Gängbrottsligheten och diktaturmetoderna

Av Carin Åberg 2021-11-18

Nu senast tillsatte regeringen en utredning för att möjliggöra hemlig övervakning av alla medborgare – de skyller på gängbrottsligheten. Polisen måste få möjligheter att övervaka medborgare utan att det föreligger brottsmisstanke, sägs det. Rena rama diktaturmetoder, tycker jag.

Samtidigt stoltserar statsråd med att de vidtagit åtgärder för att se till att unga under 18 år som begått brott ska kunna dömas till mer än de högst fyra år, vilket är den nuvarande gränsen.

Racet mellan riksdagspartierna om vilket parti som ”gör mest” för att motarbeta gängkriminaliteten leds väl fortfarande av Moderaterna, eller är det Sverigedemokraterna eller Socialdemokraterna? Oddsen ligger väl i Moderaternas favör? Tror jag.

Polisen klagar på att maxgränsen för häktning av barn under 18 år nu satts till tre månader och för personer över 18 till högst nio månader.

Betänk att häktad i nio månader motsvarar en fängelsedom i ett år och en och en halv månad. Och då innebär häktning oftast isolering, inga besök, ibland att inte kunna följa med i nyhetsflödet, vilket innebär betydligt strängare villkor än vad som gäller för någon internerad.

Du kan alltså vid misstanke för brott låsas in på värre villkor än om du befunnits skyldig och dömts till drygt ett års fängelse. Men att ”bara” kunna sitta häktad i nio månader är väl bättre än obegränsat, kanske två år?

Men åter till de höjda straffen. En bra fråga är vad detta ska tjäna till? På vilket sätt tror förslagsställarna att högre straff minskar antalet brott? Har de några vetenskapliga belägg? Någon vetenskaplig rapport?

Eller tänker de att en ungdom som står i begrepp att begå ett brott tänker: ”men vänta nu, visst har de höjt straffet, jag bör nog avstå?” Eller handlar det bara om att få bort ett, kanske trettiotal personer ”från gatan”. Medan tusentals andra drabbas?

Jag tror på sega strukturer, det är ingen tillfällighet att saker följer gamla spår även om fernissan byts ut. Att missförhållandena från tsarriket, genom kommunisttiden fram till idag är en seg struktur som man inte utrotar i en handvändning.

Gängbråk, ofta kriminella, har förekommit sen hedenhös – det är medlen som skiljer sig. Så därför, sätt in insatser för att minska tillgängligheten på skjutvapen som en första preventiv åtgärd – inte höjda straff!

Socialdemokraternas nya partiledare Magdalena Andersson stämmer i ån – hårdare tag mot personer som behöver försörjningsstöd. De ska tvingas delta i dagliga ”åtgärder” exempelvis svenskundervisning.

Jag var arbetssökande innan jag tvingades gå i förtida pension. Tvingades delta i dagliga ”åtgärder”, inte svenskundervisning dock, med en doktorsexamen undgick jag det. Att jag huvudsakligen försörjt mig på uppdrag sedan 1989, översättning, undervisning och liknande, ignorerades totalt – det var bara fast anställning som gällde.

Så istället för att, som jag ville, leta försörjning, fick jag sitta på ”kurser” där jag skulle lära mig var jobben fanns, hur man uppträder på en anställningsintervju och hur jag skulle utnyttja ”mitt nätverk”… När jag kunde ha ringt runt till mitt ”nätverk” för att ragga knäck.

Okej, det där med svenskundervisning skulle kanhända inte ha gällt mig ifall jag fortfarande var i behov av försörjningsstöd, men kommentaren visar vad hon avser – tävlar hon med Sverigedemokraterna?

Det är ingen hemlighet att ungdomsbrottslighet – gäng eller inte – hör hemma hos barn från ”resurssvaga hem” främst ekonomiskt. Vore det inte en lämplig åtgärd att göra något åt den ekonomiska ojämlikheten Magdalena?

Och kanske ställa frågan varför många ungdomar inte litar på ”blåljusfolk”? I stället för att ropa på anonyma vittnen och kronvittnen? Ställa frågan om huruvida polisen, och en del av deras representanter, har något med saken att göra. Så vitt jag vet är inte de mer än människor de heller – varav en del är rena rötägg.

Och är det inte märkligt: som brottsoffer är personer under 18 år ”barn”, som förövare är de ”ungdomsbrottslingar”.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Carin Åberg är pensionär. Har en bakgrund som bland annat filosofie doktor i medie- och kommunikationsvetenskap, filosofie kandidat i teoretisk filosofi, databasmodulator, ljudtekniker, författare, pottkusk och städerska.
Kan som pensionär skriva om vad som helst, när som helst. Född på landet i Åmot, Gästrikland.
Carin är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.