Debatt

Nils-Eric Schultz

Fick Bobel en rättvis rättegång – 2

I en tidigare artikel, införd i Para§raf den 19 november, ställde jag frågan om Bobel, som av Högsta Domstolen dömts till 14 års fängelse för försök till mord, fått en rättvis rättegång? Var de fem justitieråd som dömde Bobel så opartiska som förutsätts? Tog inte de justitieråd som beslutade om prövningstillstånd redan i och med det beslutet ställning för att hovrättens friande dom skulle ändras till en fällande, när de därefter dömde Bobel?

   Jag nämnde i artikeln att jag skickat ett e-mail till Högsta domstolen (HD) med just de frågeställningarna. Enligt det svar jag nu fått anser man inte att någon jävssituation skulle kunna föreligga. Jag är inte övertygad om att denna uppfattning skulle hålla vid en jävsinvändning.

   Handläggningen av målet föranleder emellertid ytterligare några frågeställningar: I sin överklagandeskrift till HD yrkade målsägandeombudet att HD skulle fastställa tingsrättens dom i sin helhet, alltså att Bobel skulle dömas för försök till mord och påföljden bestämmas till 9 års fängelse. Samma yrkande framställdes också vid målsägandeombudets sakframställning under första förhandlingsdagen.

   I ett ljudklipp från den andra förhandlingsdagen av fem förekommer ett resonemang mellan referenten i målet och målsägandeombudet. Den senare får frågan om hennes yrkande är att Bobel ska dömas i enlighet med åklagarens ursprungliga gärningsbeskrivning, alltså för försök till mord. Svaret blev jakande.

   Åtalsjusteringen: Den fjärde förhandlingsdagen, alltså den näst sista, inträffade sedan något ytterst märkligt. Då justerade målsägandeombudet åtalet genom att lägga till att Bobel även misshandlat målsäganden. Misshandel skulle ha ägt rum i direkt anslutning till mordförsöket. Bobels försvarare argumenterade kraftigt mot denna justering. Han hävdade att den inte skulle vara tillåten och att den alltför sent förts in i målet. HD beslutade emellertid att medge ändringen.

   Åklagarväsendet har under senare år kritiserats för att åklagare alltför frekvent beslutar om åtalsunderlåtelse eller lägger ned förundersökningar. Om en åklagare får in en anmälan avseende en misstänkt om mord eller försök till mord och det i anmälan också antecknats andra brott såsom exempelvis misshandel, rattfylleri eller stöld så beslutas regelmässigt endast om förundersökning avseende mordet eller mordförsöket. För övriga gärningar läggs förundersökningen vanligtvis ned eftersom påföljden inte skulle påverkas. Därigenom kan utredningskostnaderna hållas nere och utredningarna förhoppningsvis genomföras snabbare.

   Men här har det motsatta inträffat. Näst sista förhandlingsdagen har det lagts till ett brott med betydligt lägre straffvärde än för försöket till mord. Vilka överväganden har målsägandeombudet gjort för att komma fram till att hon näst sista förhandlingsdagen skulle ändra åtalet till att avse också misshandel?

   Det ursprungliga åtalet för försök till mord hade behandlats i såväl tingsrätt som hovrätt. Av dessa domar kan inte utläsas att det funnits någon oklarhet vad gäller gärningsbeskrivningen.

   Det vanligaste skälet till att åtal justeras under pågående förhandling är att det av försvarares invändningar eller av rättens frågor står klart att något är oklart i gärningsbeskrivningen. Något ifrågasättande av åtalet har, såvitt jag kunnat utläsa, emellertid inte förekommit; varken i tingsrätt, hovrätt eller i HD.

   Under de tre första förhandlingsdagarna tycks ombudet inte heller ha haft någon tanke på att ändra åtalet. Men inför förhandlingsdag fyra har hon ändå gjort ett tillägg till det ursprungliga åtalet.

   För målsägandeombudet fick detta en positiv effekt. Det visade sig nämligen att HD gillade justeringen. Den ledde till att HD dömde Bobel till ett längre straff än om åtalet gällt enbart försök till mord. Av domskälen framgår att man vägde in misshandelsgärningen vid bedömningen av mordförsökets allvar. Man såg således allvarligare på mordförsöket nu när påståendet om misshandel lagts till.

   Om jag själv, med drygt 35 års åklagarerfarenhet, haft målet hade tanken inte föresvävat mig att jag, efter att ha haft målet i tingsrätt, hovrätt och tre dagar i HD, på fjärde förhandlingsdagen borde justera åtalet på sätt som skedde i det här målet, och jag hade inte förväntat mig att en sådan ändring skulle leda till straffskärpning.

   Den insikten har uppenbarligen målsägandeombudet haft. För mig är detta ytterst gåtfullt och tyder nästan på en telepatisk förmåga, det vill säga en förmåga att kunna läsa justitierådens tankar.

   Vad gäller påföljden hade målsägandeombudet uppenbarligen uppfattningen att denna inte kunde bli längre än den som Bobel ådömts av tingsrätten, alltså 9 års fängelse. Det yrkandet framställde ombudet i sin överklagandeskrift och upprepade även detta första förhandlingsdagen.

   I det nämnda ljudklippet från förhandlingsdag två fick målsägandeombudet frågan om hon fortfarande yrkade att påföljden skulle bestämmas till 9 års fängelse, vilken fråga hon besvarade jakande. Hon upplystes då av referenten att domstolen inte var bunden till det påföljdsförslaget. Detta tog målsägandeombudet uppenbarligen till sig och yrkade i sin plädering att påföljden skulle bestämmas till ett betydligt längre fängelsestraff än det av tingsrätten utdömda.

