Tänk om och tänk rätt

Jag blir ledsen, förbannad och förtvivlad när jag ser hur staten behandlar en liten grupp människor som haft oturen att födas med, i mina ögon, ofattbara problem. Trots att de flesta har samma tankar och visioner som vi andra, så blir de förbjudna ett ens få en chans att leva ut sina drömmar.

   Sverige är ett välståndsland – som inte påstås ha råd med LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade).

LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor, att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet och att de kan påverka vilket stöd och vilken service de får. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

   Enligt ekonomifakta ligger Sverige på 10:e plats i välståndsligan med Danmark bara marginellt före och med Norge ordentligt före.

   Sveriges bruttonationalprodukt uppgår enligt samma källa till 4 405 miljarder kronor år 2016.

  •    De allmänna offentliga förvaltningarna kostar 295,5 miljarder.
  •    Försvaret kostar 47,2 miljarder.
  •    Sveriges skydd och rättsskipning kostar 54,4 miljarder.
  •    Hälso och sjukvård kostar 290,5 miljarder
  •    Socialt skydd kostar 873 miljarder
  •    Utbildning 272,8 miljarder

   Dessa uppräknade summor utgör bara en del av en lång lista på hur svindlande kostnaderna fördelas på olika enheter och myndigheter. Trots detta förhållande höga välstånd anser de styrande och ställande att kostnaderna för LSS är för höga och måste pressas ner.

   LSS kostar 24 miljarder om året. Denna summa är cirka en halv promille av Sveriges totala BNP. Har Sverige verkligen inte råd med det? För några år sedan när LSS fungerade som det skulle, alltså innan Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) sagt sitt, låg Sverige på fjärde plats i välståndsligan.

   Nu anser några jurister och ledamöter i HFD att till exempel väntetid för ledsagare inte får utgöra arbetstid och kosta något för verksamheten. Detta visar bara att även HFD:s experter nog skulle behöva en viss ledsagning i det svenska arbetslivet.

   Om dessa beslutsfattare tror att alla Sveriges avlönade anställda arbetar hundra procent av den avlönade tiden, utan pauser och utan avbrott, så visar det bara hur lite de begriper.

   Tänk om varje avlönad person i Sverige skulle ha en liten registrator i bröstfickan. Denna lilla registrator skulle bara ticka tid när avlönat arbete pågår och inte under pratpaus, rökpaus, kisspaus, fikapaus, lunchpaus eller annat uppehåll – och tillåta löntagaren att gå hem först när åtta effektiva timmar registrerats.

   Vilka långa arbetsdagar det skulle bli och jag undrar om dygnets 24 timmar skulle räcka till eller om även lunchtimmen skulle behöva användas för jobb. Värst skulle det nog bli för HFD:s ledamöter som nog skulle få problem med ett långsamt och felaktigt tänkande.

   Därutöver har tydligen HFD uttalat sig om vad som är livsuppehållande nödvändigheter och här är tydligen varken mat eller luft något livsnödvändigt.

   Måste det sparas på LSS så se till att kontrollera fusket. Att några fuskar och har satt detta i system får inte drabba dem som behöver hjälpen.

   Offentliga utgifter fördelade på ändamål ser ut så här procentuellt:

  • Allmän offentlig förvaltning: 14 procent
  • Försvar, 2 procent
  • Samhällsskydd, rättsskipning, 3 procent
  • Infrastruktur, ekonomiska frågor, 8 procent
  • Hälso-och sjukvård, 14 procent
  • Utbildning, 13 procent
  • Socialt skydd, 42 procent
  • Övrigt som allmän offentlig förvaltning plus lite till utgör 4 procent

   Någonstans i detta ligger en halv promille för LSS som beslutsfattarna anser att Sverige inte har råd med och som bör skäras ner med ytterligare någon tusendels promille. Tänk om och fundera på vilka värden som är viktigast.

   Slutligen – om jag förstått saken rätt så kan Sveriges försvar stå emot en potentiell fiende i cirka 30 minuter. Om motståndet varar 30 eller 29 minuter kan väl kvitta – men med en sänkning till 29 minuter är hela LSS:s nedskärning finansierad.

 


 Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln. Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.