Kapten Örtenblad trampar snett

De bägge civilklädda männen på restaurang Carlton, som inte är riktigt så civila deras diskreta kostymer och grälla slipsar låter ana, heter Artur Örtenblad, kapten i reserven på A1, Kungliga Svea Artilleriregemente, och major Frantisek Nemec, militärattaché vid tjeckoslovakiska legationen. Ett par bord därifrån sitter säkerhetspolisen och följer deras förehavanden med vaksamma ögon. Det handlar om lätta pengar, sprit och kvinnor. Och landsförräderi.

I matsalen på restaurang Carlton sorlar rösterna bland det stilla klirret av glas och bestick. Klockan är strax efter sju på kvällen måndagen den 7:e mars 1955 och vid ett av de runda fönsterborden sitter två män och smuttar på varsitt glas konjak efter avslutad middag. De för ett livligt samtal även om språkförbistringen gör att vissa av de mer subtila skämten troligen går förlorade i den ömsesidiga konversationen.

Halvvägs igenom kaffet och konjaken tar den ene av dem fram ett pappersark ur plånboken, ett papper han ögnar igenom under tystnad och därefter viker ihop och tillsammans med en tusenlapp skjuter över bordsduken till sin granne som efter en snabb blick på pappret nickar och stoppar det i innerfickan. De bägge civilklädda männen, som inte är riktigt så civila deras diskreta kostymer och grälla slipsar låter ana, heter Artur Örtenblad, kapten i reserven på A1, Kungliga Svea Artilleriregemente, och major Frantisek Nemec, militärattaché vid tjeckoslovakiska legationen.

Ett par bord därifrån sitter säkerhetspolisen och följer deras förehavanden med vaksamma ögon.

Många kvinnor

Artur Örtenblad titulerar sig omväxlande direktör Örtenblad eller kapten Örtenblad beroende på humör och omständigheter. Han är född juldagen 1908 i Stockholm men har växt upp i Växjö innan han i vuxen ålder återkommit till födelsestaden. Våren 1955 är han alltså 46 år gammal, och beskrivs som en typisk Klarakis. En galant playboy, smord i munnen, charmerande och älskvärd, kanske till och med lite för älskvärd då hans många kvinnoaffärer gjort att han inte längre lever tillsammans med sin fru även om de fortfarande är gifta, och förutom en 31-årig älskarinna som han oftast bor ihop med på Tre Liljor 4 och med vilken han har två barn, har han även en 21-årig älskarinna inneboende på sitt kontor på Holländargatan 5, för att nämna ett par av de mer stadigvarande damsällskapen.

Officer blev han under beredskapsåren och anses av kollegorna vara en mycket skicklig trupputbildare, men annars har hans yrkesbana huvudsakligen rört sig inom restaurangnäringen där han under åren bland annat varit hovmästare på 1930-talets mest ökända nattklubb Atlantic på Teatergatan, och dessutom direktör för Stadshotellen i Eksjö och Örnsköldsvik.

Första mötet

Posten som reservofficer är inte särskilt betungande, Artur Örtenblads huvudsakliga verksamhet är som verkställande direktör i sin firma City Hotell- och Restaurangaktiebolag, ett företag som helt eller delvis äger och driver ett flertal stockholmskrogar, bland annat Örtas Kafé på Karlbergsvägen 51 och det klassiska och 1955 helt nyrenoverande Fittja Värdshus. I Klarakvarteren är han en bekant och populär figur där hans stora Jaguar med registreringsnummer A6833 är en välkänd syn på gatorna.

Den sorglustiga historien om hur en Klaraplayboy och mångårig och ofta skrävlande fosterländsk medlem i Högerförbundet blir hantlangare åt kommunistdiktaturer tar sin början kvällen den 9:e mars 1954 när Artur Örtenblad stiger ombord på nattåget till Åre för några dagars semester i samband med VM-tävlingarna i utförsåkning där, symptomatiskt nog utan vare sig hustru eller älskarinnor.

