Vladimir Putin

”Jag hoppas någon skjuter honom”

Av Simon Vinokur 2022-03-04

Det kan inte vara lätt att vara Putin just nu. Ärligt talat, jag tycker synd om honom – på så många olika sätt. Våldtäktsmän, nazister, sverigedemokrater, Putin. Man gör inte det de gör – om man mår bra.

Om allt är som det ska – om man haft en bra barndom. Om man inte traumatiserats. Vi är alla produkter av vår egen historia, av olika omständigheter.

Men som min kloka pappa sa härom dagen:
– Jag hoppas någon skjuter honom.

Människan är inte byggd att begå massmord. Varken i liten eller stor skala. Det krävs en skadad person för att kunna få för sig att man har rätt att anfalla ett annat land, helt från ingenstans och döda civila i mängder.

Om vi bortser från Putins uppväxt, senare händelser och dåliga beslut i hans liv, har han verkligen försatt sig i en rävsax.

Uppenbarligen är det en dålig idé att fastna i rävsaxar om man är härskare i världens största land, är maktkåt och fullkomligt oförmögen att erkänna några fel. Det riskerar liksom att gå ut över andra. Till exempel över Ukraina.

Inledningsvis försökte Putin få världen att tro att Ukraina gjort nåt dumt och att han skulle rädda dem från det. Ingen trodde på det, men det var inte riktigt poängen. Den han behövde lura var nog snarare sig själv.

Sedan attackerade han, men det sket sig rätt rejält. Han förlorade flygplan, stridsvagnar och stora, svindyra maskiner som jag inte vet vad de var till för – men det visste det ukrainska försvaret som slog ut dem. Med risk för att avslöja min åsikt i frågan: Bra jobbat Ukraina!

Och han förlorade soldater såklart – nästan 9 000 på bara sju dagar, enlig ukrainska källor. Hundratals hamnar i fångenskap.

Att förlora soldater i mängder är dålig PR, särskilt när Putin under tjugo års tid har skrutit om att hans armé och hans vapen saknar motstycke i resten av världen. Vapen som nu skjuts sönder och samman som om de varit gjorda av papp.

Så något behövde göras. Det bästa alternativet för den maktkåta regenten i rävsaxen, enligt hans eget tycke, var visst att skita i allt och göra vad han egentligen velat göra från början: inleda en intensiv massaker mot civila.

För om det inte finns några regler kan man inte förlora. Utom de civila såklart, de kan förlora, men heter man Putin och styr Ryssland är det tydligen en småsak.

Det där med att förlora soldater försöker han nu lösa genom att muta anhöriga till de döda soldaterna med sju miljoner rubel. Det är ungefär 650 000 kronor de får av staten.

Oklart om de anhöriga känner att deras kära pojkar kan bytas ut mot pengar, men det är inte poängen.

Poängen är att Putin försöker få ryska unga män att känna det som att deras uppoffringar är värda att göras. Lite som ideologiska självmordsbombare. Det gäller att få dem att känna sig delaktiga – och som att det är värt mer att dö för Putins sak än det är att leva. 

Det ska bli intressant att se ryssarnas reaktion på detta – även om det kan ta tid, då regimen kontrollerar informationsflödet. Engagemanget mot kriget växer dock i sociala medier i Ryssland dag för dag och flera tusen demonstranter har arresterats i ryska antikrigsdemonstrationer bara den senaste veckan.

Med det sagt händer det spännande saker nu. Till exempel har nästan hela världen gått samman mot vad man upplever är en gemensam fiende. Det är bra.

Lite övning inför en eventuell attack från utomjordingar. Som i Independence day – fast utomjordingarna är Putin och de som står honom nära.

Bra – nu vet vi att vi kan samsas. Alltså, mer eller mindre. Lite pinsamt såklart att Vänsterpartiet inte ville ställa upp, men det är bara en tiondels promille av världens befolkning som röstat på dem, så det överlever vi.

Ber om ursäkt för det dåliga ordvalet i sammanhanget, men vad vore livet utan galghumor. Återigen, ber om ursäkt för det ordvalet också. Vänsterpartiet ändrade sig förresten sen.

Allt är dock inte dåligt. Jag läste att några hackers har bytt anropsnamn på Putins yacht, Graceful, till FCKPTN. Det innebär att när någon annan båt eller hamn anropar Graceful så använder de ”FCKPTN” (“fuck Putin”), inte Graceful. Och det verkar ha fått stå kvar rätt länge.

Och så är det lite kul med de informativa Googlerecensionerna av företag och myndigheter i Ryssland. Tror jag ger den idén tre stjärnor – tyvärr inte fler än så. Anledningen är att det är en innovativ och bra tanke, men Google har, enligt TV4, diverse system som tar bort recensioner som inte har med saken att göra, så dessa kommentarer försvinner rätt så snabbt.

Tanken med dem är att lägga in information om kriget så ryssar kan läsa och se bilder om det – för att på så vis motarbeta rysk, nationell propaganda.

Vi vet alla mer eller mindre vad som pågår i Ukraina just nu. Även om jag tror att många av oss inte har energi att följa precis allt som händer hela tiden så ligger en oro över våra liv som en mörk, tung ångestmatta.

Det nämns kärnvapen och ryska attackflygplan touchar svenskt territorium. Putin slår ner över Ukraina som en uppeggad kamphund utan koppel och husse.

Ingen vet vad som väntar om han vinner kriget. Ingen vet var hans galenskap tar slut. Om den tar slut. Ingen vet vilket land som kan stå på tur. Men det råder ingen tvekan om de grymheter som sker i Ukraina idag.

En miljon människor har flytt från Ukraina sedan kriget började men 98 procent är fortfarande kvar inom landets gränser. Och – Ukraina har inte gett upp.

Som deras vice premiärminister Olha Stefanischyna uttryckte det:
– Det är inte bara Ukraina som står på spel. Om Ukraina misslyckas så misslyckas Europa.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


     Simon Vinokur är judisk debattör med fokus på människorättsliga frågor. Engagemanget mot rasism och för integration väcktes i tidig ålder av mamman som arbetade med flyktingar och av pappan som kämpat för mänskliga rättigheter i Litauen i hela sitt liv. Sedan 2015 har Simon arbetat ideellt med två integrationsprojekt som han startat, Integrationssegling och Mirumirupliff.
Simon är en av Magasinet Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag och torsdag kväll 22.00.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.