Jimmie Åkesson

SD vann valet – de fick Lamotte, Heberlein och Bali på köpet

2018-05-04

Det som hände i september 2014 var att Sverigedemokraterna vann valet. Egentligen gjorde de inte det alls eftersom de bara fick 12,9% av rösterna och ingen ville samarbeta med dem, men i och med det låsta valresultatet förlamades det politiska samtalet. Politiker och opinionsbildare fick därför idén att de skulle anpassa sitt språk och sina åsikter till Sverigedemokraternas väljare. Den gamla taktiken hade varit att gå emot. Den nya taktiken fick bli att gå med.

   Rent öppet skulle de så klart inte erkänna det. Det viktiga för de andra partierna var att ta över Sverigedemokraternas väljare och det viktiga för opinionsbildarna var att ta över Sverigedemokraternas sympatisörer. De markerade avstånd men i ord och handling markerade de medhåll. I sin strävan att vinna hela Sverige kom de att förlora sig själva. Lyssna på de här orden:

”Det är till er jag skriver. Ni som vill sätta ner foten och rösta ”sverigevänligt”. Jag förstår frustrationen och tror inte att alla ni är rasister, men hade ni sett det jag sett, mött människorna jag mött och hört de historier jag hört, så skulle ni inte rösta på ett parti som har rötterna i nazistiska organisationer. Jag vill inte ljuga. Självklart kostar det pengar att hjälpa flyktingar och lika självklart ställer det till med problem om man misslyckas med integrationen. Men det måste få kosta att vara medmänsklig, och ett utanförskap i Rosengård kommer alltid att vara bättre än en massgrav i Syrien. Visst finns det motsättningar, men större inflytande för Sverigedemokraterna gör bara att polemiken ökar och att landet drar isär än mer.”

  Det där är ett citat hämtat från en känd svensk opinionsbildares blogg. Hon skrev så några dagar innan valet 2014. Ni undrar vem det är. Kanske listar ni ut vem det är om jag ger lite fler exempel.

  Den 22 februari 2014 skrev hon så här på samma blogg: ”Krossa patriarkatet!” Det var den dagens samlade inlägg. I ett annat inlägg berättade hon om fördelarna med att vuxna människor dricker bröstmjölk:

”Därefter har jag provat att shota i mig bröstmjölk ett par gånger för att hålla immunförsvaret på topp.”

   I ett inlägg på sin blogg 2014 berättade hon upprört om filmen Alfons och Milla som inte borde visas för barn på biograf eftersom den sänder ut signalen att det är okej för killar att inte vilja leka med tjejer. Så här formulerades det:

”Jag tittar på de andra som är på väg ut från biografen. Några småpojkar går skrattandes med högburet huvud framför oss. För dem har ”Alfons och Milla” varit en skjuts för självförtroendet och framtida härskartekniker, medan min knappt fyra år fyllda dotter omedvetet kommer bära med sig att hon är en sådan som inte förtjänar att få leka med pojkar.”

  Ja, vem är egentligen kvinnan bakom alla dessa kloka men aningen politiskt korrekta inlägg?

  Förlåt. Det är lika bra jag säger det direkt. Jag lurades. Citaten är exakta, men det är inte en kvinna som har skrivit dem. Det är Sverigevännernas stora hjälte Joakim Lamotte – han som numer svingar sin selfiekamera så att det uppstår ett swishande ljud till varje nytt avslöjande inlägg om invandrares stora brottslighet.

  Är det bara jag eller känns det som att dagens Lamotte inte skulle uppmana sina följare att dricka bröstmjölk, bojkotta Alfons Åberg, krossa patriarkatet och avstå från att rösta på Sverigedemokraterna?

  Låt oss släppa Joakim Lamotte för ett ögonblick. Så här sa en klok person 2013:

”Vi lever i en tid då grupper ställs emot varandra, då främlingsfientliga åsikter vädras öppet, då myter och fördomar om den andre sprids via annonser och i debatter, då etablerade skribenter försvarar anonyma rasisters rätt att hata och hetsa fritt, då musiker som protesterar mot rasism tystas, då en ensam kvinna med en tårta definieras som terrorist. Det är ynkedom. Inget annat.”

  Vem tror ni att det är? Känns det inte lite som någon som Ann Heberlein skulle anklaga för att vandra i vänsterns åsiktskorridor? Jo. Jag tycker nog det. Det är desto mer fascinerande att det var just Ann Heberlein som skrev de där orden i en text på DN kultur år 2013.

  En annan person som numer är känd för sitt hårda tonläge och sina högerpopulistiska utfall på sociala medier skrev så här i en debattext på Expressen 2011:

”De främlingsmyter som fått bära skuld för allt dåligt i samhället har genom historien varit många – och konsekvenserna av den retoriken mer eller mindre förkrossande. I den offentliga debatten är Sverigedemokraterna relativt subtila. På nätet blir bilden en annan. Här ges hatet och skuldbeläggandet fritt spelrum. Sättet att organisera sig har varit likadant överallt och i alla tider – eliten tänjer på gränserna men håller sig inom dem medan anhängarskaran rättframt sprider propagandan. Plötsligt, en dag, har gränserna sprängts eller suddats ut. Plötsligt har humanismens fördämningar brustit.”

