Demokratier kontra totalitära samhällen

Av Hans Westerlund 2021-09-06

Staten är ett maktinstrument, ett verktyg som kanaliserar resurser och utövar tvång. Som alla verktyg, kan staten därför användas både för att skapa och för att förstöra och som ett verktyg i den samhälleliga domänen kan det användas för att förbättra för medborgarna, lika väl som för att förtrycka dem.

I synnerhet när det gäller det sistnämnda, finns det gott om exempel globalt och historiskt. Vi behöver nog ha detta i åtanke i den politiska diskussionen.

Eftersom staten är ett sådant maktinstrument, är kontrollen över staten alltid en lockelse för de som vill ha resurser och styra över alla andra. Erfarenheten visar också, att när en grupp får den kontrollen, så lovar det illa för de flesta andra.

De moderna demokratierna har därför organiserats utifrån tanken att ingen enskild grupp eller individ ska ha fullständig kontroll över staten. Inte ens de personer som rent konkret utgör staten: poliser, tjänstemän, förtroendevalda och så vidare, får ha fullständig kontroll, utan ska kunna granskas av både press och enskilda.

Det handlar om en i grunden pluralistisk syn på samhället: tanken att samhället består av olika individer och grupper och att dessa har olika intressen.

Samhället är ingen monolitisk, homogen klump där någon eller några kan utropa sig till att representera folket, utan ett gemensamt projekt för olika grupper och individer som inte alltid har samma mål och intressen.

Därför har vi olika politiska partier och därför har vi också olika intressegrupper som fackföreningar och arbetsgivarorganisationer, LRF och RFSL. Därför är också det offentliga organisatoriskt uppdelat med olika ”checks and balances”.

Drömmen om det homogena samhället, där alla delar samma värderingar och strävar mot samma mål, är därför inte en demokratisk dröm. Det är den dröm som motiverar totalitära samhällen.

När man fördömer att olika grupper representerar ”särintressen”, så visar man därmed att man inte uppskattar demokratin. När man fördömer kritik mot ledningen och menar att kritikern har missbrukat förtroendet att få vara opposition, så visar man upp en totalitär grundsyn.

När den politiska ledningen i en kommun för ett tag sedan, till exempel, skriver att ”den så kallade oppositionen inte vill ta sitt demokratiska ansvar och se till kommunens gemensamma bästa” och att den “diskvalificerat sig som en tillgång i det politiska arbetet” eller, vid ett annat tillfälle, att fackets arbete är ”ett generalangrepp på folkstyret”, så är det inte exempel på ett demokratiskt sätt att se på samhället. Snarare tvärtom.

Den totalitära, auktoritära synen och den demokratiska synen på samhället, är väldigt olika. Det är den förstnämnda som har dominerat under historien och den sistnämnda är den nya aktören på arenan.

Vi ska därför inte lura oss att tro, att demokrati är ett självklart normaltillstånd och att det inte finns de som istället vill ha ett auktoritärt samhälle som de kan kontrollera.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Hans Westerlund arbetar sedan drygt tio år som personligt ombud, där han stöttar personer med psykisk ohälsa i kontakten med myndigheter och vård. Tidigare har han arbetat inom Kriminalvården och Försäkringskassan. Han har ett långvarigt intresse för samhällsfrågor och med en utbildningsbakgrund inom både socialantropologi och psykologi, tycker han det är viktigt att kunna ha många olika perspektiv.
Hans Westerlund är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.