Vad hjälper det med långa straff?

Av Börje R P Carlsson 2020-09-07

Jag blir så trött på alla dessa politiker och alla dessa tyckare som hela tiden käbblar med varandra trots att alla är överens om att de vill ha strängare straff på snart sagt allting. Det senaste påfundet är grovt brott mot djurskyddslagen där ett låååångt fängelsestraff skall kunna följa.

Den svenska lagstiftningen är bra som den är om hela straffskalan utnyttjas. Ge mig ett enda exempel där straffskalan inte räckt till.

Idag larmas återigen om skjutningar på olika håll runt om i Sverige och nu ligger det genomsnittliga skjutandet på en skjutning om dagen. Ungefär var tionde skjutning orsakar ett dödsfall. Oftast klaras skjutningen inte upp och trots det är politikernas enda vapen högre straff. Polisernas enda vapen är olika lägesfärger och tillskapade enheter som Rimfrost och liknande.

Det finns bara ett enda sätt att komma tillrätta med brottsligheten och det är inte att höja straffen. Att höja straffen faller på sin egen orimlighet eftersom de flesta brotten inte klaras upp. Ett brott som inte är uppklarat kan inte föranleda något straff hur högt det än sätts.

Det enda goda med högre straff är att polisen får tillgång till en större verktygslåda och de få som åker fast blir oftast anhållna, häktade och dömda i ett svep och det är bra.

Ett straff ska komma så nära inpå brottet som möjligt och det omedelbara frihetsberövandet är bara av godo men har ni läst om någon som dömts till lagens strängaste straff om man bortser från några mördare som får livstid.

Nu vill skojaren och lurendrejaren Ulf Ed Kristersson (undrar just om namnbytet höjer kreditiven och suddar bort gamla försyndelser) gå ett steg till. Han vill ha särskilda zoner där det står polisen fritt, utan vare sig misstanke eller annan anledning, att muddra och kroppsvisitera de som faller polisen på läppen.

Eller har jag missförstått så det egentligen bara handlar om att kriminella får kontrolleras och var hamnar då alla kriminella politiker? Får de muddras och hur skiljer man de legala brottslingarna från de illegala.

Jag undrar om Ulf Ed har funderat på hur man ska behandla Svantesson, Ulf Ed Kristersson, Kåre Friberg ja alla de dömda M-politiker som hittas om man söker på ”Moderatpolitiker dömd”.

Ulf Ed vill ha mer avlyssning hur nu detta ska gå till då det krävs misstankar för att koppla in sig på någons lina. Således åter ett slag i luften eftersom misstänkta oftast saknas.

Han vill ha anonyma vittnen och med detta kan man utgå ifrån att polismyndigheten kommer att vara ett användbart slagträ av de gäng som bekämpar varandra. Det kommer att medföra näst intill omöjliga gränsdragningar när de anonymas ”sanningar” får en helt ny vikt.

Det finns som jag sa bara ett sätt att komma tillrätta med den grova brottsligheten och det är en nära, tillgänglig och förtroendeskapande polis (så nu är han där igen med sitt djävla tjat om nära poliser).

Att förhindra en framtida rekrytering till dessa gäng är många myndigheters ansvar och redan i tidiga år framgår tydligt om någon liten människa är på väg åt fel håll. Här måste då hjälp och stöd sättas in.

Att klara upp brotten och lagföra brottslingarna är polisens ansvar och eftersom den pågående gängkriminaliteten hotar hela samhället bör polisen koncentrera sina resurser på detta och inte på en massa åtgärder som inte vare sig förebygger eller klarar upp brott.

Ansvariga politiker hävdar att svensk polis är på rätt väg och det finns nu fler poliser än någonsin. Då kommer omgående svar från oppositionen att räknat si eller så är antalet poliser inte alls fler än någonsin för när de styrde landet var det fler om man räknade si eller så.

Jag bryr mig inte om detta politiska käbbel men en sak är säker och det är att poliserna aldrig har varit så få i yttre tjänst representerade på så få platser runt om i landet.

Rikspolischefen och hans två ersättare borde ligga sömnlösa över hur det ser ut för de har trots allt makten att förändra.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Börje Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.