Varför struntar vi i Julian Assange? I skuggan av det alltigenom mest angelägna samhällsproblem Sverige någonsin ställts inför, köerna på Arlanda, har Storbritanniens inrikesminister godkänt att Wikileaksgrundaren Julian Assange ska utlämnas till USA. Utlämningen utgör klimax på ett rättshaveri som borde få till och med den mest förhärdade journalist eller yttrandefrihetsivrare blek om nosen.
Ny demokrati? Efter den nyligen genomförda misstroendeomröstningen mot justitieminister Johansson, utbrast den bittre Ulf Kristersson att i en ”normal demokrati” så hade statsminister Andersson lyft bort justitieminister Johansson. Slutsatsen blir alltså att i en Kristersson-demokrati kan en minoritet bestämma över regeringen och en justitieminister kan på bara 100 dagar minska brottsligheten i ett land.
Rimligen kan 14 miljarder skattekronor användas bättre Justitieministern anförde i februari stolt att domstolarna 2020 dömde ut 11 500 fängelseår sammanlagt, vilket var en ökning med 40 procent på tre år. Samtidigt ökar antalet gängrelaterade skjutningar och våldet mot kvinnor i nära relationer tycks heller inte minska. Det ökade antalet fängelseår måste vara en av de sämsta kalkylerna politiker någonsin gjort.
När ska vi vägra lyda order? Politiker menar vad de säger. Annars vore det väl konstigt. När president Trump i valkampanjen 2020 påstod att valet var riggat om han förlorade, då skrattade vissa. Men Kapitolium stormades. När Jimmie Åkesson talar om att sätta in militär i förorten och Ebba Busch om att Polisen borde skjuta skarpt mot civila, då menar de rimligtvis vad de säger.
När budskapet är fel skjuter Moderaterna pianisten ”Skjut inte på pianisten, han gör så gott han kan”, är ett uttryck som härstammar från en tid då pistolerna satt löst i Vilda västern. Ännu längre tillbaka högg man helt enkelt huvudet av budbäraren om hans budskap var misshagligt. Är det tillbaka dit Kristersson-Moderaterna vill?
Att sitta på gatan i rusningstrafik När man är stressad på väg till jobbet i morgontrafiken är det extremt irriterande att bli försenad på grund av oförutsedda händelser. Särskilt om den oförutsedda händelsen är människor som medvetet orsakar förseningen. Är det därför vissa människor blir så väldigt arga på klimataktivister istället för på politiker och media som hellre fokuserar på ”priset vid pumpen” än våra barns framtid?
Jimmie Åkesson och rasistkortet Häromveckan var det åter dags för den i rasistsammanhang alltid lika aktuelle Putinkramaren Åkesson att väcka hela vänstersidan av svenska politiker och debattörer. Denna gång genom en debattartikel där han gjorde tydligt att det enligt hans mening är skillnad på flyktingar och ”flyktingar”.
Den nyttigaste idioten För ett par veckor sedan utbröt en något idiotisk debatt mellan framför allt kamrat Åkesson och språkröret Stenevi. Medan kamrat Åkesson menade att de gröna partiernas motstånd mot kärnkraft gjort Europa mer beroende av kamrat Putins olja och gas, menade språkröret att SD konsekvent motarbetat förnybara energikällor som solkraft och vindkraft.
Vad gör vi när SD äntrat regeringskansliet? Hur mycket är var och en av oss beredda att investera i personligt ansvar, civilkurage, för att försvara människors lika värde, fri åsiktsbildning och demokrati? Det är lätt att bakom skärmen på Twitter och Facebook vara tuff som en AGA-spis, men hur modiga är vi när det gäller?
På läktaren Björn Söder (SD) skriver på sitt Twitter-konto att ”Den som bor i Sverige och inte är beredd att försvara Sverige bör tänka på att avlägsna sig från landet… nu!” Samtidigt yrar den store ledaren Åkesson omkring i kontexten och har svårt att välja mellan Biden och Putin.
Jimmie Åkesson och kontexten Åkesson hade häromveckan lite svårt att välja mellan den galne diktatorn Putin och den demokratiskt valde presidenten Joe Biden. Det hela sades bero på i vilken ”kontext” Åkesson skulle göra sitt val. Att den ene är en diktator från gamla Sovjet och den andre en demokratiskt vald president tycktes inte vara nog för Åkesson.
Vad är det för fel på saft och bulle? Varje gång regeringens egen vakthund ”Morrgan” vänder en sten och nöjt ger skall om ett nytt förslag om övervakning av oskyldiga eller ökade straff med det i och för sig vällovliga syftet att komma åt gängkriminaliteten, kör folkilskne Forssell sitt mantra om ”för lite och för sent”. Oftast är han dessutom ackompanjerad av Putinvännen Åkesson med dennes favorituttryck ”saft och bulle”.
Domen mot den olydiga mamman Tingsrättens dom mot småbarnsmamman Tatjana blev dessvärre ingen kioskvältare. Tingsrätten gjorde vad tingsrätten ska göra, nämligen meddela en dom i enlighet med lag och tidigare rättspraxis. Den som vill ha något nyskapande får hoppas på att Tatjanas fall får vandra vidare till de högre juridiska sfärerna i hovrätten och Högsta domstolen. Chanserna för detta torde dock inte vara överdrivet stora hur mycket någon än skulle vilja.
Småbarnsmamman som var olydig Ibland är steget inte långt från att vara en vanlig, skötsam och laglydig småbarnsmamma till att förvandlas till en i statens ögon olydig person på fel sida om lagen. Vad som är fel sida om lagen beror dock ibland på vilket perspektiv man har.
Om inte rättviseaspekten beaktas… Är rättvisan en vacker men innehållslös idé som endast drömmare och filosofer ska ägna sig åt eller finns det en allmängiltig rättvisa som gäller för oss alla? Kan våra vaga begrepp om rätt och rättvisa förklara varför så få praktiskt verksamma jurister visar intresse för rättvisan i sin dagliga verksamhet?