  Och i samma text skrev han också så här:

”Vanliga partier kan göra upp i sak­frågor och behålla sin ideologi, men uppgörelser med sverigedemokrater bidrar till att normalisera deras människosyn.”

  Kloka ord från Hanif Bali, eller hur? Det är svårt att tänka sig att samme man några år senare skulle kalla ensamkommande flyktingkillar för ”barnlajvare”, kalla vänsterkvinnor för ”batikhäxor”, meningsmotståndare för idioter och uppmana ensamkommande flyktingar att strejka ihjäl sig.

  Jag skulle vilja sätta Hanif Bali, Ann Heberlein och Joakim Lamotte i en tidsmaskin och ställa in den på september 2014, för där någonstans hände någonting. Och när vi ändå är igång skulle jag knuffa in Stefan Löfven och Ulf Kristersson i den där tidsmaskinen också så att de fick se vilka de en gång var.

  Så här formulerade sig en några år yngre Kristersson när han intervjuades i TV vid en tid då antalet asylsökande var ungefär på samma nivå som idag:

”Moderaterna ska stå för att Sverige ska ha så öppna gränser som överhuvudtaget är möjligt. Den moderata politiken, de moderata idéerna, måste gälla alla frågor – även flykting- och invandringsfrågorna. Jag tror att det hade funnits stora möjligheter att ta emot fler människor till Sverige om vi hade velat det. Problemet är ju inte att en massa människor kommer hit och vill ha massa av oss. Problemet är faktiskt att människor söker sig från förtryck, från krig och från tortyr och från död i många fall.”

  ”Mitt Europa bygger inte murar”, sa Stefan Löfven 2015 strax innan han själv beslutade om en gränspolitik i nivå med EU:s absoluta minimikrav. Han hade dessförinnan sagt att det inte fanns någon gräns för hur många flyktingar vi kunde ta emot.

  Han säger inte sådär längre och ingen moderatledare kommer i valrörelsen 2018 att uppmana sina väljare att öppna sina hjärtan för flyktingar. Ingen socialdemokratisk ledare kommer att säga att vi inte vill se någon gräns för hur många människor vi kan hjälpa. Och varför är det då så? 

   Jo, för i september 2014 så lät de andra partierna Sverigedemokraterna vinna valet. Maktskiftet skedde gradvis och nästan obemärkt. Det är numer de som dikterar villkoren för samtalet. Det är de som avgör vilka politiska frågor som står på dagordningen. Det är deras följare som har blivit den viktigaste målgruppen för opinionsbildare på högerkanten. Det är deras väljare som ska blidkas med olika politiska utspel.

  Man kan med fog hävda att sådana som Bali, Heberlein och Lamotte har radikaliserats men det är nog värre än så. Det politiska samtalet har vridits i en riktning som helt följer högerpopulisternas dagordning. Läs GP:s ledarsida. Fundera över vad som skrivs på ledarplats på SVD. Lyssna på vilka ord våra politiker väljer och vilka utspel de väljer att göra. Bort med böneutrop. Bort med muslimska friskolor. Minska flyktinginvandringen.

  När jag var liten och någon gjorde en konstig grimas så var en ganska vanlig kommentar att man får vara försiktig för ”man kan bli sån”. Budskapet var att den där konstiga grimasen kunde låsas fast i ansiktet och för alltid stanna kvar. Jag skulle vilja sända det budskapet till svenska politiker, tidningsredaktioner och opinionsbildare: Se upp, ni kan bli sådana! Eller som Hanif Bali sa 2011:

”Än finns tid att agera. Ännu har det islamofoba hatet inte blivit normalt. Vi kan fortfarande ta tillbaka det offentliga samtalet.”

Tillägg 4 maj 20.00:

   Nu har den socialdemokratiska riksdagsledamoten Sara Karlsson meddelat att hon lämnar Riksdagen i protest mot Löfvens senaste utspel om tuffare tag i asylpolitiken.

   Han önskar en halvering av nuvarande asyltryck på 26 000. Genomsnittet under perioden 1985-2017 är strax över 30 000 per år. Vi har inte haft så få asylsökande som han önskar sig på hela det här årtusendet. Troligen blir det svängningen mot Sverigedemokraternas politik som slutligen slår sönder socialdemokratin.

   Många har svårt att acceptera att det numer tycks finnas ett socialdemokrater för tro och solidaritet och ett socialdemokrater mot tro och solidaritet. Det är rimligt att förvänta sig fler avhopp och en nedgång i opinionsmätningar. Den här skadan blir svår att läka.

   På sin Facebooksida skriver Sara Karlsson:

”Det är en mycket obehaglig utveckling och det har gått så fort. För mig har detta nu nått en gräns för vad jag kan vara en företrädare för. Och jag känner mig väldigt osäker på hur långt man är beredd att gå – finns det ens en gräns?”

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribenten

 


    Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.