hitta källor som vi känner är rimliga att lita på. Underförstått är att vi ska sätta vår tillit till de officiella utsagor som återges av maktens och det etablerade samhällets aktörer.

Tänker man källkritiskt kring den tanken så kan man konstatera att historiskt sett har inte maktens och det etablerade samhällets aktörer hyst några varmare känslor för folket, utöver att de ska utgöra arbetskraft och producera mer arbetskraft.

Låt oss ändå dissikera denna nya idé om källtillit. Risken är uppenbar att källtillit skulle degradera vetenskapen till att jämföras med vilken religiös övertygelse eller konspirationsteori som helst. Att bedöma vad som är sant eller falskt genom tillit faller på sin egen orimlighet.

Det är rimligt att de principer som gäller för kritiskt tänkande och källkritiska metoder, obevekligen ska ställa samma krav på alla informationskällor – att de ska leda sin utsaga i bevisning.

Först då blir något trovärdigt.
Först då kan vi dödliga skilja på fakta, desinformation och konspirationsteorier.
Först då kan vi börja bygga upp tillit till utvalda källor.

Kort sagt, vill du ha mitt förtroende får du faktiskt jobba för det. Det räcker inte att du har en titel, en position, en hög utbildning, är bästis med några av samhällets höjdare eller något annat.

För, handen på hjärtat, det är inte alltid de mest framstående experterna som kommer längst i karriären eller de saltaste chipsen i påsen som får leda våra expertmyndigheter. Makt och positioner i samhället reproduceras. We take care of our own. Det är a-kursen i sociologi.

Det är knappas konspirationsteoretiskt att känna till att vetenskap och forskning i allt väsentligt styrs av de frågeställningar som backas upp av det fetaste kapitalet. Eventuell kunskap som inte kan kapitaliseras på är i det kapitalistiska samhället betydligt mindre intressant.

Om det inte går att patentera är det inte värt att investera i. Kapitalistisk verklighet. Cyniskt? Tja, jag tänker att det viktigaste är väl att man är medveten om hur det fungerar och sedan får man organisera sig om man vill få till en förändring. Det brukar hamna under etiketten extremism numera.

Nåväl, problemet med våra expertmyndigheter och tillsättningen av ansvariga är att regeringen sitter på utnämningsmakt och att transparensen i rekryteringsprocessen är obefintlig.

Det tillhör demokratins mörka sida eftersom regeringen styr riket genom myndigheterna och bristen på transparens gör processen allt annat än demokratisk. Ett litet undantag i offentlighetsprincipen. Hoppsan.

I vilket fall som helst, om maktens aktörer inte kan kontrollera informationsflödet och inte kan monopolisera på berättelserna så kan man inte längre förutsätta att folket visar blind tillit. Det är upp till bevis som gäller och den lärdomen verkar inte ha internaliserats riktigt än.

Det är sant att källkritik tar tid men artikelförfattaren verkar vara av åsikten att vi dödliga utanför akademin inte ska bry våra små huvuden med den bördan – det är smidigare med källtillit.

Så kan det ju vara ur ett maktperspektiv men då kan man som vanlig dödlig lika gärna utgå från att alla ljuger, alla har en dold agenda, fram till dess de olika aktörerna lyckats leda i bevisning att just deras utsaga är sann. Då lägger man ju ansvaret där det hör hemma – hos de aktörer som framför utsagan. Lätt som en plätt, eller hur!

Källa: Därför behöver du källtillit.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Michael Williams är statsvetare, policyanalytiker, ämneslärarstudent, kommunikatör, kapellmästare i rockbandet Violent Divine, förälder och äkta make. Arbetar som politisk tjänsteperson i kommunpolitiken. Skriver och debatterar oftast utifrån grön, feministisk grund.
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.