Debatt

Nils-Eric Schultz

Fick Bobel en rättvis rättegång?

Den 23 januari 2014 väcktes åtal mot en man, Bobel, för försök till mord. Enligt åtalet har Bobel försökt att döda sin hustru genom att kasta eller släppa henne från balkongen till deras gemensamma bostad på sjätte våningen. Kvinnan fick livshotande skador.

   Bobel dömdes av tingsrätten till nio års fängelse. Domen överklagades till Svea hovrätt. Hovrätten ogillade åtalet med röstsiffrorna 3-2. Enligt hovrättens majoritet var det inte ställt utom rimligt tvivel att Bobel kastat eller släppt hustrun från balkongen, det vill säga att bevisningen inte höll enligt hovrätten.

   Riksåklagaren överklagade inte den friande hovrättsdomen. Det gjorde emellertid målsäganden, alltså hustrun, genom sitt målsägandeombud. Målsägandeombudet övertog således åtalet, vilket är synnerligen unikt.

   För att Högsta Domstolen (HD) ska ta upp ett mål krävs prövningstillstånd (pt). Pt kan beviljas om en dom i målet bedöms kunna få betydelse som prejudikat. Vidare kan HD bevilja pt om det finns synnerliga skäl till det, till exempel för att det förekommit ett grovt rättegångsfel vid målets handläggning i hovrätten. Den absolut vanligaste grunden är att det ska finnas ett prejudikatintresse, det vill säga att domen ska kunna utgöra vägledning för kommande rättstillämpning.

   Riksåklagaren (RÅ) som således beslutade att inte överklaga hovrättsdomen har uppenbarligen inte ansett att målet kunde ha någon betydelse från prejudikatsynpunkt.

   Enligt HD´s hemsida får man in ungefär 5 100 ansökningar om pt varje år. Endast ungefär 140 av dem beviljas pt, alltså mindre än 3 % av framställningarna. Det är således väldigt svårt att få upp ett mål i HD men i det här fallet har det ändå uppenbarligen funnits något som föranledde att pt meddelades.

   Pt kan prövas av ett justitieråd, vilket är det vanligaste. I vissa fall är det emellertid tre justitieråd som beslutar om pt och så var det i det här fallet. Två av de justitieråd som beslutade om pt deltog därefter som ledamöter vid huvudförhandlingen.

   I dom den 4 november 2015 ändrade HD hovrättens friande dom och dömde Bobel till 14 års fängelse för försök till mord. Då hade viss justering skett av åtalet och även någon ytterligare bevisning utöver den som hade åberopats i underinstanserna hade presenterats.

   HD´s handläggning leder enligt min mening till ett antal frågeställningar.

   Vad som är viktigt för tilltron till rättsväsendet och för att den dömde ska känna att hen fått en rättvis rättegång är att domare är opartiska. Detta slås fast bland annat i 1 kap 9 § Regeringsformen.

   Jag tycker det kan finnas skäl att ställa sig frågan om de två justitieråd som beslutade om pt och därefter satt med under huvudförhandlingen inte redan vid beslutet om pt gjort bedömningen att det fanns skäl till ändring av hovrättsdomen. Det hade ju varit meningslöst att belasta HD med ett mål om man inte räknade med att domen skulle ändras. Och hur ändras en friande dom? Jo, till en fällande.

   Så avgjordes inte målet redan vid pt-beslutet? Har de båda justitieråd som beviljade pt vid den kommande huvudförhandlingen varit så opartiska som förutsätts?

   Till det kan tilläggas att det ena justitierådet också var referent för målet, det var alltså han som var huvudansvarig för handläggningen av detsamma. En viktig funktion.

   En ytterligare aspekt är ju om det helt kan uteslutas att det förelegat en smittorisk vad gäller synen på bevisläget från de två justitieråd som beviljat pt till övriga tre ledamöter? Den 11 november skickade jag ett e-mail till HD med en, som jag själv tyckte, ganska enkel frågeställning, om det i domstolen finns någon intern reglering vad gäller justitierådens möjlighet att först besluta om pt och därefter delta som ordinarie ledamot vid huvudförhandlingen? Jag har ännu inte fått något svar vilket jag, i vart fall så här långt, tolkar som att någon sådan inte finns.

   Det finns en bestämmelse, i 54 kap 11 § rättegångsbalken, enligt vilken frågor om pt får avgöras av samma ledamöter som avgör målet, men detta stadgande avser pt som förklarats vilande. Den bestämmelsen bör, vad jag förstår, dock inte kunna ha någon bäring på det här fallet.

   I det här sammanhanget inställer sig ytterligare en för det här fallet relevant fråga, nämligen hur det går till när justitieråd utses till referent. Vad jag förstått är det HD´s ordförande som beslutar om vilka som ska vara referenter i de olika målen. Sker då detta i någon form av rotation eller lottning, eller kan ett justitieråd framföra önskemål om att hen vill ha den funktionen för ett speciellt mål? Det är som redan påpekats referenten som har huvudansvaret för målet och efter överläggning till dom ska hen också skriva ett förslag till dom. I det här fallet har således referenten haft ett stort inflytande.

   Den tveksamhet jag känner inför den ordning som beskrivits uppstår främst när det, som i det här fallet, är ”åklagarsidan” som begär pt och överklagar en friande hovrättsdom. När det beviljas pt för en friande dom föreligger en stark presumtion för att domen ska ändras till en fällande. Samma problematik föreligger inte när försvararsidan överklagar en fällande dom.

   Jag ser vissa likheter med hur det var under min tid som narkotikaåklagare på 1980- och en bit in på -90-talet. Då kunde jag träffa på samma domare i tre olika funktioner; först i samband med beslut om hemliga tvångsmedel, därefter som häktningsdomare och slutligen som ordförande vid huvudförhandlingen.

   Utan att känna Bobel utgår jag ifrån att det för honom måste vara ytterst viktigt att kunna lita på att samtliga domare som dömde honom vid huvudförhandlingen i HD var opartiska och att han fick en rättvis rättegång.

   Var det så – och fick han det?

 

Av Nils-Eric Schultz

 

Statsåklagare Nils-Eric Schultz var den åklagare som 2011 var landets mest omskrivna. Han var åklagaren som gav sig på de stora. Antingen det var Volvoledningen eller kommunala chefer. Som han själv uttryckte det:
– Det finns fler dörrar att sparka in.

Under sommarhalvåret tog sig Nils-Eric Schultz till jobbet, 4,5 mil bort, på sin 1600-kubikare.
– En förbannat skön hoj, säger han. Och en underbar känsla att i inte alltför hög fart, runt 90 till 110, glida fram och känna vinden och dofter. Man är nära naturen på ett helt annat sätt än när man kör en bil.

Än idag, som nybliven pensionär, är Nils-Eric Schultz lite förundrad över att han blev åklagare. Under sin tidiga karriär som jurist när han satt ting, som det heter, hade han inte en tanke på det, tvärtom:
– Mina sympatier hamnade oftast hos den åtalade. Och jag tänkte ofta, hur fasiken kan man välja ett jobb som åklagare och hela tiden hålla på och sätta dit folk?

Men åklagare blev han. Med tiden en av de få statsåklagarna.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.