Kronvittnen riskerar såväl sitt eget som nära anhörigas liv

Publicerad 2021-05-28

I veckan kom utredningen En stärkt rättsprocess och en ökad lagföring. Den har framför allt uppmärksammats för att den kommit fram till att vi inte bör ha anonyma vittnen i Sverige. Men däremot, under vissa omständigheter, kronvittnen. Advokat Bengt Ivarsson har dock i ett särskilt yttrande motsatt sig detta. Vi återger här hans yttrande i sin helhet:

Genom det s.k. 34-punktsprogrammet har regeringen tillsammans med stödpartierna föreslagit ett antal åtgärder för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten. En del av dessa åtgärder innefattas av direktiven till denna utredning, till exempel gäller det förslagen om anonyma vittnen och s.k. kronvittnen.

Utredningen konstaterar på goda grunder att det saknas skäl att införa anonyma vittnen då det skulle få ingen eller liten effekt för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten.

De av Europadomstolen fastslagna ramarna för anonyma vittnen innebär att det bland annat är enbart vid mycket grova brott som begås inom organiserad brottslighet som det kan accepteras att vittnen hörs anonymt. Det snäva användningsområdet bekräftas även av våra nordiska grannländer och andra länder som har lagstiftning om anonyma vittnen.

Ett införande av anonyma vittnen skulle dessutom riskera att leda till att människor som bevittnat vardagsbrott skulle kräva att få vara anonyma för att ställa upp och vittna.

Det finns således en uppenbar risk att benägenheten att vittna på ett generellt plan skulle minska om anonyma vittnen infördes i Sverige. Det är därför klokt av utredningen att avfärda detta förslag.

Beträffande kronvittnen avstår utredningen från att föreslå ett införande av kronvittnen i strikt formell mening i enlighet med den form som finns i common law-länder. Däremot lämnas ett förslag till strafflindring vid medverkan till annans brottslighet.

Det infördes 2015 en möjlighet till strafflindring vid medverkan av utredningen om egen brottslighet. Bestämmelsen finns i 29 kap. 5 § första stycket 5 BrB. Bestämmelsen förefaller ha fått mycket begränsad tillämpning. De effektivitetsskäl som åberopades till stöd för införandet av bestämmelsen har således inte infriats.

Den som berättar om sin egen brottslighet riskerar normalt sett inte att drabbas av hämndaktioner. Risken för hämndaktioner blir däremot väsentligt mycket högre om någon berättar om en annan persons brottslighet.

Inte minst om det handlar om grov organiserad brottslighet. Sannolikheten att ett införande av strafflindring för den som berättar om annans brottslighet skulle effektivisera bekämpningen av den grova organiserade brottsligheten är därför en utopi.

När domstolarna gör en bedömning av bevisvärdet av en förhörspersons utsaga anses redan i dag uppgifter från medtilltalade om en annan tilltalads medverkan ha ett mycket lågt bevisvärde. Detta oavsett om den som berättar riskerar något genom att berätta eller inte.

Detta är något som måste beaktas då man ska bedöma vilket bevisvärde en uppgift från medtilltalad skulle få om denne får möjlighet till strafflindring. Det är uppenbart att bevisvärdet då skulle bli ännu lägre eftersom uppgiftslämnaren kan se fram emot en belöning om uppgifter lämnas som är till nackdel för andra tilltalade.

Syftet med 34-punktsprogrammet är att komma åt den grova organiserade brottsligheten. Tystnadskulturen i dessa miljöer är oerhört sträng och sannolikheten att någon skulle våga berätta är låg. Detta inte minst då total straffrihet inte kommer bli möjlig.

Den som lämnar negativa uppgifter om medtilltalade som är medlemmar i gäng som sysslar med grov brottslighet riskerar att drabbas av allvarliga repressalier inne på anstalterna. Möjligheterna för Kriminalvården att skydda dessa personer är i dagens överfyllda anstalter ytterst begränsade.

Ett införande av strafflindring för uppgifter om annans brottslighet riskerar således att få en mycket begränsad användning och i de fall det kan komma till användning så är risken stor att dessa personer riskerar liv och hälsa både för egen del och för närståendes del.

Den misstänkte som överväger att lämna uppgifter om övriga tilltalade kommer med all sannolikhet vilja ha garantier från polis och åklagare att han kommer komma i åtnjutande av strafflindring. Av principiella skäl, som jag delar, anser utredningen inte att åklagare ska kunna binda domstolen i detta avseende.

Även denna omständighet kommer minska incitamentet att lämna uppgifter om medtilltalade. För den misstänkte kommer för staten bindande förutsägbarhet vara ett krav. Detta krav kommer inte kunna uppfyllas genom det förslag som lämnas av utredningen.

 

Av advokat Bengt Ivarsson

Utredningen i sin helhet finns att ta del av här:
En-starkt-rattsprocess-och-en-okad-lagforing-sou-202135


   Bengt Ivarsson är advokat, verksam sedan 1991 vid Kihlstedts Advokatbyrå HB i Linköping. Han var under åren 2005–2017 ledamot av Sveriges advokatsamfunds huvudstyrelse varav 2011–2013 som vice ordförande och 2013–2017 som ordförande.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.