Vissa tycks komma undan med vad som helst

2019-03-08

Härförleden avslutades en rättegång i Strängnäs där en tjuv varit inne i domkyrkan och stulit tre riksregalier. Han dömdes till 4,5 års fängelse men det intressanta är inte denna dom utan tingsrättens bedömning av målsägarbiträdets yrkande på 490 000 kronor för sitt arbete.

   Den misstänktes försvarare tillerkändes cirka 130 tusen kronor för sin arbetsinsatsinsats och härtill kommer utlägg, tidsspillan och mervärdesskatt. Total kostnad för försvaret 210 tusen. Detta är nog inte oförsvarligt på något sätt.

   Domkyrkoförsamlingens målsägarbiträde blev inkopplad strax före rättegången. Och hade ingen framträdande roll under förhandlingarna, eftersom åklagaren förde skadeståndstalan, yrkade trots det på nästan en halv miljon kronor, 490 tusen kronor, i ersättning för sitt arbete.

   Detta belopp jämkades av tingsrätten till 70 000 kronor och det är nu man börjar fundera på vad detta är? Är inte det ett försök till bondfångeri?

   Här har en advokat försökt få ut en halv miljon kronor trots en försumbar insats och för mig framstår det som uppenbart att han gjort ett försök att tillskansa sig betydligt mer än vad hans arbetsinsats var värd.

   Varje hantverkare som försöker blåsa en uppdragsgivare på flera hundratusen skulle nog bli polisanmäld i rödaste rappet. Men i olika rättegångar jämkas bara kravet och med det är det tydligen bra. Varför?

   Tingsrätten skriver:

Det får med hänsyn till målets omfång och betydelse för domkyrkoförsamlingen anses ha varit skäligen påkallat för denna att anlita ombud och låta sig företrädas av detta under rättegången. Fråga har dock varit om ett mål där åklagaren fört ansvarstalan och vad som utgör en skälig kostnad måste ses mot denna bakgrund.

Domkyrkoförsamlingen har anmält ombud kort tid före huvudförhandlingen inleddes, har inte åberopat någon bevisning i ansvarsfrågan utöver åklagarens och har inte anfört att den vidtagit några utredningsåtgärder i ansvarsdelen utöver vad åklagaren gjort.

Vid bedömningen av skäligheten bör också en jämförelse göras med det arbete som försvararen lagt ned och den kostnad detta skäligen ersätts med. Den offentlige försvararen har begärt ersättning för 94,5 timmars arbete med 130 410 kr exklusive mervärdesskatt. Vid den jämförelsen bör dock beaktas att försvararens uppdrag varit mer omfattande. Det har pågått under längre tid och innefattat ett omfattande arbete under förundersökningen, vilket inte motsvaras av arbete för Domkyrkoförsamlingens ombud.

Domkyrkoförsamlingen bör sammanfattningsvis ersättas för kostnad för närvaro av ett ombud under förhandlingen i tingsrätten, samt därutöver skälig ersättning för förberedandet av denna. För en normalskicklig advokat som ersätts enligt rättshjälpsnormen, hade 50 timmars arbete för förberedelse och närvaro vid huvudförhandlingen utgjort skälig ersättning.

Domkyrkoförsamlingens arbete med att tillvara ta sin rätt vid biträdandet av åtalet hade på ett tillfredsställande sätt kunnat utföras för den kostnad som det inneburit. Oavsett vilken tid som lagts ned eller vilken timpenning som tillämpats, bör ersättningen för arbete inte bestämmas till högre belopp än så.

   Ersättningen beslutas således till cirka 70 000 kronor. Är det verkligen möjligt, ens för en advokat, att få ihop det antal timmar som han begärde ersättning för? Det borde i så fall handla om cirka 300 timmar.

   En riksdagsledamot försöker blåsa staten/skattebetalarna på 8 600 kronor per månad genom att hon hyr makens övernattningslägenhet. När hon blir avslöjad säger hon att ber riksdagsförvaltningen ändra det månatliga beloppet så det blir rätt.

   Med det ska det tydligen vara bra – och allt är frid och fröjd?

   Hur länge detta bedrägeri pågått eller hur stora pengar det handlar om borde utredas av polis som bedrägeri eller försök till bedrägeri alternativt grovt brott. En ohederlig riksdagsman vill vi skattebetalare inte ha.

   Inget av dessa fall och mängder av andra fall måste ha kommit till polisens kännedom – och jag frågar igen. Varför upprättar inte polisen anmälningar på dessa riksbekanta bedrägerier eller bedrägeriförsök? Ingen tror väl att polis och åklagare undgått att höra talas om fallen?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


     Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.