Eric Torell

Var bara de två skotten i ryggen straffbara?

Av Börje R P Carlsson 2019-04-15

Så har då äntligen åklagarbeslutet om skjutningen av Eric Torell kommit. Här presenteras ett ärende som gått helt fel från början till slut. Inget har, även om åklagaren säger att den mesta verkanselden var korrekt, gått rätt till. Allt blev fel från början till slut.

   Åklagaren, tydligt skärrad, säger att de två skott som träffade Eric i ryggen och som dödade var straffbara. Samtidigt säger han att när Eric vände ryggen åt polisen skulle dessa sluta skjuta eftersom det, underförstått med ryggen mot poliserna, inte ens förelåg inbillat nödvärn.

   Då blir i alla fall jag fundersam över hur åklagaren kan fastslå att det bara var de två sista skotten som var straffbara. Kanske det sköts 10-15 skott i riktning mot Erics rygg varav två träffade. Då är det väl svårt att hävda att ett 20-tal skott var nödvärn och korrekta medan två skott var straffbara.

   När konfrontationen med Eric uppstod var poliserna troligen fyllda av adrenalin och blodet pumpade förmodligen runt i en hiskelig fart. Farten var för hög för att hjärnan skulle hinna ta till sig det livgivande syret och reptilhjärnan tog över och styrde agerandet precis som polisens skjututbildning syftar till.

   Polisens skjututbildning hade, i varje fall när jag utbildades två syften och de skulle sitta i ryggmärgen, för att tänka fanns det inte tid till. Mål nummer ett är att hantera vapnet och mål två är att komma först till skott. Hur situationen än ser ut gäller det att komma till skott först.

   En övning började med att skytten står med hölstrat vapen med ryggen mot målet, som är fem helfigurer som svängs fram. När figurer svänger fram skall skytten sno runt, samtidigt dra vapen med inbyggd mantelrörelse och komma till skott på kortast möjliga tid.

   Målen var fem pappersfigurer, tre banditer i kombination med kungen och drottning Silvia. Skyddsobjekten får inte träffas även om klisterlappar visade att också de hade drabbats av ”dödliga” skador.

   I det här Eric-fallet var poliserna anmärkningsvärt snabba till skott. De hade verkligen lärt sin läxa. I läxan ingick tydligen inte att lära sig avvakta eventuell verkan av skotten utan att bara brassa på så länge målet stod.

   När det hela var ett faktum reagerade poliser som vanligt och försökte försvara agerandet. Polisledningen tycktes stå över denna petitess och verkade inte bry sig. De brydde sig så lite att inte en enda polis, varken någon vanlig polis eller någon i chefsleden, har besökt föräldrarna och beklagat sorgen. Inte brytt sig om hur Erics anhöriga mått och inte heller beskrivit för dessa anhöriga hur de inblandade poliserna mår.

   Nu ska det bli rättegång men är alla skyldiga instämda för att stå till svars? Är det rätt att lägga hela skulden på relativt unga poliser som bara gjorde det de fått lära och fått öva tills reptilhjärnan tar över så fort någon andas ”vapen”.

   All heder åt åklagaren även om han är märkbart partisk för polisens sak, men det finns ett antal tidigare dödsskjutningar som borde ha lett till åtal. Kanske polisen efter ett antal fällande domar skulle förstått att ändra på utbildningen så poliserna tänkt efter en sekund före. Jag kan just nu inte komma på en enda dödsskjutning som skulle ha påverkats till det sämre med någon sekunds eftertanke.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.