Michael Pålsson – Sida 10 – Magasinet Para§raf

Det börjar bli svårt att stå raklång

Jag kan säga det direkt. Jag har inte gillat någon av Michael Pålssons två senaste krönikor på Paragraf särskilt mycket. Den första som var ett försök till försvar av Alexander Bard tyckte jag något bättre om. Han menade där att det var alldeles för enkelt att avfärda Bard som rasist när det kanske snarare handlade om någon sorts extremliberal hållning där den enskilda individen helt och hållet påstås styra över sitt eget liv.

Black lives matter – men…

Fallet med den afroamerikanske mannen George Floyds dödsfall den 25 maj 2020 på grund av polisiärt övervåld, utlöste som bekant en i västvärlden stor proteströrelse under namnet ”Black Lives Matter”. Fullt berättigat. Systematisk rasism och poliser som begår grova övertramp, oavsett vem som drabbas, förtjänar definitivt att vi reagerar och fredligt protesterar.

Till försvar av Alexander Bard

Jag vet inte hur det ser ut i Alexander Bards hjärna och hur synapserna kopplar när han drar på med sina sällan särskilt älskvärda kommentarer på Twitter eller annan media. Som när han i förra veckan, mitt i vågen av protester mot polisvåld som drabbar svarta under parollen ”Black Lives Matter”, drog till med följande, sällsynt tondöva uttalande, på Twitter:

Yttrandefriheten i coronans spår

Så tyst det blev i Sverige när corona-pandemin spred sig. Det är nästan så att en och annan på vänsterkanten börjar hoppas att hela SD och alla dess anhängare hamnat i koma eller möjligen har dött i något slags politisk corona.

Är den svenska demokratin riggad för en politisk elit?

Var tar politiken slut och var börjar affärerna? Detta är en högst berättigad fråga som våra folkvalda uppenbart tycker är obehagligt svår att besvara. Problemet med den väldigt lättsamma inställningen som politikerna hittills visat inför denna fråga är att allehanda konspirationsteorier tillåts frodas vilket på sikt hotar hela vår demokrati.

Martin Timell, Paolo Roberto och metoo

Paolo Roberto har sedan förra veckans fiasko snabbt gått från en hyllad entreprenör och tv-kändis, till en av flera företag ratad leverantör, ökänd för sin senmedeltida kvinnosyn. Hans tidigare attacker mot feminister och feminism förefaller än bedrövligare mot bakgrund av att han själv uppenbarligen menar sig behöva köpa nyttjanderätten till värnlösa kvinnor från fattiga länder för att tillfredsställa sina sexuella behov.

Är det fel att förbjuda slöja i frihetens namn?

"För egen del har jag under stor vånda kommit fram till att det som liberal är svårt att vara för ett förbud och sålunda tala om för människor hur de ska vara klädda eller inte klädda. Jag har dock förståelse för att man kan ha motsatt ståndpunkt utan att för den delen vara vare sig invandrarfientlig, rasist eller populist".

Debatt

I rättvisans namn – några tankar om nämndemän

Om du hamnade på sjukhuset och behövde operera ditt hjärta, vem hade du valt? En utbildad hjärtkirurg? Eller kanske en mycket gammal, illa betald och trött pensionär som blivit utsedd av ett politiskt parti som du avskyr och som gått en kort introduktionskurs avseende skillnaden mellan medicin och sockerpiller?

När SD och deras väljare hade rätt och jag hade fel

Hösten 2015 kommer för mig för alltid att vara förknippad med den våg av flyktingar som strömmade genom Europa och där till slut ganska många hamnade som asylsökande i Sverige. Jag var, och är, av uppfattningen att det är vår skyldighet att ge skydd åt människor som flyr. Jag var, och är, av uppfattningen att mångkultur berikar vårt samhälle.

Min kärlek till ett bristfälligt system

Rättvisa och förutsebarhet är juridikens DNA. Många, långa och ofta krångliga är de vindlingar dit juridikens DNA-strängar tar oss. Inte alltid perfekta. Men alltid med rättvisa och förutsebarhet som yttersta mål.

Den smittsamma icke-demokratin

Fredagen den 3 april 2020 började det ryktas om att regeringen planerade att föreslå en tillfällig lag som skulle möjliggöra för regeringen att snabbt, utan riksdagsbeslut, besluta om förordningar med stora ingrepp i enskilda människors och företags frihet.

Hur friheten dör i kinesiska sjukan

Desperata tider kräver desperata åtgärder. Många, även bland dem som annars menar att staten lägger sig i för mycket, ropar nu på starka ledare som kan ge miljardstöd till företag och enskilda, ge oss mer sjukvård, läkemedel och skyddsutrustning och helst peka med hela handen och med stadig röst ange ett exakt datum för när den corona-pandemin är borta så att vi kan återgå till det normala.

Att sakta strypa en demokrati

Låt mig inleda med att berömma hur den svenska regeringen hanterat rådande corona-kris. Lugnt, metodiskt, lyssnat på experter, i möjligaste mån försökt hålla samhället och ekonomin igång. Inga populistiska utspel eller drakoniska straff för den som råkar befinna sig ute på fel plats vid fel tidpunkt. Vårt tillitsbaserade samhälle, med dess nu blottlagda brister i form av bland annat bristande beredskapslager, har ändå så här långt fungerat bra. Tills fredagen den 3 april 2020.

Säpo, Corona och starka män

Under den rådande corona-krisen är det lätt att glömma att i skuggan av en pandemi, överfulla sjukhus och döende människor så förekommer en annan kris som på sikt riskerar att bli långt värre än vilket virus som helst. Ett mentalt virus som hotar hela det fria och demokratiska samhälle som vi lever i och de flesta av oss älskar.

Till försvar för regeringens åtgärder avseende corona-pandemin

I tider av en pandemi kan det vara lätt att anse att regeringen i jämförelse med vissa andra länders regeringar är aningen senfärdig. När andra länder sätter hela regioner eller hela sitt land i karantän, beslutar vår regering om en förordning om förbud mot att hålla allmänna sammankomster och offentliga tillställningar med mer än 500 deltagare.