Björn Ranelid. Foto: Stina Stjernkvist / TT

Rena rama ranelidskan

Av Crister Enander 2021-07-23

Ännu en gång befinner sig Björn Ranelid i den så kallade hetluften, som han antagligen framställer på egen hand (ingen annan bryr sig -- väl?), jag tror genom att låna hustruns dammsugare. Baktill på Nilfiskåbäket har han ju upptäckt att det kommer ut varmluft. Då blir han mäkta indignerad och ringer någon redan hårt hemsökt reporter och sjunger ut.

Eller talar till den stackaren vilken satt vakt snudd på svimmar av utmattning och lovar skriva en liten artikel. Klick! Äntligen tyst.

Nu är det Leif GW Perssons tur. Ranelid rasar. Jag minns hur det var när jag var, mer eller mindre, piskad att recensera Ranelids böcker. Dessa haranger av tomt innehåll men många ord.

Det slog aldrig fel. Björn Ranelid ringde såväl kulturredaktör som chefredaktör. Avsikten var alltid densamma. Jag skulle inte ha rätt att få skriva, särskilt inte vad jag tyckte om dessa svullna så kallade romaner.

Vilka ofta var skrivna på ett sätt så att det kändes som att tvingas tugga i sig en hög med ruttnande magnolior indränkta i en halv flaska billig parfym.

Rekord satte Herr Ranelid då han ringde mig hemma strax före midnatt. Ty dagen därpå skulle hans senaste roman recenseras. Han ylade och mässade. Fram och tillbaka som ett berusat vadmalstäcke i storm.

Återigen skulle jag förstöra hans möjligheter att kunna skriva sina ”mästerverk” – hans ord, sannerligen icke mina. (På den tiden stod mitt telefonnummer i katalogen.)

Vad som ständigt störde mig var dock denna bottenlösa feghet, att försöka stoppa mig genom att ringa cheferna. En gång nästan lyckades han, Farbror Ranelid.

En stackars kulturredaktör bad mig låta bli att nämna denne skånings namn eftersom han hade börjat få sår i öronen av timslånga telefonsamtal från Björn Ranelid. Kulturredaktören hette Robert Dahlström och arbetade på Ystad Allehanda. Frid över hans minne!

Filosofiintresset i Ystad tog en lång paus, har elever berättat för mig, då Björn Ranelid undervisade i detta ämne på gymnasiet. Vad jag förstår fanns det bara en filosof värd namnet. Och hans namn var Björn Ranelid – enligt Björn Ranelid.

Nyligen möttes jag återigen av kommentaren från en bokläsare, att hon gett upp efter ett par kapitel och antagit att det måhända var henne det var ”fel” på. Just den reaktionen på Ranelids ordsvallande böcker delar hon med mängder av läsare. Man ger upp, som jag har förstått det, efter max fyrtio eller femtio sidor.

Då – förr i tiden – kom dessutom Ranelids romaner alltid i de största bokklubbarna, och få hann med att avboka huvudboken. Han tjänade enorma summor på förlagets mygel. Det gjorde självfallet även förlaget.

Det var en av anledningarna till att jag skrev den första, absolut första, riktigt kritiska recensionen av Björn Ranelid på en svensk kultursida. För övrigt i Finans-Tidningen.

Jag fick en enorm massa elakheter och vassa kommentarer efter det. Dock var hans vänner inom kritikerkåren så fega att de inte skrev något. I sedvanlig ordning kom det skvallervägen. Stick i ryggen, som man sade förr. Dolken blänker i mörkret. Jag har vant mig. Ännu idag försöker några av hans umgängesvänner att trycka hyllande recensioner.

De har, sedan dess, dock fått det avsevärt svårare. Patrask! Just det. Hur det numera är med Magnus Eriksson, som fordom stod för panegyriken i Svenska Dagbladet, det vet jag inte.

Till hans heder måste sägas att han höll ut allra längst, och står för sin åsikt. Skriver ens Björn Ranelid romaner längre. Jag har då inte känt den kväljande doften inne i bokhandeln på länge.

”Ack, de prilliga preciöserna”, suckar sufflören.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Crister Enander är författare, skriftställare och litteraturkritiker. Crister är född i Jönköping men idag bosatt i Lund. Han har gett ut ett flertal böcker.
Bland de senaste märks ”’Vi ger oss inte. Vi försöker igen. Anteckningar om Lars Gustafsson”, ”Slagregnens år – tankebok”, ”Dagar vid Donau. författare nära Europas hjärta”, ”I motstånd växer tanken – från Klara Johanson till Simone de Beauvoir”.
Crister är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.