Kan marknadsekonomin frälsa oss alla?

Av Michael Williams 2020-10-10

Jag läste en debattartikel signerad av företrädare för Ratioakademien som publicerades i Göteborgsposten den 3 oktober, se länk nedan. Författarna söker ett nytt samhällskontrakt som bygger på en rättvis ojämlikhet. Därefter argumenteras för att rättvisa inte är samma sak som jämlikhet. Vi tar det från början.

Samhällskontraktet och kontraktsteorin är en tanke från upplysningstiden om att det finns en implicit överenskommelse mellan förnuftiga och rationella individer och mellan individer och staten.

I första betydelsen handlar det om att ge kapitalismen fritt spelrum och i andra betydelsen handlar det om att vi ger upp en del av vår frihet till staten i utbyte mot något.

Till dagligdags tänker vi oss ett samhällskontrakt där vi gemensamt underkastar oss lagarna, samt i utbyte mot skatteavdrag erhåller förmåner som utbildning, sjukvård och andra gemensamma nödvändigheter.

Problemen med idén om ett samhällskontrakt är att ingen egentligen ingått i ett juridiskt bindande kontrakt. Om det ändå skulle existera så har ingen anslutit sig frivilligt och det är i allt väsentligt omöjligt att bryta kontraktet.

Villkoren för det imaginära kontraktet har dessutom förhandlats utifrån en ytterst ojämlik position, där staten sitter med triumf på hand.

Men den centrala tanken som Ratioakademien verkar torgföra är att enbart nattväktarstaten, i all dess minimalism, är rättvis. Det förutsätter förstås en helt ofelbar lagstiftning och en helt ofelbar verkställighet.

Det är naturligtvis helt utopiskt. Den här idén har sedan länge passerat sitt bäst-före-datum. Numera kan vi bättre. Men låt oss för all del vandra vidare i Ratioakademiens villfarelser.

Om alla bara håller fingrarna i styr så kommer den oreglerade marknadsekonomin att frälsa oss alla. Hur funkade det när pandemin slog till? Då behövdes plötsligt en massa skattepengar till företag som, av marknadsmässiga anledningar kanske skulle försatts i konkurs likt ändå.

Det pågår visst en omfattande utredning om detta. Dessutom har de stora företagen fått mest skattepengar samtidigt som småföretagen tippade omkull.

Samtidigt som skattefinansierade subventioner och förmånliga regelverk håller den oinskränkta (?) marknaden och dess aktörer under armarna, skuldbeläggs individer för felsatsningar på resan genom livet. Borde inte samma högtravande moral även gälla för marknadens aktörer?

Låt oss tala företagsekonomiska! Tala med bönder på bönders vis, liksom.

Jämställdhet, jämlikhet och rättvisa är inte ett ingångsvärde. Det är något man mäter som utgångsvärde. Tänk bokföring. Ingång och utgång. Investering och resultat. Får man inte önskat resultat så får man skruva på verksamheten eller tillsätta mer resurser i form av pengar och kompetenser.

Det är en beklämmande människosyn att allt annat än att lyckas i livet, vad nu det är, är ett resultat av individens lättja, eller fria och felaktiga val och därmed även individens eget ansvar, skuld och skam.

Märkligt att man fortsätter att rabbla detta nyliberala mantra när vi faktiskt vet att människor, inte minst med hänvisning till socioekonomiska faktorer, har radikalt olika förutsättningar att tillgodogöra sig godsakerna på det nyliberala smörgåsbordet. Det är nämligen det människor föds in i – inte gängkriminalitet.

Varför är det här så ofattbart svårt att ta till sig? Måste man likt filmen Ombytta roller med Eddie Murphy och Dan Aykroyd få empirisk erfarenhet för att det ska sjunka in? Det är väl ändå inte raketforskning?

Ratioakademien framför även andra märkligheter. Som att lösningen på vikande skolresultat och andra problem i skolan skulle vara fler friskolor. Det är inte helt förankrat i verkligheten.

Vi vet idag att det segregerande systemet med marknadsanpassning och friskolor är en betydande orsak till att klassamhället reproduceras och snarare motverkar än underlättar klassresor.

I övrigt i artikeln så blandar debattörerna ibland ingångsvärdet, ibland från utgångsvärdet, såsom det passar för att stötta upp den egna argumentationen. Det skulle ge underkänt i samhällskunskap redan på högstadienivå.

Jag förstår också att det känns jobbigt att kriminalitet hotar affärsverksamheter men jag tänker att även det kan var en konsekvens av att mer bekymra sig om ingående kapital än utgående kapital. Ett oönskat resultat i bokslutet. Resultat efter investering. Som man sår får man skörda.

Så, med företagarens eller entreprenörens glasögon på näsan, är verkligen de lösningar som debattörerna föreslår något en seriös företagare ens skulle fundera på efter klubbat bokslut och en analys av den egna verksamheten?

Mer av sådant som orsakat problemen. Djupare socioekonomiska klyftor. Mer segregation. Mindre jämställdhet. Mindre jämlikhet. Hylla den starkes rätt på den fria marknaden. Högst tveksamt. Det är inte så man driver företag i modern tid.

Men för att avsluta med en cirkelkomposition, så kan jag kanske ge debattörerna rätt i att rättvisa inte är samma sak som jämlikhet. Däremot vill jag hävda att rättvisa omöjligen kan uppnås utan jämlikhet och jämställdhet.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Artikeln som bemöts i krönikan finns att ta del av här.


    Michael Williams är statsvetare, policyanalytiker, ämneslärarstudent, kommunikatör, kapellmästare i rockbandet Violent Divine, förälder och äkta make. Arbetar som politisk tjänsteperson i kommunpolitiken. Skriver och debatterar oftast utifrån grön, feministisk grund.
Michael är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.