Bengt Sändh

Hästköttsskandal – vadå?

Den bransch som skall förse oss med mat och dryck är ett enda stort bedrägeri. Ett litet antal multinationella koncerner har lagt under sig allting. EU är en tungrodd koloss med många tusen handsvettiga tjänstemän och politruker helt i händerna på koncernernas lobbyister.

Bengt Sändh var ett av de omskrivna barnhemsbarnen. Han blev med tiden smed.
Men enligt polisen hann Bengt innan dess, i unga år, sätta ett informellt svenskt rekord i bilstölder genom att stjäla 46 bilar under tio dygn.

Med tiden blev han trubadur och har sjungit in 21 LP- och CD-skivor.

1993 startade han Bengt Sändhs snusfabrique.

Han spetsade sitt snus med lite konjak och det blev en succé.

Sex år senare sålde han snusfabriken till Swedish Match och flyttade till spanska Costa del Sol.

Där lever han nu med hustru och hundar. Bengt Sändh skriver böcker i skilda ämnen och är hängiven naturfograf.

 

Vid travtävlingar händer det titt som tätt att en av hästarna galopperar. Detta ekipage blir då genast diskvalificerat. Att ha en häst som lätt faller i galopp medför uteblivna inkomster för travtränaren och hans stall så när en travhäst galopperat för tredje gången går den ofta till slakt och av köttet förfärdigar kocken en köttgryta som kallas gallopps. Att begynnelsebokstaven g sedan ersatts med bokstaven k beror på det som språkvetare kallar för ”folketymologisk omtolkning”.

   Ingen har väl missat den jättelika ”hästköttsskandalen” som drabbat så gott som hela EU-området de senaste veckorna. Någon större skillnad i smak och näringsvärde råder knappast mellan häst och nötkött. Däremot kan andragas att hästar, framförallt tävlingsdito, medicineras hårdare så att deras kött innehåller mer rester av mediciner och främst då antibiotika. Å andra sidan kan hästkött vara att föredra, framför nötkött, för den som är nötallergiker. Skämt åsido, så är den verkliga orsaken till skandalen att man uppgivit att hästköttet är nötkött och det är falsk varudeklaration och som sådant helt förkastligt. Det är av moraliska skäl som folk i allmänhet vägrar äta häst. Alltså samma skäl som gör att man skulle vägra äta katt eller hund.

   För ganska jämnt 200 år sedan, då folk i stockholmstrakten svalt, medan man grävde ner avlivade hästar, bildades ett sällskap som ville lära människor att äta hästkött. En av de mer bemärkta medlemmarna i denna ideella sammanslutning var Märta Helena Reenstierna som vi känner som Årstafrun. Uppe i Årstabergen i Stockholm slaktade man vid flera tillfällen en häst och dit fick fattiga komma för att äta sig mätta. Slaktare av skrået vägrade att befatta sig med hästkött så slakt och styckning utfördes av vallackare och rackare. Trots denna vällovliga förenings ansträngningar tycks de flesta, än idag, ha dubier mot att inmundiga hästkött. Det säljs alltjämt så kallat hamburgerkött men hur många vet att det är häst?

   Själv är jag lite förvånad över denna hästköttsskandal. Borde vi inte i denna tid vara luttrade mot all falsk varudeklaration. Det är inte mycket som stämmer av det vi kan läsa på de livsmedelsförpackningar vi köper. Köttet från gammal slutmjölkad kossa upphöjs till oxkött och oxfilé trots att vi inte haft en oxe i landet sedan Moa Martinssons dagar. Lamm är namnet på det icke könsmogna fåret men lik förbannat kallas gamla tackor för lamm och deras kött för lammkött. Gamla hönor kallas för kyckling när de hamnar i butiksdisk och på matbord. Och så vidare.

   Nog minns jag hur svenska husmödrar for med färja över till Danmark och Åland för att handla billig oxfilé, men var den så billig? En finsk statsveterinär sa vid ett tillfälle: ”Om allt det som säljs under benämningen oxfilé på Åland verkligen är oxfilé så skulle det inte finnas ett enda levande nötkreatur i Finland”. Men det var oxfilé men den var importerad, i fryst skick, från Argentina. Dessutom var den tyngd vilket går till så att man lägger den i vatten med polyfosfat, ett vätmedel som också finns i tvättmedel, vilket gör att köttet kan ta upp mer vätska. Detta var förbjudet i Sverige tills vi gick med i EU då det blev tillåtet av konkurrensskäl. Om det hade varit tillåtet att tynga och frysa oxfilé så hade den varit lika billig i Sverige som på Åland. Husmödrarna for alltså över Ålandshav och Öresund efter vatten. Nu får man tynga köttet i hela EU-området och det är en mycket värre skandal än detta med hästköttet. Genom att förstöra köttet kan branschen höja priset. Lägger du en sådan biff i stekpannan får den ingen stekyta. Det blir i stället en grådaskig och oaptitlig köttklump kokt i sin egen lilla pöl av vatten och tvättmedel.

   Den bransch som skall förse oss med mat och dryck är ett enda stort bedrägeri. Ett litet antal multinationella koncerner har lagt under sig allting. EU är en tungrodd koloss med många tusen handsvettiga tjänstemän och politruker helt i händerna på koncernernas lobbyister. Vårt tandlösa Livsmedelsverket som har att tillvarata de svenska konsumenternas intressen är bara ett stort skämt – och ett dåligt sådant.

Bifogade filer:
Samlagskontrakt.pdf
Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.