Han tar in på Fjällgårdens pensionat tillsammans med ett stort antal gäster, svenska såväl som internationella, och blir snabbt medelpunkten i det glada festlivet. Bland alla de nya bekantskaper han gör befinner sig två utländska herrar, Frantisek Nemec och Zdenek Jansa, vilka av de övriga gästerna döpts till ”Plutten och Politruken” och inte sparar på varken alkohol eller inbjudningar. De gör ingen större hemlighet av att de är militärattachéer på tjeckoslovakiska legationen, och redan första kvällen hamnar Frantisek Nemecs, som vid samtal oftast kallas Frans, franskspråkiga visitkort med titeln ”commandant” i Artur Örtenblads ficka. Ett oskyldigt möte som leder till gemensamma skidturer och förtroliga samtal med anledning av deras ömsesidiga militära bakgrund alltihop i ett töcken av tjeckisk sprit, och det är också en nöjd men bakfull Artur Örtenblad som efter en dryg vecka stapplar av tåget på Stockholms central.

Lådor med konjak

Kapten Örtenblads nye vän Frantisek Nemec är en man som säkerhetspolisen sedan lång tid hållit ögonen på. Efter att flera sovjetiska diplomater blivit utvisade för spioneri har Kreml från tid till annan börjat lägga ut sådana tjänster på entreprenad till sina vasallstater, och tjeckiska legationens militärbyrå, vars chef Frantisek Nemec är, skulle snart komma att framstå på ett i diplomatkretsar mindre smickrande sätt, en sak både han och Artur Örtenblad än så länge är lyckligt ovetande om. Vänskapen blir intimare, och Artur Örtenblad överöses med gåvor, främst i form av restaurangmiddagar och dyra likörer ur legationens aldrig sinande spritförråd. Vid en fest på Postbaren på Klara Norra Kyrkogata 19, en av City Hotell- och Restaurangaktiebolags krogar, dyker representanter för tjeckiska legationen, biträdande militärattaché Zdenek Jansa och tjänstemannen Bohumil Sladek, en man som trots utpräglad öststatsbrytning något besynnerligt presenterar sig som ”Mr Smith”, oväntat upp med några lådor konjak i det glada sällskap som annars består av stamgäster, även poliser, från Klarakvarteren och teaterfolk från närbelägna Oscarsteatern.

Inte minsta lilla krav – ännu

Några veckor senare förärar Frantisek Nemec Artur Örtenblad en låda whisky i samband med en middag på restaurang Tre Kronor i Kungliga tennishallen, och så håller det på. Mellanhand vid leveranserna av tjeckisk öl och Artur Örtenblads favoritkonjak Martell är tobaksaffären i samma hus som kontoret som då låg på Hamngatan 28 där Frantisek Nemec själv eller någon annan legationstjänsteman lämnar in paketen som sedan hämtas av den festande direktören. Trots att Frantisek Nemec mycket väl känner till Artur Örtenblads koppling till Svea Artilleriregemente, ett faktum som ganska säkert varit det som fått honom att inleda den än så länge något ensidiga bekantskapen, ställer han inte minsta krav på sin nye vän. Ännu.

Börjar lägga ut trevare

Redan vid den här tiden börjar grävskoporna tugga i sig de gamla Klarakvarteren, och utsikten från Artur Örtenblads kontor, vars fönster vetter mot Beridarebansgatan, blir alltmer dyster. En byggmästare skryter i tidningarna om att hans firma redan rivit tvåhundra hus i Stockholm och stora luckor uppstår i de annars gemytligt ålderdomliga kvarteren. City Hotell- och Restaurangaktiebolag flyttar sitt kontor till en före detta lägenhet på Holländargatan 5, och den 21-åriga älskarinnan följer med. Sommaren 1954 har Artur Örtenblads företag gått in som delägare i Fittja Värdshus, en restaurang som lovar gott men vars renovering kostat betydligt mer än väntat och som trots att både Postbaren och ett par andra verksamheter sålts ändå lämnat ett betydligt underskott i den Örtenbladska kassan.

Om Frantisek Nemec känner till detta är oklart, men strax efter årsskiftet 1955 ökar han takten på sin charmoffensiv och börjar försiktigt lägga ut trevare mot den svenske reservofficeren. Allt oftare glider samtalet in på militära ämnen, och oskyldigt utkastade frågor om repövningar blandas med mer detaljerade sonderingar. Det svenska försvarets reglementen omarbetas rejält i början av 1950-talet med egna och andra länders erfarenheter från världskrig och beredskapsår som grund, och dessa reglementen är ett ämne Frantisek Nemec återkommer till vid ett flertal tillfällen. Speciellt intresserad är han av artilleriets nya signalinstruktion.

