Den eviga jakten på syndabockar

Av Börje R P Carlsson 2021-11-01

När Sverige i början av år 2020 fick sina första fall av Coronasmittan stod landet inför något helt nytt. Här vidtogs ett antal olika åtgärder men ingen av dessa åtgärder styrdes av vad de beslutande såg i ”kristallkulan” utan alla åtgärder som vidtogs skedde efter väl genomdiskuterade möjligheter och beprövad erfarenhet från liknande händelser och från expertis runt om i världen.

Det uppmärksammades brister både här och var och kanske borde frånvaron av planer och upplägg kunna kritiseras. Inte heller fanns de förråd med förnödenheter som borde ha funnits.

Allt detta ska dock ses som en följd av samhällsutvecklingen i stort och inte heller här kan något annat än den samhälleliga utvecklingen lastas. Det uppmärksammades nu men det var ju inget nytt.

Med facit i hand har nu Coronakommissionen kommit med ett delbetänkande och genast blir det politik i frågan. Den första tanke som slår läsaren är en undran över kommissionens politiska sammansättning.

I mina ögon tycktes den politiskt styrd där det är långt viktigare att hitta syndabockar än av att ta lärdom av det inträffade för framtida behov.

Om kommissionen kan hävda att någon gjort radikalt fel när pandemin väl var ett faktum så skulle nog kommissionens existens kunna försvaras men att med facit i hand konstatera brister i hanteringen är inget annat än en jakt på syndabockar samt ett politiskt vapen i händerna på politiker vars högsta önskan är att ta heder och ära av sina motståndare.

Det är intressantare att klarlägga de åtgärder som skedde och på vilka bevekelsegrunder. Politiskt fanns det i pandemins början inga motsättningar utan de åtgärder som vidtogs var alla rörande eniga om.

Naturligtvis fanns det röster som hade andra uppfattningar men att med stöd av dessa, i det stora hela enstaka röster, hävda att något blivit fel blir helt galet. Nu tvår oppositionen sina händer och vägrar ta något ansvar över vad som skedde trots att de i pandemins början var ense med regering om vad som borde ske.

Längst när det gäller att två sina händer går slingerbulten Ulf Kristersson som enligt egen uppfattning ifrågasatte allt och tidigt försökte påverka regering och riksdag till att ta alla de vettiga beslut som Coronakommissionen nu antytt borde ha skett tidigare.

Som jag minns det var också Moderaterna rörande överens med regering och riksdag och jag kan inte erinra mig vare sig protester eller invändningar om framtida beslut. Däremot började efter en tid, när facit började finnas tillhands, vissa synpunkter på vad som hänt, anföras.

Precis som med oss alla, men mer markant hos politiker, är att allt är mycket lättare med facit i hand och nu vet Kristersson exakt vad som borde ha skett och vad regeringen borde ha gjort. Men detta är typiskt för högerblocket som försvarar sin oppositionsställning genom att nu veta vad man då borde ha gjort.

När jag ser och hör Corona-kommissionens delbetänkande kommer jag osökt att tänka på brott där statsanställda är misstänkta. Här klarläggs oftast inte något skeende eller eftersöks någon sanning utan oftast leder undersökningen fram till vad beställaren begärt.

När det gäller pandemin tycks antalet avlidna vara i fokus och ge svaret på varje fråga om hur pandemin har skötts av de inblandade. För min egen del är samma siffror mest intressanta eftersom jämförelser görs länder emellan. Jag blir mest störd av att inte veta hur de avlidna räknas och om detta tal är jämförbart länder emellan.

Jag har försökt få reda på om den svenska beräkningen är allenarådande eller om det finns länder som räknar de som dött av Corona. I Sverige räknas som bekant de som dött med Corona och om detta beräkningssätt inte skett överallt blir det ju lite udda att jämföra dödstal.

Två regioner har beräknat antalet som dött av Corona och det visar sig då att ungefär 10% har avlidit av Corona medan resterande avlidit med Corona. Detta utgör ingen ursäkt för antalet utan visar bara att beräkningar kan vara svåra att jämföra länder emellan.

Coronakommissionen har dock ett visst existensberättigande om de utan skuldbeläggande kan klarlägga vad som bör ske och finnas till hands vid nästa utbrott.

Här borde väl kommissionen kunna skapa en bibel över åtgärder som måste genomföras vid nästa pandemi? Eller kanske inte. Kanske detta ska åvila sjukvård och FHM även fortsättningsvis eftersom det är där kunskapen finns.

Inget blir bättre av att en kommission utser vem som ska bära hundhuvudet när de flesta bristerna berott på avsaknad av rutin och utrustning. Allt går inte att förutse och allt går det inte att planera för.

Sjukvården är väl värda alla de lovord som de får men ställd inför rådande situation hade de inte mycket att välja på. Men även alla andra inblandade är värda ampla lovord och alla har gjort vad de har kunnat och att allt inte blev precis som förväntat behövs det ingen syndabock till.

Jag är fullständigt övertygad om att även om hela Coronakommissionen varit med från början hade resultatet blivit detsamma. Jag kan bara se en enda punkt som möjligen innehåller något konkret och det är Coronakommissionens anmärkning om senfärdighet.

För att göra rätt och göra det bra har jag fått lära mig att ibland måste man skynda långsamt för att inte göra illa värre. Det vore intressant att klargöra om regeringens ”senfärdighet” på något sätt påverkat utveckling och resultat.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


     Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.