Våld och våld…

Av Carin Åberg 2021-04-26

Det är mycket våld på tapeten nu: mäns våld mot kvinnor, polisers våld mot icke-vita i USA, rivaliserande gängs våld mot varandra. Om jag börjar med det första: mäns våld mot kvinnor. Fem kvinnor mördade på tre veckor – många upprörs – med rätta. Men jag måste påpeka en sak här – våld i nära relationer är inte nödvändigtvis detsamma som mäns våld mot kvinnor, faktiskt.

Det finns män som våldför sig på män och kvinnor som våldför sig på kvinnor och – faktiskt – kvinnor som våldför sig på män = våld i nära relationer.

Inte detsamma som mäns våld mot kvinnor. Jag tycker man ska vara noga med orden. Våld i nära relationer är inte detsamma som mäns våld mot kvinnor. Och det handlar knappast om kultur – ”hederskultur”.

Det finns ett flertal filmer från länge sedan (1930-, 1940-, 1950-tal) som skildrar ”olämpliga kärleksförhållanden”. Föräldrarna hade tänkt sig annorlunda. Hederskultur?

Sedan vet jag ju inte hur verklighetstrogna dessa filmer var – det är ju fiktion –  men de blev stora kassasuccéer, så någon genklang måste ju ha funnits hos publiken. Svensk hederskultur?

Politiker kallar till möten och kommer med förslag på höjda straff, fotbojor, påföljder om att inte kunna få vårdnad om barn ifall man blivit dömd för ”våld eller andra övergrepp inom familjen”: särskild påföljd?; Höjda straff ifall ”heder” ligger en åtalad i fatet‚ speciell möjlighet till häktning vid misstanke om våld mot kvinnor: urskiljande behandling?

Ett parti efterfrågar mer sociala åtgärder: ”kvinnors ekonomiska situation för att känna makt och frihet att lämna en relation” måste beaktas (Ekot 2021-04-23). Ingen frågar efter eller föreslår förebyggande åtgärder.

Jag är en hopplös anhängare av upplysning. Varför inte försöka få människor att fatta att det enda man åstadkommer med våld mot någon annan är skada. Inte någon lösning i en konflikt. Gör inte att man mår bättre i längden – även om man får ”rätt”, kan utöva makt.

I min värld handlar det om attitydändring, konfliktlösning – kort sagt att lära sig leva i fred och frihet – acceptera och bli accepterad. Det är inget ”naturligt givet”. Det måste man lära sig. Så sätt in resurser i skola och förskola, föräldrautbildning – what ever. Journalister – här har ni en uppgift!

Det andra, polisers våld mot vissa. Jag har svårt att inte tänka ”Bonniers Litterära Magasin” när folk talar och skriver om BLM – men jag lär mig nog.

Domen mot Derek Chauvin hälsas med glädje och ses som början på att USA ska bli mer ”rättvist” – och det är ras som ligger i fokus. Eller rättare sagt hudfärg eller inte för mycket svart hår och bruna ögon. Ras i detta land som bygger på invandring?

Det har förekommit ansatser till att Sverige skulle vara rasistiskt i termer av hudfärg. Möjligt kanske till en viss del, men historiskt sett mer i termer av fördomar mot romer och resande (läs zigenare och tattare). Vilket inte handlar om hudfärg – så man kan inte bara importera åsikter från det stora landet i väster.

Just detta visar på att det inte är rasism som ligger i botten utan just – fördomar. Fast jag kan inte släppa en tanke på att Derek har blivit ett offerlamm. Tanken skaver.

En annan sak som skaver är att klass spelar en något avgörande roll vid domar, bemötande från myndigheter och rent allmänna möjligheter här i Sverige.

Hur ska du vara för att få ekonomiskt bidrag eller den hjälp du annars behöver? Och vad gäller sjukvård och livslängd: det är statistiskt belagt sedan decennier tillbaka att klass spelar roll.

Här i Sverige är nog inte hudfärg det väsentliga – även om polisers ingripanden nog kan ha rasistiska undertoner – det är klass som gäller.

Vad man kan göra åt det har jag inget konkret förslag mer än – upplysning. Och kanske att representanter för myndigheter ska lära sig att se individen – utan fördomsfulla generaliserande glasögon.

Den tredje frågan om våld – gängkriminaliteten. Där anser jag nog att det är ett problem, men inget som drabbar oss ”vanliga” medborgare, bara ett litet självvalt fåtal.

Problemet är väl att stävja en påbörjad brottslig bana tidigt på ett effektivt sätt. Hur man hanterar det? Där måste jag bara tjata om att det är socioekonomiska insatser som gäller. Människor måste i första hand kunna betala hyra, mat och kläder.

Krav på anställningar för människor som inte har en rimlig chans på arbetsmarknaden som den ser ut, som villkor för att få bidrag är rent ut sagt löjligt. Stöd till självhjälp rekommenderas.

En del behöver utbildning, en del behöver ett rimligare boende, en del behöver behandling mot drogberoende, en del behöver bara en paus i livet.

När min dotter var tonåring var min lägenhet ockuperad av ungdomar. De spelade musik och härjade och jag satt i köket.

Där ville jag bara få vara i fred med mina böcker och anteckningar men fick besök av: Micke som ville bli jockey och inte alls ingenjör vilket hans fader ville; Paulo som ville diskutera marxism (han blev senare en framstående person i Miljöpartiet); Mona som var olyckligt kär och Desiré som ville bli nyhetsankare (hon blev lärare).

Jag hade inga konkreta förslag – lyssnade mest. Ville bara kunna hantera min dotters vardag – veta var hon var på kvällarna och vilka hon umgicks med. Det kostade en del chips, ostbågar, salta jordnötter och läsk.

Men jag tror att just detta, att ett barn kan ventilera sina tankar med en vuxen är viktigt. Äskar något parti pengar för det?

Snälla, ecco homo – se människan, inte klass, etnicitet, religion, kön eller ursprung! Och: våld löser ingenting – gör bara andra illa.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Carin Åberg är pensionär. Har en bakgrund som bland annat filosofie doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, filosofie kandidat i teoretisk filosofi, databasmodulator, ljudtekniker, författare, pottkusk och städerska.
Kan som pensionär skriva om vad som helst, när som helst. Född på landet i Åmot, Gästrikland.
Carin är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.