Mystiska papper byter ägare

Artur Örtenblad är bara en av Frantisek Nemecs mindre intressenter. Hans spionnät har förgreningar långt utanför Stockholm, till Malmö, Göteborg och inte minst Karlskoga där Bofors fabriker är belägna, vilket inte gått säkerhetspolisen spårlöst förbi. En svensk officer som kontinuerligt umgås med en känd underrättelseagent från främmande makt kan naturligtvis inte undgå att dra ögonen till sig, men även om säkerhetspolisen håller Artur Örtenblad under uppsikt har man ännu inte fått anledning att misstänka honom för brott. Tills kvällen den 7:e mars 1955 när de två vännerna gör ett besök på Hotell Carltons populära franskinspirerade restaurang i de vackra 1920-talslokalerna på Kungsgatan 57A och det mystiska pappret byter ägare över bordet. Arket innehåller en lista på amerikanska radiokomponenter, teknologi som inte exporteras till vem som helst. Alla de östeuropeiska diktaturstaterna står per automatik på svarta listan och även i Sverige måste importörer förbinda sig att inte exportera vidare till tredje part. Listan Frantisek Nemec gett Artur Örtenblad upptar ett antal siffer- och bokstavskombinationer såsom QK140A och QK227 bakom vilka kryptiska beteckningar döljer sig elektronrör, så kallade reflexlystroner, vars höga frekvenser medger mottagning och sändning med små antenner och stor riktskärpa. Dess militära betydelse och användning är troligen överflödigt att påminna om.

Ett brunt paket

Efter middagen ställs kosan till Artur Örtenblads kontor ett par kvarter från Hotell Carlton. Besöket blir inte långvarigt och när Frantisek Nemec redan efter femton minuter ensam kommer ut ur porten har han ett brunt paket under armen, ett paket som ser ut att innehålla böcker, och de spanande poliserna spetsar öronen. Från Holländargatan 5 fortsätter Nemec raka vägen till tjeckoslovakiska legationen på Tysta gatan 10 på Östermalm, bilden till höger, där han efter ytterligare tjugo minuter åter uppenbarar sig på gatan, den här gången utan paket, och säkerhetspolisen blir nu misstänksam på allvar.

Tysta Gatan

Tysta gatan 10 på Östermalm i Stockholm

Inte heller minskar betänkligheterna på något vis av att en av Nemecs hantlangare, Bohumil Sladek, dagen därpå besöker en fotoaffär och köper 60 meter Ilford Micro 35 millimeters film, en framkallningsdosa och dessutom 500 ark fotopapper i storlek 18 X 24 centimeter. Någonting är uppenbarligen i görningen. På morgonen den 10:e tittar Artur Örtenblad in på Sundbergs Radio på Holländargatan 3, i hörnan av Apelbergsgatan i samma kvarter som City Hotell- och Restaurangaktiebolags kontor, och lämnar över listan från Nemec, men de begärda radiokomponenterna är knappast av vardagligt slag och måste därför rekvireras från fabrik varför han får beskedet att det troligen kommer att ta ett par veckor.

Örtenblad grips

ExpressenSäkerhetspolisen väntar inte längre, och klockan 10:50 samma dag får Artur Örtenblad en obehaglig överraskning när han hämtas in till högkvarteret på Lilla Nygatan 5 i Gamla stan. Gripandet kommer som en blixt från klar himmel, det första i ett landsomfattande tillslag, och Örtenblad erkänner så gott som omedelbart allt han lagts till last. Efter middagen på Carlton har han och Frantisek Nemec gått upp på kontoret och öppnat en flaska vin. Redan efter en klunk tar Frantisek Nemec Artur Örtenblad i armen och leder in honom i rummet intill. Han pekar på en hög militära handlingar som ligger i bokhyllan samtidigt som han utan ett ord håller fram fyra tusenkronorssedlar, strax över 56 000 i nutida penningvärde. Efter att ha betänkt sig bråkdelen av en minut blir frestelsen för stor. De militära handlingarna, artilleri- och arméreglementen och de eftertraktade nya signalinstruktionerna, är visserligen märkta ”Endast för tjänstebruk”, en beteckning på handlingar innehållande hemliga uppgifter men sådana som är avsedda för fältbruk och därför av praktiska skäl inte kan märkas som hemligt då de i så fall skulle behövt förvaras i kassaskåp, men Artur Örtenblad har stort behov av kontanter sedan renoveringen av Fittja Värdshus slukat största delen av hans rörliga kapital, och tycker sig dessutom stå i tacksamhetsskuld till major Nemec. Handlingarna läggs i ett stort brunt kuvert och Frantisek Nemec avlägsnar sig omedelbart utan att ens dricka upp sitt vin.

