Veckans värsta

Veckans värsta – myten som krossades

2018-07-07

Då och då sprids myter som ibland liknar vandringssägner. Som myten om att den som är villaägare kan bli ersättningsskyldig om en inbrottstjuv halkar och slår sig när han är inne på villatomten för att göra inbrott. Men så är det inte. Nu senast handlar det om myten om att en väldig massa rättegångar måste ställas in för att folk inte vågar vittna – men så är det inte heller.

   Av olika anledningar ställdes 2017 nästan var fjärde rättegång (22 procent) in av brottmålen i landets tingsrätter.

   Med det som grund har diverse politiker och journalister fått för sig att det här handlar om att vittnen inte törs vittna. Vilket inte alls är förklaringen utan något som snarare exponerar dessa personers förutfattade meningar. Ja, det vill säga, förhoppningsvis är förutfattade meningar förklaringen. För det kan väl inte vara så att vissa av dem vet att förklaringen är en annan men ändå basunerar ut den här myten?

   En fjärdedel av de inställda rättegångarna handlar om att den som var misstänkt för ett brott inte dök upp och inte hade kunnat delges att han eller hon skulle inställa sig i rätten den dagen. Det handlar då alltså om brott av en kaliber som inneburit att den misstänkte inte suttit häktad när det blivit dags för rättegång.

   En annan anledning till att mål blivit inställda är som det heter ”parts frånvaro”. Det är skälet till att 14 procent av målen ställts in. Det handlar om att någon av juristerna har blivit sjuk och inte kunnat ersättas eller har varit tvungen att med kort varsel närvara vid en häktningsförhandling eller liknande.

   Så här fortsätter det när Domstolsverket tagit fram statistik, för att till slut landa på att antalet rättegångar som har ställts in på grund av att något vittnen inte varit på plats, utgör 1,2 procent av de inställda brottmålen.

   Innebär då det att i 1,2 procent av brottmålen har vittnen inte tordats vittna? Nej det gör det inte, säger såväl advokater som åklagare och domare jag talat med. Det handlar i huvudsak om mindre mål där en fällande dom sannolikt hade inneburit böter.

   Vad landar vi då i? Sannolikt är det några få promille av rättegångarna som ställts in som handlar om att något vittne inte tordats vittna. Vilket i sin tur inte alls behöver ha föregåtts av något hot, utan av att ett vittne helt enkelt tycker att det skulle vara otäckt att vittna mot till exempel en misstänkt mördare. Något som ju är helt förståeligt.

   Naturligtvis är det allvarligt – mycket allvarligt – om vittnen hotas och inte törs vittna. Eller inte törs för att de, kanske på goda grunder, har fått uppfattningen att det kan försätta dem i fara. Det här har tyvärr alltid förekommit. Om det blivit fler sådana fall nu är det ingen som vet – men alltså en del som påstår.

   Men myten som spridits om att en massa rättegångar, kanske hela 22 procent av alla rättegångar i brottmål, skulle ställas in på grund av att vittnen inte törs vittna – kan alltså härmed avföras. Den statistik som domstolsverket tagit fram och redovisat den här veckan fullkomligt krossar den myten. Fakta är alltså att av de rättegångar i brottmål som ställs in årligen i landets tingsrätter handlar 99 procent om något annat än att vittnen inte tordats vittna.

För övrigt anser jag…

   att Veckans värsta även kan utgöras av att Migrationsdomstolen i Malmö gjort ett politisk ställningstagande när man vägrat döma efter den nya så kallade ”gymnasielagen”. Att man enligt chefrådmannen anser att lagen inte är bra och därför inte ska följas, blir så helt fel som det kan bli.

   Det är den folkvalda riksdagen som stiftar lagar och domstolarna har att döma efter dessa. Vi kan lite till mans ha olika åsikter om hur bra en lag är. Till exempel kan man tycka att det är konstigt att om någon säljer en hyreslägenhet svart till någon så är det säljaren som begår ett lagbrott. Medan om en prostituerad säljer sex till någon så är det köparen som bryter mot lagen.

   Men likafullt har domstolarna att följa de lagar som stiftas. Om olika domstolar börjar tycka att den ena eller andra lagen inte är bra och därför vägrar att följa den – då raseras rättsstatens grundläggande fundament.

   Om chefsrådmannen vid Migrationsdomstolen i Malmö vill ifrågasätta en lag så får han göra det genom att skriva en debattartikel eller liknande. Men inte genom att via domstolen vägra rätta sig efter gällande lag.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.