Stäng ner det statliga penningtvättslotteriet

   Penningtvättslagens tillämpning vid svenska domstolar spretar som en solfjäder och får kamelryggen att framstå som ett under i jämnhet. Normalt ställda krav på förutsebarhet har lagts på hyllan när stryktipsraden upplevs som mera säker än ett domstolsavgörande.

   I fredags meddelade hovrätten i Malmö domar i två skilda mål som båda avsåg grova penningtvättsbrott. Likheten mellan de två målen och hur åklagaren utvecklat sin talan i respektive mål är slående. I vart och ett av målen återfanns det en misstänkt som dömts till 2.5 års fängelse av tingsrätten.

   Bevisläget mot de båda männen var likartat och uppvisade betydande svagheter. Nu beslöt hovrätten att helt frikänna en av de misstänkta medan man valde att fälla den andra. Oavsett att det fanns viss bevisning mot den frikände medan det helt saknades bevis mot mannen som man valde att fälla.

   Tillämpning av penningtvättslagen är en krånglig historia eftersom det krävs att åklagaren kan visa att de pengar som hanterats härrör ifrån brottslig verksamhet. Något som i flera fall visat sig vara komplicerat eftersom det inte är klarlagt hur konkret åklagaren måste vara.

   Det framkom inte minst i Göteborgs tingsrätts mål B 1693–17 där 15 personer frikändes från grova penningtvättsbrott efter det att tingsrätten vägrat att ta ställning till det av åklagarna påstådda förbrottet grovt bedrägeri.

   Penningtvättslagen i all ära, men nog finns det tydliga populistiska inslag över införandet av lagen 2017. Misstänkta fälls och frias på ett sätt som för tankarna till chokladhjulet på Liseberg, åklagarna förefaller oklara över vad som gäller medan domstolarna famlar i mörker.

   Den enda inblandade grupp som är helt säker på hur det ska sluta för egen del är försvarsadvokaterna med sina kostnadsräkningar

   För skattebrott krävs inte något svårdefinierat förbrott, pengar som flutit in på konton ska deklareras och när så inte sker är det subjektiva rekvisitet uppfyllt. I takt med att avgöranden i penningtvättsmål spretar åt alla håll är det en svårbegriplig väg som populistiska åklagare valt när man harvar vidare i penningtvättsträsket.

   I det statliga penningtvättslotteriet finns det inga vinnare utan enbart förlorare. Den ekonomiskt största förlorargruppen är landets skattebetalare som tvingas finansiera åklagarnas dikeskörningar.

   Den verkliga förloraren är vår i rask takt nedmonterade rättsstat när principen om förutsebarhet överges. Nog bör man ha en aning om utgången när man står anklagad för brott i Sverige 2019.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.