Lämnar landet

Att den film Bohumil Sladek köpt är avsedd för kopiering av dessa handlingar är helt uppenbart och redan på eftermiddagen den 10:e, några timmar efter Örtenblads gripande, en sak Frantisek Nemec ännu inte känner till, ringer han till City Hotell- och Restaurangaktiebolag för att återlämna de lånade dokumenten men får beskedet att direktören tyvärr inte är anträffbar. Dagen därpå ringer Artur Örtenblad upp Nemec på legationen och de kommer överens om att han ska återlämna handlingarna under eftermiddagen. Att samtalet kommer från häktet och skett på uppmaning av polisen har han ingen aning om, men det är ändå en uppenbart nervös Frantisek Nemec som vid tretiden fredagen den 11 mars dyker upp på Holländargatan 5 med ett brunt paket ordentligt förseglat och ombundet med gröna snören och adresserat till Dir. Ar. Örtenblad.

Paket

Utan ett ord överlämnar han det till Örtenblads kamrer och försvinner sedan lika snabbt som han kommit. Paketet tas omhand av säkerhetspolisen liksom en skarpladdad armépistol med serienummer 71341 som hittas i Örtenblads skrivbordslåda, och redan samma kväll lämnar Frantisek Nemec landet via Bromma flygplats.

Elva gripanden

DN

Gripandet av Artur Örtenblad är bara ett av sammanlagt elva under de kommande dagarna, och omfattar stora delar av det spionnätverk tjeckoslovakiska legationen byggt upp. En av dem som följer med på köpet i den mycket större härvan kring Frantisek Nemec är den rumänske flyktingspionen Paul Lahovary, vars gripande skulle rulla upp ännu en spionring, men en riktad mot flyktingar. Tidningarna slår upp de många gripandena stort, Dagens Nyheters förstasida har rubriken ”Landsomfattande förrädarliga” och Expressen visar bilder från vad man kallar spionfesten på Postbaren där Artur Örtenblad skrattande ses på knä på golvet under inflytande av tjeckisk alkohol.

På diplomatisk nivå agerar svenska regeringen förvånansvärt snabbt och bestämt och Frantisek Nemec, som ju dock redan avlägsnat sig, Zdenek Jansa och Bohumil Sladek utvisas med omedelbar verkan. Även rättegången mot reservkapten Örtenblad är en rask affär och redan den 29:e, mindre än tre veckor efter gripandet, döms han till sju års fängelse för grovt spioneri, samt dessutom till att betala skadestånd till staten med 5 000 kronor, ungefär 70 000 kronor i våra dagars pengar och samma belopp han fått av tjeckoslovakiska legationen, och avsättning från sin tjänst som kapten i artilleriet. En ansökan om resning nekas av Högsta Domstolen fyra månader senare, och att Fittja Värdshus i sinom tid blir en stor publikmagnet har Artur Örtenblad tyvärr inte minsta glädje av. Hans sista ord till rådhusrätten är de något bittra: ”Hur många år ni än ger mig gör det mig inte till en bättre människa.”

 

Text och bild: Petter Inedahl

 

Petter Inedahl medarbetar på Para§raf med bland annat historiska artiklar. Han har även en egen sajt, Skarn, som förutom historiska bitar även innehåller en del om det hemsökta Stockholm och mycket annat. Skarn betyder, träck, orenlighet och smuts etc. Du hittar Petters sajt här: Skarn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.