   Det händer, men är ytterst sällsynt, att domstolar dömer till längre straff än vad åklagaren yrkat, men att rätten under pågående förhandling informerar ”åklagarsidan” om att så kan komma att ske torde vara unikt.

   HD har helt bortsett från de uppgifter målsäganden lämnat i de inledande förhören och man skriver i domen att flertalet av uppgifterna är felaktiga och inbillningar. Några av de uppgifter målsäganden lämnade inledningsvis har återgetts av Caroline Ego här på Para§raf, i artikeln ”Begrep HD religionens betydelse?”.

   Hur kan HD med sådan säkerhet slå fast att dessa uppgifter var ”uppenbart felaktiga och i stor utsträckning rena inbillningar”? Borde det inte, för att kunna göra en sådan bedömning, krävts medicinsk kunskap om hur hjärnan kan reagera efter ett kraftigt trauma? Någon sådan sakkunskap har inte funnits.

   HD har alltså valt att fästa tilltro till de fragmentariska uppgifter målsäganden lämnade flera månader efter händelsen och detta trots att man insett att det fanns en risk för att målsägandens minnesbilder då kunde ha påverkats av samtal med familjemedlemmar eller av uppgifter hon erhållit av polisen.

   Att helt vifta bort de uppgifter en förhörsperson inledningsvis lämnat går stick i stäv mot den rådande uppfattningen inom rättsväsendet. Normalt anses de första förhören vara de viktigaste; det vill säga det som förhörspersonen uppgett innan hen kan ha påverkats av annan eller annat.

   Lagmannen Mari Heidenborg har vid ett seminarium anordnat av Rättsstatens vänner den 21 november 2014 uttalat att ”mest intresse i så fall läggs vid de första förhör som genomförs på brottsplatsen jämfört med de som senare genomförs under förundersökningens gång. Normalt är de första förhören viktiga”. Det finns flera uttalanden i den juridiska litteraturen av samma innebörd.

   Det absolut vanligaste skälet för HD att bevilja prövningstillstånd är att det avser ett mål där en dom i HD blir av avgörande betydelse för bedömningen av framtida mål som innehåller liknande frågeställningar (prejudikatdispens). Det har förekommit, men är sällsynt, att prövningstillstånd beviljats när målet endast avsett bevisvärderingsfrågor.

   Riksåklagaren beslutade att inte överklaga hovrättens friande dom till HD och skälet till det var just att målet avsåg hur bevisning skulle värderas. RÅ såg inte heller att en prövning av HD skulle kunna bli vägledande för rättstillämpningen.

   Målsägandeombudet övertog emellertid åtalet och överklagade till HD och gick därmed in i åklagarrollen. HD meddelade prövningstillstånd. I sådana beslut anges tyvärr aldrig några skäl till varför man beviljar eller avslår ansökan.

   Ansåg man att det fanns något prejudikatintresse i målet? Hade något fel begåtts vid hovrättens prövning? Var målet av den arten att man ansåg att HD borde klargöra hur bevisning i grova brottmål ska värderas? Svaret på frågorna har endast de justitieråd som beviljade prövningstillståndet.

   Vilka skälen än var så ska HD endast ta upp mål där deras domar kan bli vägledande för underrätterna, vilket leder fram till frågan om den här domen kan bli det.

   För att denna dom ska bli vägledande krävs att en tingsrätt eller hovrätt framöver har att pröva en liknande gärning som ifrågavarande, alltså ett mordförsök som direkt föregåtts av en misshandel. Hur många sådana mål finns det? Jag har ingen siffra men tror inte att de är alltför frekventa. Och, som redan nämnts, så väljer åklagare vanligtvis att lägga ned förundersökningar för misshandel om den misstänkte samtidigt är misstänkt för mord eller försök därtill.

   Jag tror knappast domen kommer att ha den effekten på åklagarkåren att åklagare kommer att väcka fler åtal med just kombinationen misshandel och försök till mord. Så – vad var det i detta mål som fick HD att bevilja prövningstillstånd och vilket budskap är det HD vill förmedla genom domen?

 


   Statsåklagare Nils-Eric Schultz har en del år varit landets mest omskrivna åklagare. Han var åklagaren som gav sig på de stora. Antingen det var Volvoledningen eller kommunala chefer. Som han själv uttryckte det:
– Det finns fler dörrar att sparka in.

Under sommarhalvåret tog sig Nils-Eric Schultz till jobbet, 4,5 mil bort, på sin 1600-kubikare.
– En förbannat skön hoj, säger han. Och en underbar känsla att i inte alltför hög fart, runt 90 till 110, glida fram och känna vinden och dofter. Man är nära naturen på ett helt annat sätt än när man kör en bil.

Än idag, som nybliven pensionär, är Nils-Eric Schultz lite förundrad över att han blev åklagare. Under sin tidiga karriär som jurist när han satt ting, som det heter, hade han inte en tanke på det, tvärtom:
– Mina sympatier hamnade oftast hos den åtalade. Och jag tänkte ofta, hur fasiken kan man välja ett jobb som åklagare och hela tiden hålla på och sätta dit folk?

Men åklagare blev han. Med tiden en av de få statsåklagarna.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.